Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag12.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

Om rätten att forska

Tankeförbudslagen som gällde mellan 1986 och 2006 var kanske en av de märkligaste lagarna landet någonsin haft.

Publicerad: 22 Augusti 2014, 13:19


Ämnen i artikeln:

byggforskningKärnkraft

Tankeförbudslagen som gällde mellan 1986 och 2006 var kanske en av de märkligaste lagarna landet någonsin haft.

I lagen (1984:3) stadgades det i sjätte paragrafen att ”Ingen får utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader, beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor.”

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Sverige hade vid tankeförbudslagens tillkomst folkomröstat några år tidigare. Av de tre alternativen förordade linje tre för snabbstopp och avveckling av programmet medan de två andra linjerna i olika grad var för ett genomförande av det beslutade programmet i sin helhet vilket skulle ge dussintalet reaktorer.

Men kärnkraften fortsatte att vara problematisk trots segern i folkomröstningen. Det politiska spelet fortsatte och frågan om kärnkraftens framtid låg som en bromskloss för många andra frågor som måste avgöras i riksdagen.

Då passade tankeförbudslagen plötsligt in. På papperet blev den en stor framgång för kärnkraftsanhängarna, ett köttben att bita sig fast i när verkligheten var den att kärnkraftsprogrammet trots allt genomfördes.

Både kärnkraftsanhängare och motståndare kunde peka på riksdagsbeslut i kärnkraftsfrågan som stora framgångar.

Men problemet kring kärnkraften – oavsett om man var för eller mot – kvarstod. Det program som kom att genomföras byggde på grundforskning och tillämpningar och teknologi som utarbetades i Sverige under 1950- och 60-talen i huvudsak. Sverige låg under denna tid långt framme i sin forskning inom kärnkraft med forskningsanläggningar i olika skala hos KTH, Ågesta och Studsvik.

Att kärnkraften har stora risker har alltid varit väl känt. Man talade om att tygla kraften i atomen för fredliga ändamål och försökte glömma bort den militära kopplingen, Hiroshima och den pågående kapprustningen mellan supermakterna.

Men många såg ändå kärnkraften som en ”ren” energikälla i en värld som på många platser i världen kunde ersätta förbränningen av stenkol och brunkol som i ofattbart stor skala förgiftar miljön på alla kontinenter.

Det var här tankeförbudslagen fick sin karaktär som ett riktigt giftpiller, politiskt, juridiskt och ekonomiskt.

Ingen skulle i dag komma på tanken att skicka upp människor till månen med det tidiga 1960-talets primitiva teknologiska lösningar. USA var villigt att i kapplöpningen med Sovjet ta stora risker för att ta ledningen i rymden och lyckades att inom tio år landa på månen.

Det är snart 50 år sedan månlandningarna. Det var jetålder och flyget hade färdats långt jämfört med propellereran inom flyget som rådde bara några decennier tidigare. 1960-talets jet-teknologi gjorde flyget mycket säkrare men jämfört med dagens flygsäkerhet ändå milsvidda skillnader.

Det säger sig självt att flyget aldrig skulle kunna drabbas av en tankeförbudslag ens i Jas-landet Sverige. Men svensk kärnkraftsforskning fick lagen och låstes fast på en redan då föråldrad teknisk nivå samtidigt som vi får hantera problemen med de första generationernas kärnkraftsavfall med en föråldrad teknik. Det är ett problem i gigantisk skala som många blundar för.

Oavsett om Sverige i framtiden skulle vilja välja att hålla fast vid och utveckla kärnkraft som energikälla eller att avveckla och ta hand om ett halvsekels kärnkraftsavfall på ett säkert sätt är argumenten för att bygga en ny forskningsreaktor överväldigande. Vi har kärnkraft i stor skala. Vi behöver mer grundforskning och tillämpningsforskning oavsett om vi väljer att gå vidare eller inte.

Staffan Åkerlund

Ämnen i artikeln:

byggforskningKärnkraft

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.