Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag22.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

"Nej tack till amorteringslag"

Bostadsbubblor som briserat har föregåtts av spekulationsbubbla, skriver Staffan Åkerlund.

Publicerad: 27 Maj 2015, 08:23

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Finansinspektionen vågade inte på egen hand pröva lagligheten att på egen hand införa amorteringskravet på hushållens bostadslån. Amorteringskravet skulle ha börjat gälla i augusti.

Därmed är ämnet en partipolitisk fråga, något som politikerna gärna hade sluppit. Risken att ställa sig bakom ett dåligt, kanske till och med skadligt förslag är nämligen överhängande. Det hade varit politiskt bekvämt att överlåta avgörandet åt en myndighet.

Det som står på spel är den delikata balansgången mellan den för landet helt nödvändiga nyproduktionen av bostäder, förutsättningarna för effektiva flyttkedjor, frågan om vilka som ska ha råd att köpa det som byggs – och hanteringen av banklånen som är förutsättningen för nya bostäder.

Alla dessa frågor som ska balansera varandra och samtidigt som riskerna med lånen minimeras.

Rekordmånga amorterar redan

Amorteringar är i sig bra. För hushållen är det ett bra sätt att spara.  Rekordmånga gör det redan. Bästa beviset på detta är att de inte spekulerar i att köpa på sig fler bostäder vid sidan av sitt eget boende.  Man bor helt enkelt.

De bostadsbubblor som hittills briserat har föregåtts av en kombination av byggboom och spekulationsbubbla. Detta gäller framför allt Irland och Spanien. För svensk del råder inte dessa förutsättningar. Priserna drivs av att vi saknar bostäder och har för lite byggande. Detta göder bankerna om gör rekordvinster på just bostadslånen. Bolånemarginalerna historiskt höga.

Kanske kan en vägledning i frågan om en amorteringslag eller inte besvaras av kaosteorin. Denna säger att när många krafter verkar och där samspelen är ytterst komplexa så kan ytterst små variationer i krafternas styrka och samspel åstadkomma stora och oväntade effekter på resultat.

Det finns två typer av kaossystem. Kaos av första ordningen är kaos som inte reagerar på förutsägelser om det. Förutsägelser om vädret är kanske det bästa exemplet. Det är inte prognoserna som styr vädret, det är tvärtom

Politisk kohandel?

I kaos av andra ordningen har förutsägelserna i sig stor inverkan även om resultatet kan slå olika och ofta på oväntat sätt.

Förutsägelser om priset på en bristvara är ett bra exempel. När flera påstår att priset på bostäder är nära bristningsgränsen, blir alla försiktiga. Byggandet minskar, hushållen drar ned på utgifter, flyttar inte och köper färre nya bostäder men kanske fler bilar och resor.

Men inte ens under fastighets- och finanskrisens 1990-tal gjorde bankerna kännbara förluster på hushållens bolån. Det som nästan sänkte de svenska bankerna var finansbolagens spekulationer på den professionella fastighetsmarknaden att priserna skulle fortsätta genom taket. Hushållen uppförde sig normalt, de bodde där de bodde och klarade sig i stort sett helskinnade.

Ska dessa komplicerade sammanhang verkligen vara en fråga för politisk kohandel?

Hittills har såväl bankerna och hushållen visats sig vara vuxna ansvaret. Det kommer de att vara också i morgon.

Staffan Åkerlund

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.