Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag11.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

"Nödsignal från Riksbanken"

Att Industriavtalets märke håller påverkar alla, skriver Staffan Åkerlund.

Publicerad: 12 November 2015, 09:44


Ämnen i artikeln:

riksbankenlönerByggnads

Företagen tror inte på att Riksbankens inflationsmål om 2 procent kommer att nås, visade förra veckans Skop-undersökning. 75 procent av företagen tror inte att målet går att nå. Problemet är inte nytt, Riksbanken har misslyckats i flera år.

När industrifacken kom med sina lönekrav på 2,8 procent härom veckan, var det bland annat med Riksbankens argumentation för höga lönelyft i ryggen.

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

För byggfackens del kommer detta inte att räcka. Medan industrifacken har den svenska konkurrenskraften som måttstock, men är oense med arbetsgivarparterna om hur stor den är, ställer sig 6F med Byggnads och Elektrikerna i SEF i spetsen, som vanligt utanför.

Accepterar inte fackens inflytande

De accepterar inte att industrifacken ska ha ett så avgörande inflytande på lönebildningen.

Riksbankens signal till arbetsmarknaden vidgar nu på ett dramatiskt sätt klyftan mellan arbetsgivare och fack.

Företagens konkurrenskraft har försämrats. Lönerna har höjts utan att företagen har kunnat höja priserna. Vi ligger sedan länge farligt nära deflation och att investeringar eller köpbeslut skjuts upp eller ställs in i avvaktan att priserna ska sjunka.

Det är den situationen som Japan har levt med i decennier. Situationen är med andra ord prekär.

De 50 procent av svensk BNP som exporterande företag och industrin drar in till landet är beroende av att parterna bakom det normerande industriavtalet lyckas enas om vilken löneökningstakt den svenska exportindustrin tål.

Samtidigt får inte löneökningstakten i den övriga ekonomin bli högre än industriavtalets märke, det är själva grunden för hur hälsan i näringslivet utvecklas.

Efterfrågan större än någonsin

När byggsektorn i avtalsrörelse efter avtalsrörelse underkänner dessa samband är det med förvissningen om att just denna sektor är en sluten hemmamarknad. Och med logiken att så som det såg ut i går också gäller i dag och i morgon.

Byggsektorn gynnas just nu av att efterfrågan på byggande är större än någonsin sedan miljonprogrammets dagar och att stora investeringar i både bostäder och ny infrastruktur är nödvändiga.

Men – och här kommer dilemmat – det måste finnas köpare som har råd att betala. Oavsett om det är hushållen och bostäder eller infrastruktur med offentlig skattefinansiering.

Här finns kopplingen till avtalsrörelsen i stort och exportföretagens konkurrenskraft. Det är anställda i näringslivet som försörjer den offentliga sektorn med sina skatter och som med återstoden av sina inkomster håller byggsektorn igång genom att köpa eller hyra nya bostäder. Att Industriavtalets märke håller påverkar alla. Även förnekarna.

På 1980-talet löstes problemen med löneökningar som företagens inte hade råd med genom att valutan devalverades. I dag behövs inte sådana drastiska åtgärder göras, vi har en flytande växelkurs i förhållande till omvärlden och Riksbankens makt har uppenbarligen inskränkts till att försöka sig på signalpolitik. Den låter som en nödsignal.

Staffan Åkerlund

Ämnen i artikeln:

riksbankenlönerByggnads

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.