Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag18.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

Låt oss göra en "New Deal"

Barak Obamas stora idol är Franklin D Roosevelt, presidenten bakom New Deal. Det är lovande.Text Staffan Åkerlund

Publicerad: 12 November 2008, 10:28

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Det riktigt svåra i tider som dessa är att inga företag är isolerade öar. Alla företag är deltagare i samma ekonomi. Det ena företagets betalning från en kund blir den egna betalningen för en en inköpt tjänst eller en vara, lön eller utdelning till en ägare.

Blir det stopp i betalningskedjan påverkar det alla. Här är nystartade byggare, konsulter och andra verksamheter i byggsektorn mer sårbara än mer etablerade.

Sedan det krisartade 1990-talet har framför allt de svenska bankerna sett till att bli försiktigare i sin utlåning och denna gång stängdes kranarna åt helt för all nyutlåning så fort de första riktiga kristecknen visade sig i september-oktober.

Men för småföretagare var det ingen drastisk övergång. Bankerna har varit försiktiga i sin utlåning ända sedan mitten av 2007. Och från mycket stor försiktighet till idiotstopp är steget inte långt för småföretagen.

Ändå är det som nu sker mycket oroväckande. Det är det stora behovet av bostäder i storstäderna som är motorn i byggsektorn. Att bygga infrastruktur är viktigt på många sätt för att ekonomin ska fungera väl men kan aldrig fullt ut ersätta bostadsmarknadens betydelse för samhällsekonomin.

Därför måste statsmakternas första prioritering - när väl finanssystemets överlevnad har säkrats - vara att få fart på hjulen igen. Utan bostadsbyggande kommer det aldrig att gå.

Det handlar om hundratusentals jobb – direkt i produktionen, i materialindustrierna, i tjänstesektorn med inriktning på byggsektorn men också alla andra sektorer som lever på de pengar som genereras av byggsektorn.

Här kan man tala om en dominoeffekt. Börjar en bricka att falla drar den med sig många. Om inget drastiskt görs.

Men det finns samtidigt olika sätt att ta sig an en kris. När den stora depressionen bröt ut efter börskraschen 1929 (det tog två år) var ryggmärgsreflexen hos politiker och ledande nationalekonomer att strama åt, höja räntor, höja inkomstskatterna till rekordnivåer, att skydda hemmamarknader och jobben med 40-procentiga skyddstullar.

En tredjedel av all ekonomisk aktivitet ströps på detta sätt.

New deal under nyvalde Franklin D Roosevelt 1933 signalerade nya insikter. Ekonomin skulle få växa sig ur krisen. Statens roll och ansvar var att skydda sina medborgares liv genom att få hjulen att rulla igång igen.

Gick det lätt? Nej, misstagen från åtstramningspolitiken som föregick New Deal hade tagit stryptag på patienten. Återupplivningen gick långsamt. Roosevelt själv har sagt att det var först med andra världskriget och upprustningen som hjulen snurrade igång igen.

Men teorin bakom 1930-talets New Deal var inte problemet. Det var protektionism och svångrem och att tusentals banker tilläts gå i konkurs som skapade all förödelse. Idag är det få som motsätter sig att regeringar räddar sina banksystem.

Att hitta metoder för att i nästa led få igång en sund kreditmarknad för att finansiera bostäder med fullgoda säkerheter är nästa uppgift. Bankerna måste ju våga låna ut igen. Långsiktigt är ju detta deras viktigaste affär. Utlåningen är den enskilda produkt de tjänar mest pengar på.

Lånestoppet är i det långa loppet en lika intelligent åtgärd som när Roosevelts föregångare, president Herbert Hoover, stängde gränserna för frihandel för att skydda jobben på hemmamarknaden.

Det är dags för Mats Odell, Anders Borg och övriga berörda ministrar att börja grubbla på nästa steg ut ur den svenska krisen.

Byggsekorn behöver inget statligt stöd liknande de krisande varven på 1970-talet. Bostadsmarknaden har en stor underliggande efterfrågan. Byggsektorn är redan i full gång med att anpassa sig till en globaliserad verklighet när det gäller konkurrenskraft. Den behöver inte skyddas, den behöver inte subventioneras.

Däremot måste nästa signal från staten bli att det nu är tryggt för banksystemet att fylla sin samhällelliga roll i kreditgivningen. Då upphör dominoeffekten.

Staffan Åkerlund

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.