Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag04.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

Kris? Då satsar EU på en teknisk revolution

Det är en välsignelse att EU trots allt är större än sina samlade problem. Ty problemen är onekligen många.

Publicerad: 29 Mars 2011, 13:32


Inom EU fortsätter ansträngningarna att lösa de svagaste euroländernas skuldproblem. Andra problem gäller EU i förhållande till omvärlden. Med de pågående konflikterna når flyktingvågorna länder som är illa lämpade som mottagare.

Dessutom är EU djupt splittrat i synen på utvidgningen. Turkiet har både utlovats ett kommande medlemskap samtidigt som vissa av EU:s toppolitiker i likhet med Merkel och Sarkozy har hämtat hemmapoäng på löften att hålla Turkiet utanför.

Också det pågående reaktorhaveriet i Fukushima kommer att få svårartade politiska konsekvenser för åtskilliga EU-länder med Tyskland i spetsen.

Listan över allvarliga och pågående problem kan göras mycket längre. Men avsikten är inte att göra en fullständig genomgång utan att peka på motsatsen - hur väl EU trots allt fungerar också i motvind när kriserna duggar tätt. Det ligger till och med i unionens gener.

Själva ursprunget, kol och stålunionen, kom till efter andra världskriget som en modell för problemlösning kring dåtidens viktigaste strategiska råvaror, kol och stål.

Sedan starten har sex länder blivit 27 och de flesta verksamhetsområden och varuslag omfattas av avtal på EU-nivå. Den strikt nationelle beslutssfären har på motsvarande sätt stadigt krympt och handlar oftast om att i nationell lagstiftning anpassa sig till vad statschefer och EU-parlamentet slagit fast i EU:s avtal.

Byråkratiskt och tungrott? Absolut. Och det är lätt att vara kritisk mot hur EU använder skattebetalarnas pengar i många fall som exempelvis det faktum att 40 procent av EU:s budget går till att subventionera jordbruket.

Men EU-byråkratin har också en synnerligen konstruktiv sida. Det blev ett fantastiskt lyft för utvecklingen för drygt 25 år sedan när dåvarande kommissionsordföranden Jacques Delors drev igenom besluten om de fyra friheterna, om fri rörlighet för människor, kapital, varor och tjänster inom hela EU-området.

Det är bara att se effekterna på vårt eget område, byggsektorn, för att se betydelsen. Låt oss lite diplomatiskt konstatera att nya länders anslutning till systemet inleder förändringsprocesser och att detta långsiktigt är bra även om själva omställningen drar med sig övergångsproblem.

Och denna vecka har den trögrörliga EU-kolossen släppt sitt senaste förändringsdokument. Det är kommissionen som just publicerat huvuddragen i Europas transportsystem inför 2050. En "roadmap" över en gemensam transportpolitik med målet att skapa både konkurrenskraft och samtidigt nå miljö- och klimatmålen.

Vad det handlar om är väl så dramatiskt som Delors lansering av de fyra friheterna. Under det närmaste decenniet fram till 2020 ska EU-länderna gemensamt bygga system och infrastruktur som fram till 2050 ska bryta oljeberoendet och sänka koldioxidutsläppen 60 procent jämfört med i dag.

Totalt handlar det om ett 40-tal transportområden med bilismen, tågtrafik, flyg och sjöfart i spetsen som berörs. Kommissionen förbereder på politisk nivå för en nödvändig teknisk revolution med det tydliga ekonomiska målet att stärka EU-ländernas konkurrenskraft.

Räkna lugnt med att denna tekniska revolution som kommissionen vill släppa loss kommer att få långtgående återverkningar på byggsektorn.

Staffan Åkerlund

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.