Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag12.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

Stad mot land?

Motsättningen finns där på olika sätt. Sveriges arkitekters förre förbundsdirektör Staffan Carenholm inledde en debatt i denna tidning när han den 20 april efterlyste ”En nationell samhällsbyggnadsvision” och påpekade att riksdagen domineras av glesbygdsintressen som ser Stockholm som ett hot.

Publicerad: 5 Juni 2012, 12:48


Miljöpartisten och riksdagsledamoten Jan Lindholm svarade i maj att Stockholm inte behöver några nya förorter för att klara sin tillväxt. ”Min bild är att debatter i riksdagen om bostadsfrågor, samhällsplanering och infrastruktur utgår från Stockholm som norm.” Jan Lindholm ser kollektivtrafik, utbyggd infrastruktur med snabbtåg på dubbelspår mellan bandstäderna Stockholm och Oslo som en lösning på storstadens tillväxtbehov.

I detta nummer av Byggindustrin skriver Centerns bostadspolitiske talesperson, riksdagsledamoten Ola Johansson att en samhällsbyggnadsvision ska förena stad och land. Han anser att det är ”Dags för en ny grön samhällsbyggnadsvision.” Den ska ta hänsyn till attraktionskraften i jordbruks- och skogslänen liksom till bruksorterna. Klyftan finns mellan småkommunerna som tappar befolkning och storstäder med växtvärk.

Det är en intressant debatt som kommer att få sin fortsättning så länge grundläggande behov i glesbygd, småstäder, bruksorter och storstädernas behov inte är i balans.

Under tiden som jakten på denna balanspunkt pågår finns det mycket visdom att finna i den just utkomna, nära 300 sidor långa boken ”Stadens triumf” av amerikanske nationalekonomen Eward Glaeser (SNS förlag).

Glaeser ser städerna som det absoluta villkoret för att världen ska klara utmaningarna från den snabba befolkningstillväxten de närmaste decennierna. Ett tungt vägande skäl är energi- och klimatproblemen. Koncentrerade städer har effektivare bostäder och människor kan åka kollektivt, promenera eller cykla till jobb och möten.

Den verkliga miljöboven är det enskilda boendet på landet eller i städernas förorter som förutsätter bil och långpendlande.

Glaesers bok är en lång exempelsamling på styrkor och svagheter i städer som New York, Detroit, Houston, Paris men också historiska storstäder. Städer är komplexa strukturer av byggnader och kommunikationer. Men viktigast av allt är dess invånare.

Utan stark attraktionskraft för inflyttare dör staden. Och då är det till och med destruktivt att som Detroit på 1980- och 90-talen försöka vända utvecklingen med nya grandiosa byggprojekt och futuristiska transportsystem  à la Disneyland i stället för att satsa på sina invånare, på utbildning och på att locka nya företag och entreprenörer till sig.

Att bygga städer är extremt komplext och långsiktigt, betonar Glaeser. Men i ett av bokens intressantaste avsnitt beskriver han ingående Paris framväxt under den närmast diktatoriske polisprefekten baron Haussmann på 1850- och 60-talen. Boulevarder anlades, hela det gamla Paris revs, moderna försörjningssystem för  färskvatten och avlopp byggdes under stadens gator  och de typiska femvånings Haussmannhusen byggdes på ett enhetligt sätt över hela staden. Glaeser är förundrad över hur det moderna Paris växer fram med förtätning  utan att skymma de historiska strukturerna men också kritisk när äldre bebyggelse bromsar nödvändig förnyelse. Paris innerstad får knappast röras längre vilket ger staden problem. Trots ställningen som världens främsta turistmål.Arkitekten och arkitekthistorikern Rasmus Waern har skrivit det svenska förordet.

Han sammanfattar Edward Glaesers  mission som talesman för staden med två ord: närhetens magi.

Staffan Åkerlund

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.