Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag08.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

Hur öppnar vi oss för de som börjar från noll?

Sverige brukar sägas sakna bostadspolitik. Det är fel.

Publicerad: 10 Maj 2017, 04:00


Hur mycket byggs det i Sverige?  Vad behövs? Vad har vi för potential? Lurar vi oss själva?

Det behövs en helhetsbild. När vi skruvar på ekonomiska fundament så rör vi på reglage på ett digitalt kontrollbord.

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Eller för att översätta det i musiktermer, vi har ändrat inställningarna för bas och diskant, tonhöjd och ljudbild. Det är komplicerat men avgörande för hur det uppfattas av publiken, alla som lyssnar. Det är skillnaden mellan succé och blankskott. Bom. Pang. Det är kort sagt politik. Där har vi den ena skalan – hur saker uppfattas, vad vi tror på.

Det finns många avsändare av olika budskap: produktion av nya bostäder, finansiering, bostadsrätter eller hyresrätter eller om hushåll inte kan eller vill betala vad boendet egentligen kostar. Eller om någon annan i så fall ska betala.

Då talar vi om hyresreglering och social housing, om integrering eller inte.

Men – vi är ett samhälle. Vi har politik. Vi har demokrati och olika uppfattningar. Inget är självklart om vi inte försvarar våra ideal.

Så såg det ut på 1930-talet när totalitära ideologier såg ut att segra överallt i Europa och till och med hotade i USA. Otänkbart? Det finns ett historiskt facit. Det var otäckt nära.

Bygga är inte ideologiskt i sig

Men åter till bygg: Att bygga mycket eller bra är inte ideologiskt i sig. Det kan – eller borde göras. Oavsett. Hitler byggde motorvägar som nutiden kan tacka för. Om man har mage.

Detta ligger på samhällsbyggnadsnivå. Vilket samhälle vill vi bygga?

Vi har samma vågskål hela tiden. Hur ska vi som bransch, som företagare, förhålla oss till tiden strömningar? Följer vi med och tillfredsställer en marknad eller är vi något mer? Samhällsbyggande?

Vill vi vara ett fria individer med en levande och vital demokrati är det enkelt. Vill vi dessutom vara en välfungerande marknadsekonomi – en förutsättning för den svenska värld vi känner till – är det inget snack.

Vi behöver finjustera så att det staten och myndigheter påverkar också svarar mot det hushållen, marknaden efterfrågar och behöver. Statens roll är att vara en konstruktiv kraft, en gemensam struktur, en vägvisare till det samhälle vi vill ha. Jämfört med 1970- eller 80-tal är vi förändrade. Mätningar visar att majoriteten av svenskarna välkomnar en kulturell öppenhet. Det är bra.

Men där står vi. Samhället hänger inte med, maskineriet sackar. Hur förenar vi samhällsbyggandet med en marknad som alltid svarar? Vi vill inte ha svåra klyftor som splittrar. Men vem ska betala? Varför?

Just nu är det en välutbildad, anställningsbar medelklass som ifrågasätts av regering, riksbank och finansinspektion. Marknaden, hushållen, anklagas för att driva upp en bostadsbubbla. Verkligen?

Se till helheten. Sverige brukar sägas sakna bostadspolitik. Det är fel. Vi har skatter, lånetak, amorteringskrav, högkostnadsläge, räntepolitik, invandringspolitik, arbetsmarknadslagar och planprocesser – det är ett maskineri vi måste se i sin helhet.

Hur öppnar vi oss ekonomiskt för människor som börjar från noll utan att bejaka de väletablerade? Kort sagt – här finns en angelägen regeringsuppgift.

Staffan Åkerlund

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.