Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag09.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

"Välkommet besked"

S har pekat på att man vill öka takten på investeringarna, skriver Staffan Åkerlund.

Publicerad: 4 Juni 2015, 08:18


Helgens socialdemokratiska kongress i Västerås var trots allt en tydlig vägvisare att man är på väg att tänka om i finansieringsfrågor som långsiktigt får stor betydelse för den svenska byggsektorn. Nu är det förankrat på djupet i landets fortfarande största parti ungefär hur stora investeringar som krävs i ny infrastruktur, vilken inriktning stora delar av den ska få liksom den önskvärda omfattningen av nyproduktion av bostäder.

Utan att bli alltför detaljerade – vilket är bra, för petig detaljstyrning passar inte på en kongress – lade man fram riktlinjer som får goda möjligheter att bli attraktiva också för framtida regeringar med andra färgmarkeringar än dagens.

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

S har tydligt pekat på att man vill öka takten på investeringarna och ställer sig öppet till att lånefinansiera dem. Samtidigt vill man göra det möjligt för AP-fonderna, grundbulten och garanten för tryggheten i det svenska pensionssystemet, att satsa pensionsspararnas pengar i byggandet som ett alternativ till säkra statspapper och börsnoterade aktier.

Redan i dag har ett betydande pensions-kapital investerats i ett av landets största byggprojekt, Nya Karolinska i Solna. Där ingår brittiska investmentbolaget Innisfree, med en stor andel medel från brittiska pensionärer, tillsammans med Skanska sedan 2010 i ett gemensamt bolag med en OPS-finansiering (Offentlig Privat Samverkan).

När beslutet att bygga det nya storsjukhuset som ett OPS-projekt, dittills mycket ovanligt i Sverige, blev det hett omdiskuterat. De tyngsta invändningarna från affärens många kritiker var ekonomiska. Staten lånar pengar billigare än privata aktörer var argumentet.

Catharina Elmsäter-Svärd var när upphandlingen genomfördes moderat landstingsråd i Stockholms läns landsting och stark anhängare av att pröva OPS-lösningar vid större offentliga investeringar. Fördelen för landstinget var att slippa belasta sin balansräkning med jätteprojektet. I stället kunde man se fram emot att få ett färdigt och levererat projekt innan den första hyran skulle betalas.

Affärens kostnader för landstinget var dessutom fastställda för åtskilliga decennier framåt. Kostnaderna, redovisade på landstingets rörelseräkning, var spikade redan vid upphandlingen. Modellen innebar även att det levererade resultatet skulle vara helt felfritt, annars ingen hyra som dessutom skulle börja ticka först efter leverans.

Så såg allt ut i teorin. I verkligheten fick delar av paketet omförhandlas efter kritiken att staten lånar billigast. Därtill har beställaren, landstinget, gång på gång gjort tilläggsbeställningar där grundbeställningen har ändrats.

Men det är egentligen inte ett argument mot finansieringsformen som sådan. Det är mycket väl känt att ändrade och tillkommande planer för ett bygge är kostsamma. Det som bör diskuteras är i stället landstingets förmåga att kunna förutse sina byggbehov vid denna typ av upphandling.

Det är en nyttig lärdom inför framtida beslut om snabbjärnvägar och eventuella pensionspengar till bostadsbyggande.

Och det blir knappast pensionspengar till dessa områden utan att de garanteras långsiktig och säker avkastning på satsat kapital. Pengar är aldrig gratis. Bara mer eller mindre välskötta.

Staffan Åkerlund

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.