Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

Medlarna har blivit accepterade

När regeringen Persson för drygt ett decennium sedan utredde och sedan inrättade nya Medlingsinstitutet var det uttalade målet att främja en lönebildning i balans.

Publicerad: 23 februari 2010, 15:51

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Av alla remissinstanser som yttrade sig över förslaget var Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF, avvaktande skeptisk i sitt svar medan det ofta tongivande och exportinriktade arbetsgivarförbundet Teknikföretagen var starkt negativt till tanken på att ge någon form av makt och inflytande över lönebildningen till en ny myndighet som är direkt insorterad under arbetsmarknadsdepartementet.Inställningen är långt ifrån orimlig. Statlig inkomstpolitik har alltid varit ett rött skynke för arbetsmarknadens parter. Till och med öppna målbeskrivningar som att Medlingsinstitutet ska medla i arbetstvister och verka för en fungerande lönebildning kan lätt upplevas som ett hot från staten mot den fria lönebildningen eftersom man kan ana ett övergripande statsintresse att bilägga akuta lönekonflikter till i stort sett varje pris om alternativet är en ännu större konflikt som berör viktiga samhällsfunktioner.Med andra ord - redan från början grundades SAF:s och Teknikföretagens oro över den nya statliga myndighetens påverkan på lönebildningen på risken att stora delar av samhällsekonomin och konfliktrisker inom denna skulle tillåtas spela en roll vid medlarinsatser inom den privata delen av ekonomin som styrs av svenska företags konkurrenskraft och enskilda företags lönsamhet.Så här efteråt är det lätt att konstatera att mycket av SAF:s och Teknikföretagens oro var obefogad. Medlingsinstitutet har vid sidan av sina handgripliga och ofta akuta medlingsinsatser genom åren bidragit till att det ursprungliga målet, att verka för en fungerande lönebildning, har kunnat uppnås, utan att någon så här i efterhand har kunnat anklaga myndigheten för att hänge sig åt obefogad statlig inblandning i lönebildningen.Medlingsinstitutets huvudsakliga verktyg har i stället varit att samla in, sammanställa och analysera det parterna själva har åstadkommit i sina löneavtal och noggrant mäta resultatet mot utvecklingen av både hushållens och samhällets ekonomi.Årsrapporterna sedan starten år 2000 har genom att relativt snabbt kunna ge ett myndighetsfacit över reallöneutvecklingen i sig blivit en viktig - och återhållande kraft - inför de lönerörelser som genomförts under perioden.Efter industriavtalets tillkomst 1997 anpassade sig den konkurrensutsatta industrin sig till omvärlden på ett helt nytt sätt. Sverige lyckades helt enkelt växla ner löneökningstakten samtidigt som riksbank och statsmakterna tog ett stadigt grepp om inflationsförväntningarna. Resultatet blev samtidigt ett nytt standardrecept på hur man med låga lönepåslag år efter år kunde glädja sig åt stadigt ökande reallöner.I princip var detta standardreceptet bakom den tyska exportindustrins framgångar sedan 1960-talet. Det var Sverige som hade brutit sig ur mönstret under de år som då offentliga sektorn fick expandera i rekordtempo under 1970- och 80-talen samtidigt som vi försökte devalvera oss ur kostnadproblemen.Efter EU-inträdet på 1990-talet var detta inte längre möjligt och av det skälet tog IF Metall initiativet till industriavtalet.Det betydde aldrig att den svenska lönebildningen efter 1997 var oproblematisk. Tvärtom, här har hela tiden funnits fler olösta motsättningar än som är hälsosamt. De största finns mellan verksamheter som är utsatta för internationell konkurrens och sådana som länge har framlevt mer skyddade dagar på en stark hemmamarknad. En annan huvudfåra för motsättningar finns mellan offentliganställda och privatanställda liksom mellan tjänstesektorn och tillverkningsindustrin.Det är i denna synnerligen heterogena värld som Medlingsinstitutet gör sina insatser. Efter tio års praktiskt medlande mellan stridande parter och i ökande utsträckning lugn och öppen dialog med parterna mellan striderna, har Medlingsinstitutet gjort en stor pedagogisk insats för förståelsen för lönebildningens betydelse i en alltmer globaliserad värld.I årets rapport, om lönebildningen 2009, noterade institutet fortsatta reallöneökningar, de största sedan 1960-talet. Och för egen del kan institutet glädja sig åt att ifrågasättandet av dess existens har minskat genom åren.

Staffan Åkerlund

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.

Se fler branschtitlar från Bonnier News