Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag05.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

Mutbrott men inte bestickning

Med hovrättsdomen i Solnamålet, som offentliggjordes i tisdags, är det sannolikhet färdigdömt i mutaffären som gällde 906 000 kronor till Solnas stadsdirektör i samband med arenabygget (se nyheter, sidan 5).

Publicerad: 31 Oktober 2013, 10:30


I likhet med tingsrättsdomen fälldes enbart ena sidan i affärsuppgörelsen för byggandet av den nya nationalarenan.  Stadsdirektören i Solna, den tidigare i år avlidne Sune Reinhold, hade tagit emot en muta, konstaterade både tingsrätt och hovrätt.

906 000 kronor som via Sune Reinholds konsultföretag ingår i dödsboet, är förverkade och ska betalas in till staten.  Konsultbolagets tillgångar har skapats genom ett brott, enligt domstolarna.

Båda domstolarna som nu har prövat hur arenaaffären genomfördes lägger ett mycket stort ansvar på Solna kommun och hur den hanterade genomförandet internt. Vad får och kan tjänstemännen besluta om på egen hand utan att få detta godkänt av kommunens politiker?

Och som en direkt följd av detta – hur mycket förstår kommunens motparter i affären, de privata företagen, av reglerna för den kommunala byråkratin och enskilda höga tjänstemäns befogenheter?  

I fokus står ett informellt möte under tennisveckan i Båstad i juli 2007 där Solnas stadsdirektör Sune Reinhold och kommunalrådet Lars-Erik Salminen mötte Erik Paulsson. Arenaprojektet och dess fortsättning diskuterades sedan en av dess viktigaste tillskyndare, Solnas starke man Anders Gustâv, hastigt hade avlidit. Men vad sades, vilka beslut fattades och vilka deltog i eventuella beslut? Här har deltagarna olika minnesbilder, det var ju inte heller ett formellt ägarmöte mellan parterna, som hovrätten också konstaterar. Hade det varit det så skulle även Jernhusen och Fotbollsförbundet deltagit.

Men Sune Reinhold hade vid mötet ställt tre krav för att fortsätta sitt engagemang i projektet: Att han skulle få 25 000 kronor i månaden för att ställa upp på sin fritid, att hans chef godtog att han tog uppdraget och att alla fem ägarintressenter ställde sig bakom lösningen.

Både Erik Paulsson och Lars-Erik Salminen bekräftar i huvudsak att detta diskuterades. Men någon uppgörelse fästes aldrig på papper.

Efteråt har Lars-Erik Salminen hävdat att han aldrig uppfattade det som om han deltagit i något beslut och i den frågan hade domstolarna ingen annan uppfattning. Därför friades han. Erik Paulsson tyckte inte att det var märkligt att Reinhold ersattes som konsult för sitt merarbete. Därför inser inte han att ersättningen var otillbörlig. Liknande brist på uppsåt gäller de som attesterat fakturorna till Sune Reinholds konsultbolag. De frias.

Återstår alltså bara Sune Reinhold. Både tingsrätt och hovrätt konstaterar att det finns ett tjänstesamband mellan vad han skulle uträtta i tjänsten och konsultuppdraget och att detta var olagligt i sig. Ersättningen var en otillbörlig belöning i brottsbalkens mening.

Men stadsdirektören måste även ha insett, menade hovrätten, att det besked han fick om ersättning på Båstadsmötet måste dokumenteras och förankras på formellt sätt av kommunledningen enligt de strikta regler som gäller offentliganställda extrauppdrag. Hovrätten anser också att han ”förefaller ha velat dölja ersättningen” genom att fakturera via sitt bolag. Domstolar har sagt sitt. En tjänsteman kan mutas med ett avsevärt belopp utan att motparten gör sig skyldig till bestickning. För de inblandade som nu frikänts två gånger måste det i efterhand ha upplevts som en vandring över ett omarkerat minfält.  Med veckans dom är det numera både känt och markerat.

Staffan Åkerlund

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.