Lars var alkoholist - nu berättar han om missbruket i byggbranschen

Redan på gymnasiet drack han mest av alla. På civilingenjörsutbildningen på KTH kvävde han suget med att plugga jämt och vara bäst. Men när han fick sitt första jobb på ett stort byggföretag höll det inte längre. Helt plötsligt fanns det en massa fritid och en bra lön att spendera. Som projektledare var Lars, i dag 46 år gammal, ofta på resande fot och det var inte svårt att hitta kollegor som gärna ville supa till mitt i veckan.

– Det rådde en ”he-man-kultur” på företaget. Visst märktes det ibland att jag festat hela natten men det var ingen som såg ned på det. Jag var duktig på jobbet och alla var nöjda med mig, berättar han.

Vid 33 års ålder blev Lars vd för ett fastighetsbolag. Uppdraget var stort och svårt, för att klara stressen drack Lars både innan jobbet och under arbetsdagen. Han kombinerade alkohol med tabletter. När han var full såg han okej ut, när han var bakfull var han blek och hängig.

– Då hade det gått långt. Jag förstod fortfarande inte att jag var alkoholist utan trodde att jag var psykiskt sjuk och att alkohol var min medicin.

Lars berättar hur han bytte jobb vid flera tillfällen som ett sätt att fly problemen. Han började klä sig i kostym och slips för utstråla ordning och reda. På firmafesten drack han inget men söp till desto mer när han kom hem. Han satte i system att inte lära känna folk för mycket för att slippa bli ifrågasatt. Men vid 35 års ålder rasade allt. Lars fru lämnade honom och tog med barnen. Vännerna försvann. Chefen kallade till samtal.

–  Han sade: Lars, jag tycker att du har alkoholproblem. Jag hade övat på svaret i flera år men blev ändå värnlös och helt tyst. De var det bästa sättet han kunde säga det på. Han ställde inte en fråga utan gav sin egen åsikt. Han berättade det han såg.

Lars sade genast upp sig men fick lätt nytt jobb igen. Han klarade att vara nykter någon månad, däremellen var han sjukskriven en vecka eller två. Personalchefen ringde på hans dörr. Till slut lyckades Lars flickvän få honom till ett behandlingshem där han genomgick en Minnesotabehandling. I dag är Lars nykter, han har inte ens ätit en punschpralin sedan 2002. I dag jobbar Lars som byggprojektledare med eget enmansföretag. Viljan att vara chef försvann samtidigt som han blev fri från sitt beroende.

– Jag behöver inte längre kompensera mitt missbruk med att visa upp en lyckad fasad och jag behöver inte jobba mycket som ett sätt att fly från alkoholen, säger Lars.

Lars tycker inte att det är branschens fel att han gick ned sig i sitt missbruk, men möjligen skyndade den alkoholvänliga inställningen på hans fall.

– Byggbranschen har förändrats väldigt lite under mina år. Min dröm är till exempel fortfarande att prefabriceringen ska slå igenom fullt ut! Men en sak som faktiskt har förändrats är inställningen till alkohol. Jag ser inte längre några ölburkar på byggena och det är inga lärlingar som skickas till systemet på fredagar.

Lars har även utbildat sig till alkohol- och drogterapeut och är ibland ute på företag och föreläser. Han tycker att en arbetsgivare ska vara stenhårda när det gäller missbruk.

– Runt varje alkoholist finns fyra-fem man som jobbar sämre för att de är rädda att något ska gå snett.

Den som har problem ska bara få en chans. Att vara snäll, säger han, är att stjälpa snarare än hjälpa.

– En alkoholist släpper familj och vänner långt innan jobbet. Eftersom jobbet betyder så mycket är det rätt att sparka en alkoholist om han eller hon inte klarar sin rehabilitering. Det är ofta först när allt rasat samman som personen inser hur illa det är och förstår att det är dags att ta tag i sitt liv.

Fotnot: Lars heter egentligen något annat