Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag15.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

LEDARE: Om svenska modellen och minimilön

Publicerad: 6 Mars 2008, 13:43


I måndags satte många vänner och bekanta med "den svenska modellen" morgonkaffet i vrångstrupen. Innan rapporteringen av det krigsliknande värdetransportrånet i Hallunda utanför Stockholm och förödelsen efter orkanen Katrina i New Orleans eller riskerna för skenande oljepriser , var det de tankar som Sveriges Byggindustriers ordförande Olle Ehrlén gav uttryck för i en DN-intervju som var Dagens Stora Nyhet.

Radions Ekosändningar tog vid där morgontidningen tog slut. På kvällen följde TV:s Rapport upp. Dagens Nyheter fortsatte på tisdagen och gav röst åt tunga intressen som underkände Ehrléns tankar.
Vad hade då Olle Ehrlén sagt som gav detta eko?

Jo, han ville ha en förutsättningslös och öppen diskussion om bland annat för och nackdelar med att lagstifta om en lägsta lagliga nivå på löner som kan betalas ut i Sverige. Idag saknar vi inte bara en sådan lagstiftning, vi saknar en tradition på arbetsmarknaden som ens gör det möjligt att ens tänka i dessa banor.

I praktiken innebär det att den så kallade svenska modellen för arbetsmarknaden - att arbetsmarknadens parter förhandlar och avtalar med varandra om villkor och löner och att staten håller sig utanför  - är upphöjd till en nästan religiös nivå.
Det är tillåtet att hylla modellen. Punkt slut.

Det finns mycket gott att säga om den svenska kollektivavtalsmodellen. Facken och arbetsgivarna har  varit mycket duktiga på att tillsammans -  ofta efter hårda förhandlingar  - lösa gemensamma problem.

När man har lyckats bra har svensk konkurrenskraft i världen varit i toppklass.

När man har misslyckats har vi tvingats att trixa med valutapolitiken och devalvera oss ur eländet.
På så vis har även den svenska modellen ändå alltid haft med staten på ett hörn. Staten, regeringen, riksdagen, har fått agera för att ställa tillrätta det som avtalsmaskinen inte förmått att leverera.
Nu har vi en självständig riksbank och prisstabilitet som ett penningpolitiskt mål. Det är en garant för att arbetsmarknaden tar sin del av ansvaret för Sveriges kostnadsläge.

Men vad händer med den del av arbetsmarknaden som den hyllade svenska kollektivavtalsmodellen inte rår över?

Med globalisering, EU-reglerna om konkurrens och rörlighet, den tekniska utvecklingen - liksom svartekonomin - hamnar en växande andel av jobben inte längre inom kollektivavtalens ramar. Att blunda för detta är en lika enfaldig som farlig strutsreaktion.

Det borde kunna vara ett lika stort samhällsintresse att kriminalisera extremt låga löner som det ansetts vara ett samhällsintresse att lagstifta om anställningsskydd och medbestämmande.
Sannolikt kommer de mest upphetsade rösterna mot Olle Ehrléns tankar att sansa sig.
Frågorna är värda en rejäl diskussion.

Staffan Åkerlund

Redaktionen

Dela artikeln:


Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.