"Målet är arbetsfred"

Många kommer att ställa frågor om den just avblåsta byggstrejken, den första på nio år mellan Byggnads och medlemsföretag i Sveriges Byggindustrier. Den varade knappt en vecka till ett pris för byggbranschens företag på mellan 500 miljoner kronor och en miljard.

Det som är slående är att söndagsnattens uppgörelse håller sig inom det av exportindustrins uppsatta märke på 2,2 procent liksom att skrivningarna om ackorden är oförändrade. Bägge villkoren presenterades redan före strejken av medlarna Jan Sjölin och Bengt KÅ Johansson men fick nej av Byggnads.

Uppskruvade retoriska grepp

Under trycket av att ha såväl statsministerns uppfattning om exportindustrins betydelse som LO:s och Svenskt Näringslivs närmast sensationella gemensamma uppmaning om respekt för märket, valde Byggnads ordförande Johan Lindholm att ta till uppskruvade retoriska grepp för att mana fram bilden av vad Byggnads kampiver gällde.

Lågavlönade, jämställdhet och migranternas möjligheter i byggsektorn betonades omväxlande med huvudentreprenörsansvar och ”ordning och reda”-frågor eller påståenden om arbetsgivarnas ovilja att alls förhandla. Det som ytterst sällan nämndes var själva elefanten i rummet. Men den är numera under lås och bom, enligt Byggnads avtalssekreterare Torbjörn Hagelin.

När krutröken nu sakta skingrar sig kommer både fack och arbetsgivare att fortsätta att arbeta på positiva förändringar inom dessa områden. Där är motsättningarna trots allt små om behoven.

Tre krafter för förändring

För arbetsgivarsidan, som sade ja till medlarnas bägge bud, har hela tiden frågan gällt i vilken mån Byggnads skulle kunna leverera den centrala delen av varje avtal – arbetsfreden.

För Byggnads är det i tur och ordning makten över ackordfrågan och i andra hand en lönefråga som avgör. Ackorden som ger kraftfull löneglidning och är grunden för förbundets ombudsmannamakt, i dag unik i svensk fackföreningsrörelse.

Modellen är ur fackets synvinkel ekonomiskt framgångsrik men närmar sig av flera skäl sin slutpunkt.

Tre krafter talar för att Byggnads nu möter större förändringar runt hörnet:

Kvinnor, industriellt byggande och samverkansprojekt.

Samverkan är svaret

Martinsons, Moelven liksom Lindbäcks är tre exempel på industriellt byggande i fabriksmiljö i stark tillväxt. Typiskt sett utförs detta i modern, säker fabriksmiljö med högt teknikinnehåll och god arbetsmiljö – och där byggarna är IF Metallare. Miljö och ekonomi driver på utvecklingen.

När Lindbäcks i Öjebyn nu bygger sin andra fabrik, en ny och dubbelt så stor fabrik i Piteå hamn blir hälften av de nyanställda till produktionen kvinnor. Lindbäcks rekryteringsfilm delas just nu flitigt på sociala media som en attraktiv karriär för ambitiösa unga kvinnor på hemmaplan.

Slutligen är samverkan, partnering, inkludering, svaren på alla larmrapporter som i likhet med ”Skärpning gubbar” gav bilden av en hopplöst splittrad och fragmenterad byggsektor. Den är en enande faktor, bra för byggherrar, konsulter, entreprenörer och brukare.

Samverkansmodeller överbryggar motsättningarna i byggprocessen.

Det är den kulturen även Byggnads måste bli en del av. Då når vi arbetsfred.

Staffan Åkerlund