Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

Lär av Afrika!

Det kommunala utjämningssystemet har nyligen utretts. Ämnet är inte en kioskvältare för gemene man. Men det kanske borde vara det.

Publicerad: 20 september 2012, 07:01

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


I en gemensam debattartikel i tisdags i Dagens Industri underkänner Anders Morin, ansvarig för välfärdspolitik och chefekonomen Stefan Fölster från Svenskt näringsliv, Utjämningskommitténs statliga utredning om systemet som årligen skickar stora summor mellan kommunerna. Morin och Fölster kallar utredningen för ett haveri och pekar på att resultatet knappast överensstämde med det uppdrag som regeringen gav kommittén.

De menar att utredningen i strid med uppdraget valde att leverera en analys av de kortsiktiga och kamerala effekterna av dagens utjämningssystem.

Den har inte alls heller tagit hänsyn till den forskning som existerar kring olika länders utjämningssystems effekter på att skapa ett gott företagsklimat i kommunerna.

”En av de mest gedigna studierna av den regionala utjämningens långsiktiga effekter i EU-länderna, genomförd av Damiaan Persyn och Koen Algoed vid universitetet i Loeven, kommer fram till samma resultat som åtskilliga andra studier: En omfattande utjämning har inte bara allvarliga negtiva effekter på tillväxten, utan dessa skadeverkningar är större i svaga kommuner som får stora bidrag.” Morins och Fölsters slutsats av dessa forskningsresultat är entydig: Stor utjämning leder på sikt till ökande regionala klyftor. Tvärt emot vad som ursprungligen har varit syftet.

De kommuner som ökar sin skattekraft mer än genomsnittet av landets kommuner genom skarpa insatser för ett bra företagsklimat får inte behålla resultatet av detta.

I andra ändan av skalan fungerar dagens system så kommuner med ett dåligt företagsklimat och sämre skatteutveckling än genomsnittet ändå får samma intäkter.

Högst sannolikt var det dessa samband som Alliansregeringen önskade få belysta av den havererade utredningen.  Det blir intressant att se om något av detta återfinns i det förändringsförslag som läggs fram av regeringen i höst.

I tidningen Wall street journal den 10 september, fanns en längre intervju med den Sudanfödde telekomentreprenören och ingenjören Mohammed Ibrahim som till största delen ligger bakom att i stort sett hela Afrika i dag är uppkopplat via mobiltelefoner.  I dag är han mångmiljardär efter att ha sålt sitt bolag Celtel och använder pengarna till att betala frikostiga pensioner till afrikanska statsledare som avgått efter att ha lett sina länder utan att berika sig själva.

”Problemen i Sudan och i resten av Afrika är inte brist på pengar utan i hur Afrika valt att regera sig självt”, säger han i intervjun.

Biståndspolitik utan ansvarsutkrävande har skapat problem och dåliga, korrupta regeringar i många afrikanska stater. Regeringar vars medlemmar berikat sig själva i stället för att bygga vägar, skolor, sjukhus eller skapa förutsättningar för tillväxt.

Mohammed Ibrahim ligger bakom ett årligt återkommande index som graderar hur väl afrikanska regeringar sköter sig. Det visar hur 54 afrikanska länder klarar sig enligt 86 skilda indikatorer, som respekt för valutgångar, utbildning och kvinnors ställning.

I fjol var det Mauritius som toppade listan efter att ha fått högsta poäng i ”hållbar ekonomisk utveckling” och rättssäkerhet.  Snabbklättrare på listan är Sierra Leone och Liberia, vilka bägge varit svårt krigshärjade. Sydafrika däremot har sjunkit på listan. ”Bad governance”.

Det skiljer mindre än man tror mellan hur incitament fungerar i Afrika och i Sverige. Det som skiljer är utgångsläget.

Staffan Åkerlund

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.