Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

Hyresrätten i den växande staden

Jag knyter gärna an till förra veckans ledare som hämtade sina exempel från storstaden Stockholms snabba tillväxt och behov av nybyggnation. Stockholms stads egna tjänstemän hade inom ramen för översiktsplanen studerat hur omkring nuvarande 400 000 bostäder under knappt 20 år skulle kunna växa med ytterligare 140 000.

Publicerad: 30 januari 2014, 12:15

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Till allra största delen är detta möjligt genom att bygga på mark som staden redan har i sin ägo och utan att mer än marginellt behöva inkräkta på viktiga grönområden, kunde man visa.

Utbyggnadsmöjligheterna innebär till största delen att Stockholms utbredda karta av rikt förgrenade stadsdelar knyts ihop med en blandad bebyggelse där bostäder, arbetsplatser, skolor, hotell, restauranger, idrottsplatser, dagis, affärer, sjukhus och kulturlivet tillkommer.

För första gången kommer även dessa områden att uppnå ett befolkningsunderlag som gör det möjligt att i sitt närområde bära all den service som det civila samhället kräver. Tidigare är det för Stockholms del nästan bara staden innanför tullarna som klarat detta.

Just av det skälet framstår modellen med förtätad bebyggelse som binder samman redan existerande stadsdelar som överlägsen modellen att på 1970-talsvis bebygga helt nya områden i regionens ytterområden med kanske högre punkthus. Därmed skapas bara nya punkter av visserligen täta bostadsområden men ändå utan tillräckligt stor befolkning för att kunna erbjuda stadens utbud av arbetsplatser och civilt stadsliv.

Från detta fågelperspektiv landar vi rakt ner i dagens riktigt skarpa fråga – den akuta bostadsbristen.

Sedan tidigt 1990-tal har det helt enkelt varje år byggts nya bostäder långt under den gräns det krävs för att svara mot efterfrågan. Varför?

Det enkla svaret är paradoxalt nog efterfrågan. Till allra största delen har ändå det byggande som gjorts under de senaste 20 åren svarat mot marknadens behov om man ser till de ägda bostäderna, borätterna.

Byggarna exploaterar nya tomter för sina bostadshus med sikte på att bilda bostadsrättsföreningar och byggstartar när tillräckligt många människor anmält ett bindande intresse. Beroende på konjunkturen brukar denna startgräns variera mellan 40 och 60 procent. Och när det gäller den rena nyproduktionen av bostäder utgör denna byggnation en fungerande marknad. Denna byggnation är i balans.

Problemet är som de flesta är väl medvetna om hyresmarknaden.

På nyhetsplats i detta nummer skriver vi om Bokriskommitténs arbete och nationalekonomen Assar Lindbecks slutsats – att byggandet av hyresrätter förutsätter att det är attraktivt som investeringsområde för det privata kapitalet. Där står alla år med hyresreglering som det stora hindret. I dag söker sig det privata investeringskapitalet utomlands för att få avkastning. De svenska tillgångarna i utländska fonder överskrider vida behoven av nybyggnation av fastigheter med hyresrätter, enligt Assar Lindbeck.

Slutsatserna av detta faktum – att det finns privat kapital redan i dag i tillräcklig omfattning men att det inte lönar sig att investera i hyresrätter – är att vi måste ta oss an utmaningen att göra hyresfastigheter attraktiva som investeringsobjekt för privat kapital. För kommunerna har inte råd i dag att bygga hyresrätter.

Bokriskommittén kommer i början av sommaren att redovisa sina förslag och säkert kommer finansieringsfrågorna att utgöra en central del i detta.

Staffan Åkerlund

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.

Se fler branschtitlar från Bonnier News