Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag03.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

Orkestern är på plats – men var är dirigenten?

Är det månne byggherren?

Publicerad: 25 April 2018, 04:00


Det finns tusen och tusen skäl att bygga industriellt och idén är knappast ny, som Byggindustrin visar i reportaget i detta nummer. Redan för 1 400 år sedan byggdes det med moduler i standardmått. I takt med industrialismens genombrott i Europa och Nordamerika började allt fler att fundera även kring byggandet.

För svensk del var vi tidigt ute när arkitekten Fredrik Blom på 1820-talet planerade prefabricering av bostadshus. Flexibilitet var en stark drivkraft. Hus kunde snabbt sättas upp eller tas ned och flyttas.

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Så var det definitivt inte när bostadsbristen skulle byggas bort på 1960-talet. Miljonprogrammet står där det står. Och oavsett hur vi ser på det med dagens ögon – på ekonomin, på estetiken eller på den sociala hållbarheten – så har dåtidens planekonomiska rekordbygge länge varit exemplet framför andra i industriella ansatser som standardisering och möjligheter att skala upp produktionen.

När man konstaterar att den exceptionellt höga byggtakten gick som på räls, så fanns det gott om exempel på att den faktiskt gjorde det. Det var en relativt vanlig metod för stora projektplatser med många huskroppar i olika skeden av uppförande att logistiken gemensamt löstes genom att material levererades på spårbundna motorvagnar.

Östbergahöjden först

Östbergahöjden söder om Stockholm var det första större bostadsområdet i Sverige som uppfördes av prefabricerade betongelement.

Byggmetoden var möjlig när en tillfällig fabrik konstruerades intill byggarbetsplatsen. Fabriken tillverkade betongelementen på plats. Dessa sattes samman till hus med hjälp av lyftkranar. Den självbärande tornkranen skapades som teknisk lösning på behov av kraft och lyfthöjd och gav uppfinnaren Elis Lindén Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens guldmedalj 1970.

Med småhusbyggandet som kom att helt dominera de sista åren av miljonprogrammet kom en annan kraft att producera bostäder med industriella metoder. Som alternativ hade det gjorts länge. Men som en del av det stora bostadsbehovet på 1960- och 70-talen kom kataloghusen på bred front.

50 år senare är byggbehoven återigen i samma skala. Samtidigt måste de lösas på ett annat sätt än de planekonomiska som möjliggjordes av ett helt annat politiskt landskap.

Utmaningen lika stor idag

I dag är uppgiften statistiskt sett lika stor. Ändå måste den lösas med småskaliga medel, med annan finansiering än en som enögt och storskaligt gynnar kommunalt ägd allmännytta och bostadskooperativ.

Med den numera självklara dominansen för det privata, av hushållen ägda byggandet ställs naturligt nog helt andra krav på industriellt byggande. Tekniken finns. En generation eldsjälar inom BIM kan se tillbaka på snart ett par decennier av teknikutveckling som ännu väntar på sin fullbordan.

Det är som Byggtjänsts affärsområdeschef för AMA, musikentusiasten och BIM-pionjären Jan-Olof Edgar säger: Partituret finns, alla instrument är arrangerade i notbladen. Nu väntar vi bara på dirigenten.

Är det månne byggherren?

Staffan Åkerlund

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.