Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag08.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

T-banevägen till bostadsbalans

Stockholms Handelskammare angav i sin septemberrapport ”Tunnelbaneutbyggnad möjliggör 350 000 nya bostäder” att det sedan 1990 saknas 110 000 bostäder för att hålla balans med den inflyttning som redan skett i Stockholm. Regionen knakar i fogarna. Vad göra?

Publicerad: 10 Oktober 2013, 09:38


På krönikeplats i detta nummer ger tidigare DN-medarbetaren Nils-Eric Sandberg  några uppslag till den kriskommision som Byggindustrin skrev om i nummer 29/2013 och som handelskamrarna och Sveriges Fastighetsägarna står bakom.

Första punkten är vad slopandet av hyresregleringen enligt tillgänglig forskning och internationella erfarenheter skulle medföra för bostadsproduktionen. Nils-Erik Sandberg pekar på det historiska faktum att när den första svenska hyresregleringen från krigs- och krisåret 1917 avskaffades efter fem år, så fördubblades bostadsproduktionen.

Att hyresregleringen som infördes i samband med andra världskriget aldrig avskaffades fullt ut berodde till stora delar på att Sverige övervägde att byta ekonomiskt system. Riksdagsvalet 1948 präglades av debatten att införa planekonomi fullt ut. Då passade hyresregleringen in som hand i handske.Nils-Eric Sandberg pekar på att den officiella doktrinen hävdar att hyresregleringen måste behållas om inte hyrorna ska stiga och ger den rätt i att det sannolikt kommer att ske i Stockholm. Rättare sagt, det kommer att ske i stadens innerdelar, där många höginkomsttagare därför bor med subventioner från en allmännytta som i stället tar in höga hyror från nyproduktionen.

Mycket tänkvärt i Nils-Erik Sandbergs uppslag till kriskommissionen är hur hyresregleringen slår för landet som helhet.

”På mindre orter, särskilt i Norrland, har den reglerade hyran legat över marknadshyran. Därför har hus stått tomma. Regleringens konstruktion och allmännyttans ekonomi gjorde det nästan omöjligt för allmännyttan att sänka hyrorna till den nivå där husen blev uthyrda”, skriver Nils-Erik Sandberg med adress till kriskommissionen.

Åren 1998–2005 ledde detta till att dessa kommuner rev 20 400 relativt nybyggda lägenheter.

Nils-Erik Sandberg ger därmed helt enkelt kriskommissionen uppmaningen att detalj-erat utvärdera regleringens plus och minus och att ge oss ett summerat ekonomiskt utfall. Det måste gå att utvärdera den sammantagna kostnaden för hyresregleringen. Och detta är absolut nödvändigt om perspektivet är att tillräckligt bostadsbyggande är ett riksintresse.

Kriskommissionen kommer säkert att dra intressanta slutsatser i sitt utredande. Det har även gjorts relativt nyligen av nestorn inom nationalekonomi, Assar Lindbeck,  som helt drastiskt kallat bostadspolitiken ”en 70 år lång katastrof”. Dystert, dystert. Men samtidigt en uppmaning att starta någonstans. Ett rejält tunnelbanebeslut, helst i kombination med ett nådaskott för det svårt sjuka systemet med hyresreglering, skulle ge alla berörda nytt mod i en svår tid.

”Tunnelbanan är blodomloppet i Stockholms infrastruktur och tunnelbanestationerna de knutpunkter kring vilka stadens nya bostäder kan byggas”, säger Handelskammaren helt riktigt.

Staffan Åkerlund

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.