Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

"Nya bostadssamtal nu!"

Dagens bostadsproblem är smygande i sina destruktiva, effekter varnar Staffan Åkerlund.

Publicerad: 17 augusti 2016, 09:20

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

bostadspolitikbostadspolitik

Det finns all anledning att skaka av sig olusten efter de havererade bostadssamtalen och ta upp tråden på nytt. Självklart existerar möjligheterna att skapa en bostadspolitik som kan ge oss en chans att börja beta av problemen på bostadsproduktionens hinderbana.

Oavsett politisk hemvist är enskilda politiker överens om det övergripande målet – att reglerna för boende och produktion i alla delar måste vara samhällsbyggande.

Den ganska självklara insikten borde räcka för att få regeringen och oppositionen att seröst utvärdera käpphästar, att förhandla med givande och tagande och att förbinda sig att leverera en ny sammanhållen bostadspolitik som får stabilitet över tid.

Samhällets och individens intresse

Bostadspolitiken måste bygga på breda överenskommelser inom ett antal sakområden. Alla har det gemensamt att de påverkar bostadsmarknaden. Den måste vara makroekonomisk verksam, det vill säga att samhällsekonomin stimulerar produktion och omsättning, men också få hushåll och enskilda individer att agera på ett sätt som är önskvärt ur ett samhällsbyggnadsperspektiv.

Kravet på en fungerande bostadspolitik är med andra ord att makroekonomi och mikroekonomi blir kommunicerande kärl. Bägge nivåerna – samhällsintressets och de enskilda företagens och individernas – måste röra sig i samma riktning.

Erfarenheterna från 1990-talet

Inför politikerveckan i Almedalen argumenterade jag för att ta tillvara erfarenheterna från hur 1990-talskrisen ledde fram till 113 förslag på reformer och policyförändringar från Lindbecks-kommissionens slutsatser i ”Nya villkor för ekonomi och politik”.

Läs mer: "Nollställ och starta om bostadssamtalen".

Förslagen från kommissionen som leddes av nationalekonomen Assar Lindbeck kom till allra största delen att genomföras och har under mer än två decennier lagt den stabila grunden för Sveriges goda ekonomi i dag.

I en av sommarens artiklar efterlyser Veidekkes Lennart Weiss reformer och ger exempel på verksamma politiska beslut från Norge och Storbritannien och pekar på utmaningar.

Läs mer: Lennart Weiss om bostadsmarknaden.

Det går dock inte att ducka för att det på ett sätt var enklare att nå politiska majoriteter för 1990-talsreformerna mot bakgrund av det akuta läget då liksom att många av de beslut om reformer som krävdes mer eller mindre låg i statsmakternas händer via regering och riksdag.

Bostadspolitiken är till att börja med i politiskt hänseende mer komplex. Delar ligger i händerna på regering och riksdag, andra delar bestäms av på de flesta sätt självständiga kommuner.

Inte det bästa utgångsläget

Utgångsläget är med andra ord inte det bästa. Vi har ju inte ens en sammanhållen bostadspolitik på riksnivå. Dessutom tillkommer behovet av enighet och enhetlig strävan i landets 290 kommuner.

Om Riksbankens 500-procentränta i början av 1990-talskrisen blev en av de symboler som inledde ett reformarbete och positiva resultat, är dagens bostadsproblem akuta men mer smygande i sina destruktiva effekter.

När samtliga effekter har ackumulerats kommer katastrofen oundvikligen. Bara god samhällsbyggnad gör det möjligt att undvika farorna.

Staffan Åkerlund

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.

Se fler branschtitlar från Bonnier News