Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag14.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

Storstaden växer inåt och uppåt

I veckan som gick såg vi spår av den debatt och de idéer som präglar allt fler storstäder runt om i Europa. Hur vi rent praktiskt ska kunna hantera och förena till synes svårförenliga utvecklingslinjer som snabb befolkningstillväxt med energi- och miljömål och det faktum att våra storstäder ligger där de ligger sedan många århundraden.

Publicerad: 18 Januari 2012, 15:58

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Fastighetskonsulten och analytikern Magnus Stenlund väckte tanken att Stockholm med en rad åtgärder faktiskt kan rymma en flerdubblad befolkning innanför sina gränser fram till 2050 – om vi blir bättre på några viktiga saker.
Framför allt handlar det faktiskt om att beslutsfattarna i form av stadsplaneansvariga politiker och tjänstemän tar till sig den ganska självklara verklighetsbilden att människor vill bo i stadens centrala delar med alla fördelar det har i form av närhet till jobb, affärer, kultur och fritidsaktiviteter.

Att alla människor som önskar bli stockholmare inte kommer att rymmas innanför tullarna, är inget större problem, menar Stenlund.

Ska staden klara av tre miljoner nya invånare till 2050 – en fullt trolig befolkningssiffra om trenden med en tvåprocentig ökning ackumuleras över de kommande 40 åren – är det en större yta det handlar om som ska lemmas in i den inre stadskärnans utveckling. Stenlund tror att den nya ”innerstaden” måste växa fram mellan Farsta i söder och Akalla i Norr.

Innanför dessa gränser skulle kanske upp till 85 procent av regionens tillväxt kunna rymmas. Men det handlar inte enbart om att förtäta staden genom att ta befintliga grönområden i anspråk. Staden behöver sin grönska. Men vi måste tillåta nya kluster av högre bebyggelse som komplement till den redan existerande.

Utvecklingen är inte alls speciellt utopisk. Dels bejakar den vad de flesta människor faktiskt vill, att bo centralt, dels har den moderna stadsbebyggelsen ekologiska fördelar därför att den kan vara synnerligen energieffektiv.

Men nyckeln till denna energieffektiva storstad finns i hur den löser sina kommunikationsbehov. Klarar den en nödvändig utbyggnad av kapaciteten i tunnelbanan? Kan den skapa effektiva tvärförbindelser? Och kan den nödvändiga samverkan mellan rikspolitiken och region- och lokalpolitiken som är en förutsättning för så drastiska politiska investeringsbeslut skapas?

Det borde inte vara en omöjlighet. I Paris håller den politiska visionen ”Le Grand Paris”, stor-Paris, på att växa fram mot alla odds. 1 200 egoistiska borgmästare i regionen har till stor del lagt mycket av sitt käbbel och stridigheter åt sidan för att hitta gemensamma intressen och genomföra lösningar på tillväxtbehoven.

Det handlar om att tillåta en förtätning av bebyggelsen, att hitta möjligheter att växa på höjden och att finna gemensamma trafiklösningar. Och när förstäderna växer samman med innerstaden skapas nu nya knutpunkter för Metron så att nya tvärförbindelser kan skapa effektiva resmönster för invånarna.

Staffan Åkerlund

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.