Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag28.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledare

Varsel i strid mot Byggavtalet

När Byggnads lägger varsel på varsel om konflikter till förmån för facken inom handel, vvs och plåt är det inte olagligt. De strider inte mot gällande svensk arbetsrätt. Däremot strider de mot andan i det nya Byggavtalet där parterna gemensamt har skrivit in att man ska verka för att stärka de svenska byggföretagens konkurrenskraft i ett internationellt perspektiv.

Publicerad: 18 April 2012, 07:50

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.


Att reflexmässigt fortsätta sin destruktiva tradition att lägga arbetsfreden på hyllan och därmed riskera stora ekonomiska värden i de byggprojekt som berörs skadar hela byggsektorns trovärdighet.

Men framför allt är de återkommande varslen ett rent sabotage mot själva grunden i nya byggavtalet – att avtalet ska vara den konstruktiva, långsiktiga kraft som ska göra det lättare för byggare med svenska kollektivavtal att konkurrera med byggare med andra länders kollektivavtal och egna arbetslag.

Det spelar i dessa fall mindre roll om konflikterna utlöses eller inte. Själva osäkerheten som de lagda varslen skapar är skadligt nog. Byggnads har som en följd av att man sedan 2007 fått drastiskt minskade intäkter (förlorade granskningsarvoden, sjunkande medlemstal med mera) omorganiserats. Med färre ombudsmän tvingas man välja sina strider noggrannare. Det har fått till följd att man i större utsträckning än tidigare koncentrerar sig på att punktbevaka de svenska storbolagen.

Små och medelstora byggare liksom den växande gruppen utländska aktörer låter man av resursskäl vara.

Effekten av detta blir att de starkaste svenska byggbolagen får direkta nackdelar av att ha Byggnads som motpart samtidigt som i stort sett alla andra byggare slipper undan Byggnads punktmarkering.

Med tillkomsten av nya Byggavtalet 2010 ökade förhoppningen om bättre relationer mellan parterna och starten på en utveckling där byggsektorn skulle närma sig ett förhållningssätt liknande det som sedan årtionden präglar den svenska exportindustrins.

IF Metall har, inte minst under sin förre ordförande Stefan Löfvén, haft den egna industrins förutsättningar för konkurrenskraftig produktion i Sverige som övergripande ledstjärna.

Gör tankeexperimentet att IF Metall i stället för att ta initiativet till industriavtalet 1997 hade valt Byggnads förhandlingsstrategi. Hade våra stora framgångsrika export- och teknikföretag som Volvo, Scania, Ericson och många andra varit så stora som arbetsgivare som de är i dag?

För IF Metall är det en självklarhet att ifråga om vad som är grunden för svensk konkurrenskraft – och i förlängningen svenska tillverkningsjobb – att man står på samma sida som arbetsgivarna.

Målet för bägge parterna är att åstadkomma en utveckling liknande den som är ryggraden i den framgångsrika tyska industrin. Decennier av teknikutveckling och långsiktiga satsningar har gjort landet till världsledande exportnation.

Arbetslösheten är lägst i Europa trots löner långt över konkurrentländernas. Av både kvalitets- och ekonomiska skäl skäl har det tyska verkstadsföretagen avstått från att flytta produktion till låglöneländer. I stället präglas industrinationen Tyskland av de starka och nära banden mellan sina storföretag och nätverk av starkt specialiserade små och medelstora företag. Som påfallande ofta är familjeägda.

För svenska IF Metall har det varit ett vinnarkoncept att ta rygg på den tyska modellen med industriavtalet.

Nya byggavtalet har en ansats i samma riktning. Byggnads konfliktsökande varselstrategier visar att mycket återstår.

Staffan Åkerlund

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.