"Flyktingkompromissen öppnar för bostäder"

Fredagens kompromiss i flyktingpolitiken med sina formuleringar om att snabbt kunna bygga nödvändiga bostäder åt de hundratusentals människor som anländer till Sverige är en öppning i sig. Förankringen i riksdagen mellan regeringspartierna och Alliansen betyder att det nu finns stöd för en vald linje inom sju av riksdagens åtta partier även om V till sist ställde sig utanför. Mycket i uppgörelsen får ändå stöd av det sjunde partiet.

Även om nu en öppning skymtar för ett snabbspår till bostäder så återstår det marknadsnära och andra stora frågor att lösa: vilka ska finansiera snabbspåret och hur? Tillfälliga modulbostäder är i sig dyrare än vanligt byggande, visade tidigare i år analysföretaget Evidens tillsammans med Veidekke i en rapport. Men kanske blir den rapportens jämförelser med mer vanlig bostadsproduktion irrelevanta när dagens nöd redan har tvingat upp gränskostnaden för boende för flyktingar genom taket?

Industriellt modulbyggande

Det mesta pekar på industriellt modulbyggande i stor skala och mer eller mindre temporära bygglov. Det är ingen omöjlighet. Förenklade byggregler skulle frigöra entreprenöriella krafter som vi i dag inte har en aning om.

Vilket, om inget drastiskt beslutas i riksdagen, skickar över avgörandet till kommunerna om lämpliga planer att bygga efter. Flyktingarna kommer att fördelas jämnare över hela landet och lösningen för den kommunala ekonomins bästa ligger i att anvisa byggbar mark. Även här kan fredagens kompromiss i rikspolitiken bana väg. Kommunerna har redan mycket att vinna på det.

En tredje fråga för ett snabbspår till bostäder att lösa handlar om lämpliga markanvisningar. Veckans tragedi i Trollhättan är en påminnelse att byggplaner trots allt måste vara en organisk del av samhällsbyggandet. Vi får inte med ett snabbspår för temporära bostäder öka en segregering, som redan idag är ett av det svenska samhällets värsta gissel.

Hur länge är man invandrare?

I ett kulturprogram på TV härom kvällen hörde jag en journalist och författare vars föräldrar kom till Sverige från Irak efter Gulfkriget, vältaligt argumentera för sina fulla rättigheter som svensk. Naturligt nog eftersom  ”jorden tillhör oss alla”.

”Vi har vår rätt på grund av att vi är människor”. Han kunde inte – i likhet med så många andra i generationen efter de mot Sverige så tacksamma föräldrarna – nöja sig med att få sämre livschanser än andra infödda svenskar. Hur länge är man invandrare, var hans underförstådda fråga. Vårt bostadsbyggande får inte fördjupa de problemen.

Det ställer delikata beslut på sin spets. Vi måste bygga nu - men samtidigt lösa andra frågor också.

Fredagens breda politiska kompromiss öppnar för beredskapen hos en folkmajoritet att hålla fler frågor i huvudet samtidigt och att bli extremt lösningsorienterade. Med en stor dos humanism och öppenhet utöver grundnivån ”tak över huvudet” så kan vi åter igen känna stolthet över detta land.

Det blir samhällsbyggande i turbofart och kan bli mycket lärorikt för samhällsplanerare och byggsektor.

Staffan Åkerlund