Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag19.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

Positivt om Saltsjöbaden

Förhandlingarna om ett nytt huvudavtal är sedan några veckor igång mellan Svenskt Näringsliv, LO och Ptk.

Publicerad: 10 September 2008, 06:29

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Motiven skiljer sig denna gång radikalt mot förra gången det begav sig.

1938 var Sverige var en av de mest konfliktfyllda arbetsmarknaderna i världen. Byggsektorn var inget undantag. Regeringen förberedde lagstiftning.

Det gav LO och SAF den omedelbara impulsen att försöka hitta mer konstruktiva lösningar, vilket ledde fram till huvudavtalet mellan parterna. En effekt var självfallet den också öppet deklarerade, att minska konflikterna och att gynna samförståndslösningar.

Den andra effekten var lika stark men sällan öppet redovisad: att avtalet i hög grad gynnade parterna själva - som organisationer.

Den var i själva verket nyckelfaktorn bakom att Sverige blev så unikt genomorganiserat. Att gå med i facket var den självklara normen för den som sökte sin första anställning efter skolan.

På så sätt växte fackföreningarna in i en roll som gjorde dem själva till stora arbetsgivare, finansierade av både sina medlemspengar som så småningom av skattebetalarna genom kopplingen till arbetslöshetskassorna.

Arbetsgivarvärlden organiserades på motsvarande sätt, finansierade av sina medlemsföretag.

Att gå med i en organisation är en rättighet, det är den positiva föreningsrätten. Den negativa föreningsrätten – rätten att förbli oorganiserad men ändå få sina grundläggande rättigheter respekterade, var inget man talade om. Den var lika impopulär hos både fack och arbetsgivare.

Det är först med EU-medlemskapet och slopade gränser för arbetsmarknader och företag, som den slutna svenska modellen har kommit att omprövas. Inte av politikerna, inte av fackföreningarna eller arbetsgivarna utan av juristerna i EG-domstolen och som en följd av att EU-länderna har så olika rättsordningar.

För EU och dess domstol gäller det att bevaka att inga EU-medborgare eller EU-företag missgynnas av lagar eller särregler i enskilda länder som de vill etablera sig i. Lagar eller avtal som fungerar som handelshinder inom EU är otillåtna. Det är en tydlig princip efter EG-domstolens avgöranden i Vaxholms- och Rüffertmålen.  

Om Saltsjöbadsavtalet nummer ett blev själva motorn i den jättekartell som kallas den svenska modellen kommer tvåan (om den blir av) tack vare EG-domstolen att bli något helt annat. Mer öppen, mer positiv till konkurrens utifrån, mer inriktad på medlemsnytta.

För både arbetsgivare och fack gäller det nu framför allt att leverera kundnytta.

För åtskilliga av de utländska byggföretag och enskilda utländska byggnadsarbetare som tittar på affärschanser idag i Sverige är organisationskulturen och kollektivavtalen något man vill undvika. Av både praktiska och ekonomiska skäl. Särskilt Byggnadsavtalet.

Med EG-domstolens avgöranden har detta blivit mycket lättare. Det går plötsligt lättare att hävda sin rätt att stå utanför organisationerna. Därmed börjar den gamla arbetsmarknadskartellen att vittra sönder på allvar.

Och det är här någonstans Salstjöbadstvåan måste landa:  i så attraktiva lösningar att enskilda arbetstagare vill gå med i facket helt frivilligt. Och motsvarande för företagen.  

För första gången någonsin, sitter faktiskt parterna ner och förhandlar om den positiva föreningsrätten i dess verkligt positiva bemärkelse. Lyckas de kommer kollektivavtalen de levererar i framtiden att bli en attraktiv vara arbetsmarknaden.

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.