Trygghet måste byggas upp underifrån

Bristen på trygghet i utsatta områden har inte kommit många millimeter närmare en lösning trots kraftigt ökande ekonomiska satsningar på polisen att döma av rapporteringen i media. Valrörelsen tycks därmed handla om vilket parti som lovar flest antal nya poliser.

Därför är det så mycket mer hoppingivande när Trygghetskommissionen under Fredrik Reinfeldts ordförandeskap efter ett års arbete, analyser av situationen i Sverige och utblickar hur andra länder arbetar med motsvarande utmaningar kommer med en modell för en grundläggande förändring. Den ska hämta kraft från civilsamhället, mödrar, butiksinnehavare, fastighetsägare och ett engagerat föreningsliv.

Branschorganisationen Svensk Försäkring startade kommissionen i ett läge där allt fler upplever att brottsbekämpningen ”i väsentliga delar inte fungerar.”

En första del presenterades i torsdags i förra veckan och koncentrerar man sig på otryggheten i utsatta områden. I december kommer kommissionen med en slutrapport som avhandlar två andra trender inom vardagsbrottsligheten, de allt mer utbredda bedrägeribrotten inte minst på nätet och närvaron av internationella stöldligor.

Otryggheten dubbelt så stor i städerna

Utgångspunkten för kommissionens första rapport är hur en person känner sig om hon (oftast) eller han går ut ensam sent på kvällen i det egna bostadsområdet. Otryggheten är dubbelt så stor i städerna även om den ökar också på mindre orter och i glesbygd. Den är också dubbelt så stor bland dem som bor i flerfamiljshus jämfört med småhus. Andelen som oroar sig för brottsligheten i samhället ligger också högt – på 82 procent. Och antalet utsatta områdena har ökat i under senare år.

Det är uppenbart, menar kommissionen, att de åtgärder som idag tillämpas antingen inte fungerar eller är otillräckliga. Lösningen är att hela samhället måste engageras i en sådan övergripande uppgift som ta tillbaka ett välfungerande civilt samhälle.  Förtroende och respekt för polis och myndigheter måste upprättas.

Receptet går ut på att kommuner, polis och relevanta samhällsaktörer gör kartläggningar kommundel för kommundel och delar in dessa i olika svårighetsgrader.

I fas ett krävs att polisen återtar området från de kriminella. Det viktigaste målet är att förbättra de boendes förtroende för rättsväsendet och kräver hög närvaro av polis och andra samhällsaktörer, inte minst från fastighetsägare.

I fas två-områden, där polisen kan verka utan att utsättas för konfrontation, aktiveras affärs- och medborgarplatsmodellen. Fastighetsägare och näringsidkare går samman och tar gemensamt ansvar. I fas tre har modellen ytterligare fördjupats.

Är detta utopiskt?

Inte sett till steg för steg. Det är avsett att bli en kommunal och nationell, småskalig utvidgning av ett arbete som pågår i områden och hus ägda av socialt intresserade fastighetsägare sedan sex-sju år tillbaka. Att återställa trygghet, att rusta upp, är lönsam business.

Staffan Åkerlund