"Vem kan betala för det som måste byggas?"

Det råder stor politisk enighet om behovet av snabba satsningar på nya bostäder och mer infrastruktur. Men de politiska målen rimmar dåligt med byggsektorns förutsättningar.

Det framgår med all tydlighet av den djupanalys ”Utan fungerande finansiering stannar bostadsbyggandet – en djupanalys av bostadsbyggandets grundläggande villkor” som publiceras av analysföretaget Evidens denna vecka.

Signalerna är djupt oroande. Det får de politiska ambitionerna att lösa boendefrågorna att likna ett lösligt byggt luftslott.

Och som om det inte räckte med avsaknaden av utbyggnadsplanernas finansiering, står frågan om vilka som ska kunna förverkliga regeringens planer som akut. Redan i dag har 81 procent av byggföretagen mycket svårt att hitta nya medarbetare som kan leda och genomföra nya projekt, enligt rapporten ”Storstilade byggplaner – men räcker arbetskraften?” som nyligen tagits fram av Fastighetsägarna Stockholm och Stockholms Byggmästareförening.

Utbildningssystemet, speciellt på högskole- och universitetsnivå, är inte dimensionerat ens för att ersätta de omfattande pensionsavgångarna de närmaste tio åren. Fram till 2025 beräknas 95 000 personer lämna byggbranschen genom pensionsavgångar och under samma tioårsperiod kan utbildningssystemet utexaminera beräknade 85 000 personer.

Enligt Arbetsförmedlingen är det i dagsläget svårt för företagen att rekrytera medarbetare med rätt kompetens och pekar särskilt ut områden som byggnadsingenjörer och tekniker, VVS-ingenjörer och civilingenjörer inom bygg och anläggning. Och de räknar med växande svårigheter.

Företagen rapporterar om stora svårigheter att rekrytera platschefer och annan produktionsledande personal, i synnerhet i storstadsområdena. För Per Roald, programansvarig på Byggteknik och design på Arkitektur och samhällsbyggnad på KTH, är högskolornas rekryteringsproblem mycket nära kopplat till företagens egna problem att hitta lämplig personal. Det gör att det är mycket lämpligt att lösningen blir ett närmande, ett direkt samarbete mellan företagen och högskolan där lämpliga erfarna ingenjörer arbetar halvtid i företagen och halvtid som lärare på exempelvis KTH.

Förslaget är högintressant och har potential att göra båda parter till vinnare i rekryteringssammanhang.

För den politiska sfären däremot krävs enligt Evidens analys betydligt större insatser. Det behövs ett rejält nytänk med tanke på förutsättningarna:

Om staten inte vill finansiera nya bostäder – ingen talar heller om återinförda subventioner av 1980- och 90-talsmodell – och hushållen får allt svårare att finansiera dem som en följd av lägre bolånetak, höjd reavinstskatt och höga amorteringskrav, tycks mycket av finansieringen sina. En ökad satsning på hyresbostäder löser inte detta mer än på marginalen. Det är ofta dyrare att hyra nybyggt än att äga och det äldre beståndet är fortfarande hyresreglerat.

Över alla dessa villkor råder politikerna enväldigt. Inser de det?

Staffan Åkerlund