Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

Nytt tryck på förhandlingarna

De senaste årens trend att alltfler byggföretag börjar likna CM-företag, construction management, håller på att förändra villkoren för byggprocessen.

Publicerad: 13 februari 2013, 14:44

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


En drivkraft är byggföretagens behov av arbetsfred under projektens genomförande. Efter införandet av det nya Byggavtalet 2010 har inte de många lönekonflikterna kring främst ackord eller andra prestationslöner på lokal eller regional nivå upphört, snarare tvärtom.  

Konsekvensen är att förhållandena före lagändringen 1988 – som gjorde objektsanställda byggnadsarbetare tillsvidareanställda –  på flera sätt håller på att återställas. Fler av projektens ledande entreprenörer väljer hellre att genomföra sina viktigaste  projekt via underentreprenörer snarare än med egen personal om risken för konflikter och förseningar bedöms som stora.

Det är för 25 år sedan som slutpunkten sattes för den långa striden om anställningsförhållandena i byggbranschen. Efter  alla lagstiftade arbetsmarknadsreformer som 1970-talets S-regeringar initierat, hade ett område, bygg,  på grund av sin särskilda natur lämnats utanför själva kärnan i lagen om anställningsskydd, las.

Det fanns en facklig styrka i självständiga, väl fungerande och attraktiva bygglag som erbjöd sina yrkeskunskaper och bemanning åt det högstbjudande byggbolaget. De bästa lagen fungerade som lokomotiv lönemässigt också för övriga arbetslag. Här fanns en dynamik som gynnade både byggföretagen och den fackliga motparten.

Men Byggnads hade i princip två invändningar mot objektsanställningar för sina medlemmar. Den första att byggnadsarbetare inte fick samma anställningsskydd som andra på arbetsmarknaden.

Den andra invändningen var att man på detta sätt också ställdes utanför en rad rättigheter som följer av las som förtroendemannalagen, lagen om styrelserepresentation för de anställda liksom mbl, medbestämmandelagen.

Det tydligaste exemplet på att reformen som gav objektsanställda byggnadsarbetare tillsvidareanställningar inte var en förhandlingslösning mellan fack och arbetsgivare utan en partsbeställd lagändring var att Byggnads ograverat kunde föra med sig förhandlingsordningen från objektstiden in i systemet när  arbetslagen fick fasta anställningar hos främst de stora byggbolagen i storstäderna.

Därför kunde ackorden även fortsättningsvis regelbundet att omprövas var tredje månad men nu utan att någon enskild arbetstagare behövde riskera jobbet. Det är detta som ger Byggnads en unik maktställning i byggprocessen. Frihet att kräva till ett minimum av ansvar vid lokala konflikter. Kommer man inte överens och den så kallade stupstocksregeln utlöses som drar ner byggnadarbetarens lön till en miniminivå, sjunker motivationen och därmed arbetstempot. Ett välkänt faktum för de flesta byggföretag som hittills ofta vikt ner sig inför detta faktum.

Med underentreprenörer i stället för egna anställda i sina stora projekt ligger ansvaret för produktivitet och kvalitet i stället på dessa. Samtidigt som huvudentreprenören flyttar sina egna anställda till mindre känsliga projekt eller säger upp dem på grund av arbetsbrist.

Detta är marknadens stora tryck på årets avtalsrörelse som just inletts mellan Sveriges Byggindustrier och Byggnads. De två huvudalternativen för förhandlingarna blir därför om man hittar modeller som tillgodoser arbetsgivarnas behov av en förutsägbar och transparent byggprocess som underlättar att arbeta med egna anställda eller om vi får en stärkt roll för det växande antalet CM-liknande företag.

Staffan Åkerlund

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.

Se fler branschtitlar från Bonnier News