Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

Trycket ökar på "svenska modellen"

Globaliseringen och medlemskapet i ett växande EU har radikalt förändrat förutsättningarna för den svenska modellen.Text Staffan Åkerlund

Publicerad: 22 oktober 2008, 13:51

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ratios tre år långa forskningsprojekt om staten och arbetsmarknaden avslutades förra veckan med publiceringen av två nya böcker, ”Arbetsmarknadens karteller – nya perspektiv på det svenska kollektivavtalssystemets historia” av professorn i ekonomiska historia vid Handelshögskolan i Göteborg, Christer Lundh, och ”En ny svensk modell – vägval på arbetsmarknaden” av Ratios vd Nils Karlson och forskaren Henrik Lindberg.

Problemet med den svenska modellen som den har sett ut hittills är att så få av de närmaste inblandade egentligen är intresserade av att den förändras.

De speciella formerna av lönebildning, av avtal som reglerar partsförhållandena som gett kollektivavtalssystemet en unikt stark ställning på arbetsmarknaden, kan numera ifrågasättas på ett sätt som var otänkbart för bara fyra år sedan, det vill säga tiden före Vaxholmskonflikten hösten och vintern 2004.

Sverige är på väg att förändras utan att vare sig lagstiftaren eller parterna själva önskar det, menar Nils Karlson och Henrik Lindberg i sin slutrapport.

Ett belysande tecken är signalerna från Almegas vd Jonas Milton, som deltog i en efterföljande paneldiskussion.

På frågan om den svenska modellen kommer att spricka, svarade han obetingat ja. ”Stora delar av arbetsmarknaden står redan utanför. Det gäller inte minst nya tjänsteföretag.”

Det är en stark trend som kommer att växa, menar han.

Många av de nya tjänsteföretagen som har skapats på 2000-talet har tillkommit som svar på behoven på en fri marknad. De har mycket litet gemensamt med kartelltraditionerna på arbetsmarknaden.

I Almedalen i somras särredovisade Ratio byggbranschen och jordbrukssektorn som två områden som starkt präglats av sina korporativa rötter.

I Saltsjöbadsavtalet 1938 tog fack och arbetsgivare ett gemensamt ansvar för kollektivavtalssystemets utformning och hantering på ett sätt som gjorde ytterligare lagstiftning onödig. Arbetsmarknadskarteller är sedan dess lagliga och anses eftersträvansvärda.

Men karteller är mycket mer. Både bygg och jordbruk utmärks sedan 1930-talet av just sin starka kartellbildning.

Aktörer i olika delar av byggsektorn, branschvis eller regionvis, har träffats och gjort upp om priser och delat marknaden mellan sig. Sådana marknadskarteller är numera olagliga och kan leda till mångmiljonböter.

Men spåren av dessa traditioner har sträckt sig in i nutid, även om dagens konkurrensregler gör dem olagliga. Asfaltskartellerna som har plågat våra moderna byggjättar under 2000-talet är ännu inte helt avklarade i domstolarna. De har bottnat i lokala och regionala sedvänjor som fortsatt - trots interna förbud från koncernledningarna.

De korporativa inslagen, arbetsmarknads som övriga, har möjliggjort ett system som gynnat stora och etablerade aktörer och stoppat små och nyetablerade.

Hela syftet med arrangemanget är att begränsa konkurrensen både utifrån och inifrån och stoppa allt som pressar priserna neråt.

Hur tungt väger dessa marknadsfrämmande inslag i ”den svenska modellen? Hur mycket kan och ska och får bevaras när lagstiftningen kring arbetsmarknadskartellernas funktioner utreds för att anpassas till EG-rätten av Medlingsinstitutets chef Claes Stråth?

För oavsett om det handlar om arbetsmarknadskarteller eller bara marknadskarteller – avsikten är att sätta den fria marknaden ur spel.

ingrid gallagher - ingrid@byggindustrin.com

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.