"Kompromisser räddar förbifart"

Regeringsförhandlingarna mellan socialdemokraterna och miljöpartiet aktualiserar tre viktiga grundfrågor som alla har betydelse för byggsektorn. Förbifart Stockholm, Bromma flygplats och kärnkraftens framtid. Därmed blir dessa kommunicerande kärl. Kompromisslösningar på en fråga får konsekvenser för nästa.

Blir exempelvis Bromma flygplats ett nedläggningsprojekt som en eftergift till mp om s sätter frågan om Förbifarten högre? Vad blir i så fall konsekvenserna?

Det skulle skapa massor av byggbar mark för nya bostäder i ett närområde med mycket goda kommunikationer.

Men det tar tid att lägga ned en fungerande cityflygplats med långa avtal för sin verksamhet. Att avsluta i förtid blir dyrt. Dessutom hinner flera riksdags- och kommunal- och landstingsval genomföras innan eventuell byggstart.

På ett ekonomiskt makroplan skulle den här typen av förändringar få återverkningar. Stockholm är navet för hela landet. Hur det går i huvudstaden är avgörande för hur mindre städer, mindre orter och landsbygden utvecklas.

Någon har liknat Stockholm vid ett gigantiskt slukhål som drar ned de goda krafterna i avgrunden. Det är en drastisk och komisk bild men lika fullt felaktig.

Men för varje regering är perspektivet en svår fråga att hantera. Varför ska rikspolitiker engagera stora delar av hela landets skatteresurser i stora infrastrukturprojekt i just Stockholmsregionen?

Svaret här bottnar i hur regeringspartier ser på samspelet mellan regioner. Och för att vinna val måste man dessutom argumentera väl inför allmänheten. Hur många ser egentligen på de stora projekten som ett lands blodomlopp? Förmodligen en minoritet. Det ger populistiska poäng att propagera mot stora projekt.

På kort och medellång sikt gynnar självfallet stora investeringar byggsektorn omedelbart. Det är den som gör jobben från start till mål.

En stor del är dessutom osynlig för de flesta. Det är den stora mängden av tjänsteproduktion kring varje projekt – inom det offentliga som beställer, utreder, fattar nödvändiga myndighetsbeslut, prövar överklaganden och övervakar genomförandet. Och den privata sidan, i företagen, finns utförandesidans tjänsteproduktion som mer än väl matcher offentligsidans.

Därefter börjar den synbara sidan.

Det grävs, det sprängs, det mäts och det byggs. Allt detta ger massor av jobb, dock inte lika många som totalen av tjänstejobben.

På lång sikt gynnas företagen i byggsektorn – liksom hela näringslivet, privat som offentligt – om investeringen i ny infrastruktur verkligen leder till ett effektivare blodomlopp i regionen. Alla mår bättre när vi slipper trafikinfarkter.

Samma resonemang kan anläggas på flygplatsfrågan. Flyget är en del av en välfungerande infrastruktur och en cityflygplats är ett viktigt inslag i den liga av storstäder som Stockholm ska tillhöra.

Slutligen kärnkraften: Frågan har sådan symbolladdning att den nog blir det kort både s och mp helst spelar ut. De är beroende av två till tre av allianspartierna för att klara höstens budget. Och Alliansen har redan krattat i manegen. Denna lyckades ju desarmera kärnkraftsfrågan med förnyelsebar energi och kärnkraft som en rent ekonomisk fråga.

Staffan Åkerlund