Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag04.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

Klimatet och byggandet

Om några veckor, i slutet av september, kommer klimatet på jorden åter att dominera som ämne. Då släpper nämligen FN:s klimatpanel, IPCC, sin fjärde rapport sedan tillkomsten 1988.

Publicerad: 5 September 2013, 08:31


Panelen bedriver inte någon egen forskning utan bygger på en sammanvägning av olika vetenskapliga forskningsmodeller med deltagande av många hundra forskare inom meteorologi och miljö. För att försöka få till en sorts koncensus av det enorma grundmaterialet av vetenskapligt publicerad forskning tar man hjälp av bortåt tusentalet lektörer runt om i världen. Dessa har klimat- och miljöfrågor som fokusfrågor men behöver inte nödvändigtvis vara forskare själva.

Fram ur detta växer mycket långsamt en samlande forskarbild fram av hur mänskliga aktiviteter påverkar temperaturer, väder och vindar på jorden.

Men det unika med FN:s klimatpanel är också den starka kopplingen mellan den vetenskapliga koncensus som växer fram och den politiska dimensionen. Det blir över huvud taget ingen rapport om inte 192 medlemsländer i FN ställer sig bakom skrivningarna.

Det är lätt att tänka sig slitningarna i intressen mellan låglänta öriken i Stilla havsregionen eller Bangladesh som riskerar se en stigande havsyta sluka marken och de största utsläppsländerna i världen med USA och Kina i spetsen.

Klimatfrågorna måste av bland annat dessa skäl bli en avvägning mellan vad klimatforskarna vet och vad som är ekonomiskt och politiskt möjligt att genomföra.

Att forskarvärlden ser mer allvarligt på de komplicerade klimatprocesser som pågår sedan industrialiseringen startade genom mänskliga aktiviteter än det som slutligen är skrivningarna i rapporten är därför en stor underdrift.

Det som är en stor skillnad mellan panelens tredje rapport och den fjärde som offentliggörs i Stockholm i höst, är en tilltagande insikt om komplexiteten i de modeller som forskare arbetar med.

Utsläpp av växthusgaser kan i vissa sammanhang men inte i andra vara avkylande respektive uppvärmande. Ingen kan entydigt peka ut hur samtliga påverkande faktorer fungerar. Här handlar det fortfarande om teorier. Vi vet att det påverkar men ännu inte hur.

I veckan besökte president Barak Obama Sverige och var nyfiken på den svenska forskarfronten när det gäller bränsleceller. För KTH är detta välkommen uppmärksamhet.

När statsöverhuvudet för den ena av världens två största utsläppsnationer är nyfiken på svenskt kunnande inom bränsleceller, olika bränslesorter som vätgas, biodiesel, etanol och teknik för smarta, flexibla kraftnät som kan parera svängningar i elproduktion från vindkraft och solceller så är det samtidigt en stark röst för att just tekniska lösningar är en stor del av det som krävs för att parera klimatproblemen.

Mitt i detta kritiska skede står byggsektorn som helhet. Vi ska bygga samhällen som ska existera också i de mycket långa tidsförlopp som FN:s klimatpanel räknar med. Även byggsektorn har sin starka koppling till den politiska sfären. Det är politiska beslut som styr hur vi utformar våra samhällen. Ska bebyggelsen fortsätta att bre ut sig på gammal jordbruksmark eller är det klimatsmartare att bygga förtätat och på höjden i samhällen med mindre behov av bilar. Allt detta är politik. I staten och i kommunerna.

Samhället vi bygger i dag – husen, transportsystemen, el, vatten och avloppssystemen, måste vara dimensionerade för verkligheten den dag vi har facit på klimatpanelens rapporter.

Staffan Åkerlund

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.