Jessica rör om i grytan

Att arbetsmarknaden inte är en vanlig marknad, visade forskningsprojektet ”Staten och arbetsmarknaden – om konfliktregler och utvecklingskraft” med sina tre delrapporter i fjol. Den svenska arbetsmarknaden präglas på många sätt fortfarande av sina karteller. På arbetsgivarsidan är det en inköpskartell och på den fackliga en försäljningskartell.

Högtidstalen handlar visserligen om solidaritet respektive näringsfrihet. Men den krassa verkligheten är mindre vacker. Kartellens funktion är att skydda parterna som är inne i systemet mot krafter utanför. Goda som dåliga.

När karteller enligt vår konkurrenslagstiftning är olagliga på alla andra områden, är arbetsmarknadskarteller tillåtna.

Kollektivavtalen har här en särskild status. Parterna själva förhandlar fram reglerna, tolkar dem och tillämpar dem. Hela systemet skyddas sedan av statsmakterna som också lovar att avhålla sig från att lägga sig i detaljerna
i parternas tillämpning.

I en mycket praktisk löne- och rättvisefråga får dessa motstridiga principer – EU mot det nationella systemet – en tydlig belysning. Nämligen i frågan om yrkesbevis för utländska byggnadsarbetare.

Byggnadsavtalet stadgar att arbetare med yrkesbevis ska ha högre lön än de utan. Men när en polsk snickare, utbildad enligt alla konstens regler i sitt hemland, inte på ett enkelt sätt kan få sin kompetens översatt till svenska förhållanden – och få ett svenskt yrkesbevis – får han gå som ”övriga arbetare” till en lägre lön. Så ser det ut för de flesta polacker i Sverige i dag.

Enligt EU:s principer är detta diskriminerande.
Förhandlingarna mellan arbetsgivare och fack har fortfarande efter mer än ett decennium av EU-medlemskap inte skapat enkla rutiner till detta. Och kartellfunktionen på arbetsmarknaden, ”vi sitter ju alla i samma båt”, tycks ha ringa motiv att skynda på processen.

En som inte har lust att vänta ytterligare ett antal år för att hennes anställda ska få rätt lönemässig bedömning, är bemanningsföretaget Expandera Meras vd Jessica Löfström. När hon efter fruktlösa försök att få Byggnads och BI att skynda på vände hon sig till Kommerskollegium. Och fick gensvar direkt.

Kommerskollegium är visserligen en myndighet – ytterst med regeringen som uppdragsgivare – men ansvarsområdet är att se till att EU:s regler för den inre marknaden tillämpas.

Byggnadsavtalet kräver att en arbetare har sitt yrkesbevis för att få ut hela lönen. Samtidigt gör parterna gemensamt det svårt för utlänningar att skaffa det eller att få sina utländska utbildningar validerade.

I Kommerskollegium fick Jessica för första gången det stöd i denna för henne och hennes anställda viktiga fråga. Kollegiet var berett att driva frågan till domstol. Den polska staten kan stämma den svenska om deras medborgares rätt kränks på detta sätt. Varför ska det vara så svårt att få proven översatta till polska? Varför tvekar man om tolkhjälp? Kan svenska språket verkligen tillåtas vara ett handelshinder? Enligt Kommerskollegium har Byggnads och BI inte gjort sin EU-hemläxa.

Bemanningsföretagen inom byggsektorn är en relativt ny företeelse. Alla som är verksamma i dag har haft sina svårigheter att tampas med. Inte enbart mot fack och konventioner, misstänksamma myndigheter eller tvekande arbetsgivare. De har ibland haft själva systemet emot sig.

Som tur är finns det pionjärer som vägrar ge sig. En handfull av våra bästa bemanningsföretag hör till dessa. De rör om i grytan på ett befriande sätt. Också i ett EU-perspektiv.

Staffan Åkerlund