Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

"Förändringstryck är av godo"

Staffan Åkerlund tycker svensk politik verkar fungera bäst under tryck.

Publicerad: 27 januari 2016, 09:29

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Satt under starkt tryck tycks Sverige och svensk politik fungera som bäst och få det gjort som krävs. Det visar utvecklingen sedan 1990-talet då kriserna för den svenska ekonomin var som allvarligast.

Tidigare till synes omöjliga områden som skatter och pensionssystem, riksbankens roll och en effektivare lönebildning kunde på så sätt slutas mellan riksdagspartierna liksom av arbetsmarknadens parter som mot slutet av 1990-talet – när en blocköverskridande politik väl lagt grunden – kunde enas om en lönebildningsmodell och en förhandlingsordning som gav exportindustrin en chans att stärka sin konkurrens­kraft.

På köpet fick det frihandelsberoende Sverige bred politisk uppbackning för att ansöka om medlemskap i EU och ett folkligt stöd för den folkomröstning som följde och där
ja-sidan gick segrande fram.

En positiv våg

Det var en positiv våg av nödvändiga förbättringar av funktionsdugligheten inom näringslivet, hushållens ekonomi som kunde glädja sig åt låg inflation och reallöne­ökningar och statsapparaten som kunde lämna åratal av rekordunderskott i budgeten bakom sig.

2016 lyser den framgångsvågen med sin frånvaro.

Men ett positivt scenario finns runt hörnet. Den omfattande migrationen och de nödvändiga beslut som måste till för att lösa alla problem som är mer än tydliga i dags­läget håller på att bygga upp det omvandlingstryck som har fått det moderna Sverige att visa mästarklass vid tidigare kriser.

I november 1992 fick nationalekonomen och professorn vid Stockholms universitet, Assar Lindbeck, uppdraget av regeringen Carl Bildt att leda en expertkommission och analysera den ekonomiska krisen för att föreslå åtgärder.

Utgångsläget var om inte nattsvart så utomordentligt svårt. Under 1991 hade fastighetspriserna rasat och en fastighets- och finanskris var ett faktum. Under hösten 1992 tillstötte valutakris genom spekulationer mot kronan som vid den tiden var bunden till emu, EU:s fasta växelkurs och föregångaren till euron.

Sveriges djupaste kris

Bengt Dennis och Riksbanken tvingades att höja räntan till 500 procent i försvaret av kronan men gav strax efteråt upp och lät kronan flyta – vilket den ännu gör. Det var Sveriges djupaste kris sedan andra världskriget och export, investeringar, privat och offentlig konsumtion rasade samtidigt som statsskulden på kort tid steg från 43 till 72 procent.

I början under 1993 levererade Lindbeckskommissionen en lista på 113 förslag som av regeringen Bildt och det fortsatta saneringsarbetet under Ingvar Carlsson och därefter Göran Persson kom att betas av punkt för punkt.

De 113 förslagen gällde tre områden där Sverige dittills hade präglats av betydande oordning.  Det gällde makroekonomisk stabilitet, effektiv hushållning och om förut­sättningarna för ekonomisk tillväxt.

Kan bli lika bra som 1993

När listan var avprickad hade Sverige begåvats med en självständig riksbank med ett tydligt penningpolitiskt uppdrag att hålla inflationen låg, en striktare budgetprocess som satte ramarna för regering och riksdag och tydliga riktlinjer hur den offentliga sektorn måste konkurrensutsättas som ett led att göra den effektivare.

Nu håller bostadsbristen, skolans kris, hotande lönekaos och trycket från migration och befolkningstillväxt att skapa samma förutsättningar till förändring. Det kan bli lika bra som 1993.

Staffan Åkerlund

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.