Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag09.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Arbetsmiljö

Eniga byggarbetsgivare lovar att hålla märket

Publicerad: 24 Februari 2016, 16:27

Ola Månsson, vd Sveriges Byggindustrier.

Foto: BI

"Vi har aldrig stått inför en sådan utmaning som nu." Det sade Ola Månsson, vd för Sveriges Byggindustrier när konjunkturprognosen presenterades på torsdagen.


I samband med Sveriges Byggindustriers konjunkturprognos, som bland annat pekade på en nedgång för bostadsproduktionen det närmaste året, ställde sig förhandlingscheferna för sex arbetsgivareförbund i byggsektorn bakom Industriavtalets märke.

Läs mer: Minskat bostadsbyggande kyler byggkonjunkturen.

Märket är, enligt arbetsgivarna, den högsta nivån på löneökningar som kan sättas utan att svensk konkurrenskraft försämras.

Ekonomen Johan Deremar, Sveriges Byggindustrier, visade effekten som Industriavtalet har haft på reallönerna sedan 1997, året det första avtalet trädde i kraft.

De genomsnittliga årliga löneökningarna under 25 år mellan 1972 och 1996 var 8,5 procent vilket efter att inflationen dragits av gav en halv procent i löneökning.

Industriavtalet mellan de konkurrensutsatta arbetsmarknadsparterna i exportindustrin och LO-samordningen gav en helt annan spelplan.

Med 3,6 procents årliga löneökningar mellan 1995 till 2014 ökade reallönerna i snitt med 2,4 procent efter inflation.

Johan Deremar menade också att jämförelsevis stark svensk BNP-tillväxt 2015-2016, trots noll-inflation och minusränta,  inte bör övertolkas.

– Förklaringen är den kraftiga befolkningstillväxten, sa ha.

Men han underströk samtidigt att ekonomin för svensk del står och väger på tröskeln till högkonjunktur. Om och hur lång den i så fall blir avgörs av hur det går i avtalsrörelsen – samtidigt som osäkerheten i omvärlden är större än på mycket länge.

Mats Åkerlind, Sveriges Byggindustrier, pekade förutom på nödvändigheten att hålla märket på behovet av att förenkla Byggavtalet, att månadslön införs i stället för ”tvångsackorden” och att vardagsfrågor ska avgöras inom företagen i normalfallet i stället för förhandlingar med fackets ombudsmän.

– Organisationerna ska bara komma in när detta inte lyckas. I dag går detta inte på grund av avtalen.

För Måleriföretagens medlemmar utgör löneskostnadernas andel av de totala kostnaderna 80 procent påpekade Rolf Bladh, Måleriföretagen.

– 2,8 procent (som industrifacken bakom Industriavtalet vill ha) skulle vara väldigt mycket för oss.

Och skulle löneökningarna bli större än så om märket inte repekterades, skulle det slå mycket hårt mot hans medlemmar.

Enligt Åsa Kjellberg Kahn, Installatörsföretagen, är respekten för märket avgörande för hur man klarar sig i den redan starka konkurrensen från utländska företag i Sverige.  Dessutom är omsättningen inom industrin lika stor som den mot byggsektorn, vilket gör att man inte kan gå utöver märket.

Förutom Sveriges Byggindustrier, Installatörsföretagen och Måleriföretagen medverkade Plåtslageriernas Riksförbund, Glasbranschföreningen och Maskinentreprenörerna.

När LO i höstas för första gången sedan 1997 misslyckades att samordna sina förhandlingar deklarerade byggfacken inom 6F att man tänkte kräva högre löneökningar är facken inom Industriavtalet.

Staffan Åkerlund

Dela artikeln:


Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.