Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag12.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

Vad strejkhotet handlade om

När man någon gång i framtiden summerar årets avtalsrörelse och sätter in den i ett större sammanhang, är jag övertygad om att den just avklarade omgången kommer att rubriceras som en av de stökigaste, kanske till och med den stökigaste.

Publicerad: 3 April 2013, 13:27


Man brukar säga att det är segraren som skriver historien. Problemet är bara det att med stökiga avtalsrörelser som den senaste så finns det knappast några vinnare.

Byggsektorn är mitt uppe i en snabb förändringsprocess.

Utvecklingen har inte stått stilla efter NCC:s Hallstahammarfabrik. Den har stadigt fortsatt inom ett flertal företag men under mindre uppseendeväckande former kanske. Ett av de senare exemplen är Veidekke Max som tillämpas i företagets egna projekt. Det ger möjlighet att styra och påverka processen hela vägen med betydande inslag av prefab.

När NCC konstruerade sin Hallstahammarfabrik kommenterade Byggnads dåvarande förbundsordförande att han som gammal murare föredrog platsbyggda projekt utförd av riktiga byggnadsarbetare, hans medlemmar. Det är förståeligt.

Hos NCC Komplett byggdes husen i fabriksmiljö av medarbetare som tillhörde IF Metall. Det var också dessa som följde med de färdiga husdelarna ut till projektplatsen för slutmontage.

Den stora trenden i denna utveckling är att mer och mer av byggjobben utförs av andra än byggnadsarbetare, Byggnads medlemmar. Det gäller inte minst småhusmarknaden. Som media nyligen har rapporterat går det inte bra för Byggnads ekonomiskt. Man har tappat medlemmar och ser ingen omedelbar ljusning på den horisonten. Ett annat ekonomiskt bakslag är kostnaderna för den inkomstförsäkring för medlemmarna som förstärkning av a-kassan vid arbetslöshet.

Försäkringen har visserligen avskaffats men fortsätter att dra stora kostnader för förbundet. Därtill har man den omfattande förlusten av att man förlorade målet i Europadomstolen om granskningsarvoden. Det handlade om 200 till 300 miljoner kronor om året som arbetsgivarna levererade till Byggnads centralt. För både oorganiserade byggnadsarbetare såväl som Byggnads medlemmar.Sammantaget har detta lett till ett förbund som visserligen har omorganiserats för att bättre klara de lägre intäkterna men som ändå går med mycket kraftigt underskott varje år. En förklaring till detta är att man fortfarande efter omorganisationen har mer än dubbelt så många ombudsmän jämfört med andra LO-förbund, som exempelvis IF Metall.

Men där de flesta LO-förbund har förtroendevalda ombud som företrädare, betalda enligt Förtroendemannalagen av sina arbetsgivare, är Byggnads ombudsmän anställda och avlönade av Byggnads.

De har på detta sätt ett mycket tydligt egenintresse att värna. Och i förbundet har de mäktiga ombudsmännen alltid sista ordet. När förbundet lade sitt stora strejkvarsel inför den 12 mars, kom det som en blixt från en klar himmel för motparten, Sveriges Byggindustrier. Förhandlarna hade skilts åt några timmar tidigare och Byggnads förhandlare gick till sina stora delegationer, Byggnads mäktiga ombudsmän.

Där gör man sig inga illusioner om vilken fråga som håller medlemmarna sammansvetsade och på tå och fast i uppfattningen att ”det är vi mot dom”. Och kittet är den egentliga kampen – att behålla ackorden, grundbulten i Byggnads affärsmodell.

Årets huvudkrav på huvudentreprenöransvar och arbetsmiljö var bara avsedda att maskera kampen för Byggnads nuvarande affärsmodell. Byggnads behöver en rejäl strejk då och då för att hålla ihop gänget. Och samtidigt fortsätter den samlade byggsektorn att utvecklas på egen hand. Utan Byggnads.

Staffan Åkerlund

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.