Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag27.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

"Miljonprogrammet får inte lämnas i sticket"

"Nu är miljonprogrammet i övre medelåldern", varnar Staffan Åkerlund.

Publicerad: 25 Mars 2015, 12:48

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

miljonprogrammet

Att bygga en miljon bostäder på 10 år var ett väldigt politiskt projekt för sin tid. Rent byggtekniskt var det också väl så intressant. Flera nya bostadsområden blev till hela nya stadsdelar och själva storskaligheten inbjöd till industriellt byggande i en omfattning som dittills aldrig provats.

På flera platser lade man räls för att få effektivare transporter på projektplatsen av allt prefabmaterial. Miljonprogrammet har sedan dess fått en hel del kritik, en del befogad, annan mer slentrianmässig.

På plussidan finns det givna – att trångbodda familjer fick tillgång till rymliga nyproducerade hyresrätter till rimliga kostnader på platser med tillgång till kollektivtrafik.

1950-talet hade lanserat idén om den välplanerade sovstaden en halvtimmes tunnelbaneresa från centrum – Vällingby – och från hela världen infann sig storögda delegationer för att studera detta nya inslag i stadsbyggnad.

Det är lätt att förstå hur stadsplanerarna resonerade när områden som Flemingsberg, Tensta, Rinkeby, Hammarkullen, Biskopsgården, Rosengård och liknande nya områden skapades runt om i landet. Rymliga bostäder med hög standard och i god miljö.

Någonstans i bakgrunden var säkert åtskilliga planerare och arkitekter medvetna om Le Corbusier som lyckades förverkliga den jättelika bostadsmaskinen, La Cité Radieuse i Marseille, som när den byggdes var som en på pelare fritt svävande stad i sig, helt åtskild från Marseille i övrigt.

De boende behöver knappt lämna byggnaden. Där finns ännu i dag gott om kontor och företag i huset vid sidan av alla serviceföretag och jättehuset skulle mycket väl kunna klara såväl boendet som arbete, fritid och utbildning på en och samma gång.

Så långt fungerade sällan miljonprogrammet. De nya stadsdelarna blev redan från början sovstäder.

I den samtida stadsdelen Råcksta, nästgårds med Vällingby men i mindre i skala, stod det redan efter några år klart att småbutiker, kaféer och liknande som trots allt funnits från start hade svårt att hävda sig. Folk var ju någon annanstans och jobbade. Även konkurrensen med det större Vällingby påverkade. Man konkurrerades ut.

Nu är miljonprogrammet i övre medelåldern, på väg mot folkpension. Behovet av en föryngringskur är stort när det gäller energi- och miljöåtgärder samtidigt som boendekostnaderna måste hållas inom rimliga ramar.

Går det?

Det tror i alla fall Nationellt Renoveringscentrum som den 18:e mars höll ett heldagsseminarium kring frågan. Deras främsta uppmaning gäller tidsaspekten: Det är dags att handla nu. Med ett brett program som sätter fokus på finansieringsfrågor, regler och kunskap.

Miljonprogrammet åstadkoms mot en ekonomisk bakgrund av offentlig finansiering, både direkt och indirekt. Detta medför ett ansvar för samma finansiärer när det gäller programmets föryngringskur, även om metoderna denna gång måste vara andra än när det begav sig.

Vi har inte råd att lämna miljonprogrammet i sticket.

Staffan Åkerlund

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

miljonprogrammet

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.