Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

Paradoxen partnering 2013

Uppgifterna i den färska rapporten ”Produktivitetsläget i svenskt byggande 2013” som är en studie av 444 bostads- och kontorsprojekt är delvis paradoxala. (Se reportaget sid. 12-14 i Byggindustrin 25/2013). Studien har genomförts under ledning av Chalmersprofessorn Per-Erik Josephson.

Publicerad: 22 augusti 2013, 10:29

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Studien är ett gemensamt projekt för SBUF, Sveriges Byggindustriers region Väst, Byggnads, Chalmers och Sverige Bygger.

Det som är mest påtagligt är den stora variationen mellan uppnådda resultat. Men också att traditionellt byggda hus till fast pris och efter upphandlingar som gått till lägsta anbudet. I ett flertal fall har också platsgjutna stommar visat sig vara mer kostnadseffektiva än prefabricerade. Påtagliga är också klagomålen och besvikelsen i ett antal projekt som bedrivits som partneringprojekt.

Betyder detta att en utveckling som prövats i många projekt och som av anhängare ses som en enande kraft i en traditionellt splittrad byggsektor – partnering – får ett underbetyg i sig?

Knappast. Det är inte för inte som olika samverkansformer i projekten ständigt drar till sig ett ökande intresse.

På ett sätt kan man nästan se organiserade samverkansformer som ett fredsprojekt. De blir ett åtagande att skapa organiserade former för god kommunikation och med ett gemensamt mål för god lönsamhet för alla deltagande parter och ett åtagande att nå uppställda kvalitets- och tidsmål.

Vem kan ha invändningar mot sådana idealiska förhoppningar?

Denna typ av samverkan har sitt ursprung och sin upprinnelse i Storbritannien och en stor utredning av en dåligt fungerande och ineffektiv brittisk byggmarknad. Det var Labourregeringen ledd av premiärminister Tony Blair som gav uppdraget till industriledaren Sir John Egan.

Hans rekommendation var att brittiska staten och andra offentliga byggherrar skulle ta initiativet att organisera sina egna projekt genom att skapa modeller för nära samverkan i projekten.

Sir Egan kunde jämföra med de radikala produktivitets- och kvalitetsförbättringar som brittisk fordonsindustri hade lyckats genomföra sedan 1980-talet och menade att samma resa borde genomföras av byggsektorns aktörer.

Efter John Egans första rapport har ett stort antal, främst offentliga projekt, utförts enligt grundidéerna. Den svenska organisationen Byggherrarna har under många år studerat utvecklingen på plats i Storbritannien och anordnat seminarier och utbildning i metoderna i Sverige.

Det är naturligt att det är just byggherrarna, det första ledet i den långa kedjan av aktörer i byggprocessen, som engagerar sig i frågan om samverkansformerna. Projektet börjar och slutar hos byggherren som både betalar för det uppnådda resultatet och ofta dessutom ska förvalta och driva det som fastighets- eller anläggningsägare. Pris, tid och kvalitet är projektets hårdvaluta. Eller varför inte guld?

Men allt är inte guld som glimmar. Det är kanske så vi ska tolka den svenska studien av produktiviteten inom bygg i Sverige.

Per-Erik Josephson ger själv en tänkbar förklaring till de låga betygen för partnering i de studerade projekten. ”En gissning kan vara att aktörerna har högre förväntningar i partneringprojekt och att projekten i slutändan inte flöt på så bra som man hoppats.”

De bästa samverkansprojekten – och det finns åtskilliga exempel i Sverige – skapar också grunden för lärande och kunskapsöverföring mellan projekten. Förhoppningsvis är det så samverkansanhängarna tolkar den nya rapporten. Vi lär oss av alla våra många misstag.

Staffan Åkerlund

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.