Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledare

Välkommen tillbaka!

Det finns historiska förklaringar till att så många byggherrar abdikerade från sin maktposition i byggprocessen. Den viktigaste och mest nära i tiden är 1990-talskrisen. Det var ju en djup finanskris med sitt urspung i alla pengar som plötsligt släpptes lösa när Sverige avreglerade sina valuta- och kreditmarknader under 1980-talet.

Publicerad: 20 oktober 2009, 11:56

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Det omedelbara resultatet av den plötsliga och rikliga tillgången på billig finansiering för omkring 20 år sedan kom mycket snabbt. Fastigheter var ett av de vanligaste och mest attraktiva investeringsobjekten. Bankerna tog vägen över olika finansbolag när det gällde finansieringen av stora fastighetsaffärer, var dessa regler i praktiken satta ur spel. Det blev uppenbart när krisen inleddes av kollapsen för finansbolaget Nyckeln.

Därmed gick proppen ur den inhemskt svenska fastighetsbubblan. Förtroendekapitalet som var nödvändigt för fortsatt värdetillväxt försvann över en natt.

Hade bankernas utlåningspolicy från tiden före avregleringarna hållit, hade förtroendekapitalet förmodligen aldrig eroderats. Men sådana var inte tiderna inför förra krisen. I stort sett alla de stora affärsbankerna gjorde samma bedömningar när det gällde värdet på fastigheter: priserna på fastigheter kundet bara gå åt ett håll – uppåt!


Tidigare hade fastighetsbolagen fått ny lånefinansiering efter noggranna kreditprövningar där grunden alltid handlade om storleken på avkastningen. Inför förra krisen i Sverige var sådan konservatism som bortblåst. Det fanns ju stora vinster att hämta hem när fastighetsbolag eller kontorskomplex köptes och såldes på löpande band till ständigt högre priser. Fastighetsmarknaden hade i princip förvandlats till en börsliknande verksamhet och finansbolagen – med minimal statlig tillsyn – fungerade som själva smörjmedlet i systemet.
Vägen ur krisen var lång och mödosam och berörde alla parter som på olika sätt medverkade i byggprocessen.


För byggherrarnas och fastighetsbolagens del var följderna av den omstrukturering som följde på krisåren drastisk. Och resultatet sträcker sig fram till våra dagar när mycket av den kompetens man byggt upp i form av specialister och kunnande kring en aktiv byggherreroll rationaliserades bort som en följd av krisårens rationaliseringar.


Kunskaperna försvann kanske inte som sådana, men det samlande greppet från en aktiv byggherre gjorde det.


Situationen blev inte bättre av att staten lade ner Byggnadsstyrelsen, ett ämbetsverk som fram till 1993 ansvarade för det samlade statliga byggandet. Dess uppgifter splittrades upp på fastighetsbolagen Vasakronan och Akademiska Hus liksom på Statens Fastighetsverk, alla med mer nischade uppgifter.


Åtskilliga av kunskapsbärarna som blivit övertaliga fick visserligen nya anställningar eller öppnade eget. Problemet var bara att de därmed bytte sida. Från beställaren till utföraren.


Hälften av alla byggprojekt som genomförs i Sverige är på ett eller annat sätt ytterst skattefinansierat. Det är därför ingen slump att regeringen engagerar sig i frågan om en bättre balanserad byggprocess.


Rapporten Sega gubbar? som Statskontoret publicerade tidigt i somras, var en beställning av regeringen.
Slutsatserna i rapporten går i samma riktning; behovet av samlande grepp över byggprocessen, att dela kunskaper, utnyttja ny teknik som BIM och 3D för att styra och effektivisera hela processen och sätta fokus på livscykelkostnaderna i stället för lägsta pris i produktionsögonblicket.


Inget av detta kan genomföras utan att byggherrarna aktivt är med. Som vi rapporterade häromveckan, 30-09, i ”Mats Odell lanserar en nollvision för byggsektorn” har det nu bildats en arbetsgrupp med deltagare från finansdepartementet, Byggherrarna, Sveriges Byggindustrier och Byggnads.
I praktiken handlar det om ett femårigt utvecklingsprojekt som ska prioritera kunskapsdelning, kundorientering, industriella processer, samverkan, utbildning och kompetens – och inte minst viktigt – uppföljning och mätning.
En av de följderna blir med stor sannolikhet renoverandet av den aktiva byggherrerollen. En välkommen come back i byggprocessen.

Staffan Åkerlund

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.