Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

LO hoppas på nye kommissionären

LO och Wanja Lundby-Wedin gläder sig mycket över EU-parlamentets utfrågningar av José Manuel Barossos nya kommissionärer i förra veckan.

Publicerad: 19 januari 2010, 13:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Utfrågningarna avslutas denna vecka och sedan kan de nya kommissionärerna under Barossos ledning börja fungera som EU:s regering, är det tänkt.

Speciellt valet av den förre franske vänsterpolitikern Michel Barnier, som får ansvar för den inre marknaden, och ungraren Lázló Andor väcker förhoppningar hos LO som i söndags gick ut med ett pressmeddelande där de välkomnar signaler från utfrågningarna i parlamentet.

”Av särskild betydelse för LO är frågan vilken syn de nominerade har på Lavalproblematiken och huruvida de vill revidera utstationeringsdirektivet”, säger Lundby-Wedin i meddelandet.

Bägge har tidigare uttryckt kritik mot EG-domstolens tolkning av utstationeringsdirektivet, menar LO.

Även Barosso ser problem med EG-domstolens tolkning av utstationeringsdirektivet och anser att detta måste hanteras via lagstiftningsinitiativ från kommissionen, menar LO.

Detta har också varit på tapeten sedan EG-domstolen fällde sitt avgörande i domen 18 december 2007. Europafacken har i första hand velat se en ändring av utstationeringsdirektivet på ett sätt som ger tillbaka de nationella facken den maktställning de hade före domslutet.

I andra hand har röster höjts att kommissionen skulle skapa någon sorts rättsligt protokoll av fördragskaraktär med innebörden att de fackliga rättigheterna aldrig får hotas av den fria rörligheten inom EU.

Två principer står här mot varandra, det har stått klart sedan Lavaldomen föll. Det är principen om den fria rörligheten inom EU som har kolliderat med de nationella rättsordningarna för arbetsmarknaderna i vissa medlemsländer.

För svensk del betydde utslaget i Lavalmålet att vi – motvilligt och med stor vånda – tvingades ändra lagen på flera punkter för att anpassa det svenska kollektivavtalssystemet till EG-rätten.

Men mindre än ett halvår efter Lavaldomen kom nästa avgörande, domen i Rüffertmålet, där såväl generaladvokaten som domstolen byggde vidare på resonemangen i Lavalmålet men nu med tydliga skrivningar om löntagarna.
Domen är särskilt intressant eftersom EG-domstolen denna gång uttryckligen ställer sig på löntagarnas sida. Men inte på det sättet tyska delstaten önskade. Den underkänner den tyska delstaten Niedersachsens villkor vid offentliga upphandlingar som stipulerade löner enligt kollektivavtalet på orten.

EG-domstolen betonade i stället de polska anställda hos den sparkade underentreprenören och dessa löntagares intressen. De hade få andra möjligheter att konkurrera med tyska företag och arbetare än med sina löner, resonerade domstolen i Rüffertmålet.

Principen om den fria rörligheten kommer att utjämna lönerna mellan olika länder om utländska företag inte hindras, ansåg domstolen.

Det är svårt att sia om chanserna för de förändringar i utstationeringsdirektivet eller ett rättsligt protokoll av fördragskaraktär som LO efterlyser.

Helt klart är att åtskilliga länder kommer att motsätta sig detta. I länder som Polen, Tjeckien och den baltiska regionen var lönerna före finanskrisen på väg upp mot allmäneuropeiska nivåer som en följd av möjligheterna att konkurrera enligt utstationeringsdirektivet och principen om den fria rörligheten.

Det blir inte lätt för facken i de rikaste länderna att bromsa detta genom att blockera tillträde på det sätt som Rüffertdomen satte stopp för.

I stället för en återställare på EU-nivå, borde facken i de rikaste EU-länderna, med Tyskland och Sverige i spetsen, för sin egen skull, välja en offensivare strategi.

För de svenska byggföretagen gäller det att bygga organisationer som kan leverera högre kvalitet till rätt pris än omvärlden klarar och därmed bli den attraktivaste affären för byggherrar och fastighetsägare.

Kan de svenska byggfacken bidra till detta stärker de sina medlemmars långsiktiga intressen och möjligheter till höga löner även i framtiden. Svenska byggsektorns framgångar i framtiden ligger i en överlägsenhet i fråga om produktivitet och kvalitet, inte i en ensidig lönekamp mot utländska kollektivavtal.

Staffan Åkerlund

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.