Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag22.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

"Kaplans sågning av bokostnader odemokratisk"

Hastiga förändringar slår hårt mot landets betalstarkaste, varnar Staffan Åkerlund.

Publicerad: 7 Maj 2015, 08:58

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

bostadsbristbostadsministernbostadspolitik

Bostadspolitik har nu snabbt blivit de svindlande talens politik. Beräkningar som presenterades för ett par veckor sedan från Boverket kom fram till att det behöver byggas 426 000 nya bostäder de närmaste sex åren.

Andra beräkningar pekar snarare på bortåt 600 000 nya bostäder fram till 2025. Toppa detta med den speciella situationen för flyktingar och eventuella planer på tillfälliga bostadsmoduler så håller inte enbart bostadsmarknaden på att koka över, det gör även debatten.

Skulle all nyproduktion vara lägenheter i flerbostadshus med en genomsnittsyta på kanske 60 kvadratmeter handlar det om 36 miljoner nya kvadratmeter.

Räkna sedan på en trolig produktionskostnad, inklusive mark, på runt 20 000 kronor per kvadratmeter så landar summan på svindlande 700 miljarder kronor.

Fram till 1960-talet var i princip allt bostadsbyggande hårt statligt reglerat genom hyresregleringar och de av staten fastställda lånevillkoren. Att återställa denna situation är inte ens teoretiskt genomförbart. De grundläggande ekonomiska lagarna gäller också stater. Alltså är det de enskilda hushållen som betalar för prisspiralen för det ägda boendet.

Att kyla ned bostadsmarknaden med regleringar som bolånetak, amorteringskrav och sänkta eller slopade ränteavdrag har i det sammanhanget höga kostnader för det offentliga, staten och kommunerna, när människor inte kan bosätta sig där jobben finns. Ytterst slår detta hårdast mot företagen.

Hushållens ökande skuldbörda är en spegelbild av detta. De enskilda hushållen gör budgeten för jobb och boende. Oöverlagda och hastiga förändringar slår hårt mot landets betalstarkaste och mest produktiva befolkning.

Vill ni ha fler argument för ränteavdrag rekommenderar jag Nils-Eric Sandbergs krönika ”Rätt dra av räntor”.

Hyresrätten är, visar åtskilliga beräkningar, den dyraste boendeformen näst efter hotell.

Detta är de betalningssvagaste gruppernas svåraste dilemma. De nyanlända behöver jobb, svenska språket och boende men klarar inte hyrorna i nyproducerade hyresbostäder.

När JM och Veidekke lät Evidens beräkna vad hyran kunde bli för en lösning med nybyggda tillfälliga bostadsmoduler som ett svar på flyktingars behov av boende visade detta att det skulle bli det dyraste boendet hittills, 19 800 kronor i månaden för en trerummare.

I stället för att ta till sig fakta på vägen mot de rimliga beslut som situationen kräver, avfärdade bostadsministern Mehmet Kaplan beräkningarna som ”vilseledande”.

Det är inte seriöst av en viktig politiker att på det enkla sättet avvisa en seriös vilja till dialog med statsmakterna och politiker om ekonomi, produktionsfrågor och prioriteringar.

Är bostadsministerns tal om ”vilseledande” ett slutord i frågan om flyktingboende och tillfälliga modulhus är det ett demokratiskt problem. Som om det inte räckte med bostadskrisen i sig.

Staffan Åkerlund

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.