2017 kan bli fredens år för byggavtalet

Men kanske viktigast av allt är att båda parterna denna gång uttalat en kraftfull önskan att kunna leverera ett förhandlingsresultat utan medverkan av medlare, vilket var över fem år sedan sist.

– Jag ser det som en utsträckt hand. Vi är positiva. Vi har gemensamma intressen att ta itu med, säger Mats Åkerlind.

Han räknar med att parterna denna gång får tre månader längre tid på sig till dialog och förberedelser jämfört med senast. Dessutom löper avtalet ut en månad efter industriavtalet ska vara avklarat. Det ger en gemensam norm att förhålla sig till.

Han är nu inne på åttonde året som rorsman för byggarbetsgivarnas centrala förhandlare och har trivts i hetluften trots flera konflikter, varsel och sympatiåtgärder efter tidigare tecknade centrala avtal.

– Byggavtalet har sina rötter i en helt annan tid, 40–50 år tillbaka när branschen på ett helt annat sätt präglades av storföretag. I dag organiseras även stora byggprojekt annorlunda, ofta med våra medlemsföretag som huvudentreprenörer som i sin tur arbetar med allt fler underentreprenörer.

Utveckling som pågått länge

Motsvarigheterna till 1970-talets storföretag har på det sättet betydligt färre egna yrkesarbetare anställda. Dessa finns i stället i mindre företag som i sin tur kan ha specialister anställda som när de rör sig mellan olika projekt i praktiken kan utgöra en sorts enmans arbetslag.

Teknik och specialisering har på det sättet gått på tvärs mot ett avtalssystem med siktet på stora sammanhållna arbetslag. I många fall är arbetslagen ersatta av underentreprenörer, en utveckling som nu pågått länge.

Med avtalsrörelsen 2013 kom parterna överens om ett huvudentreprenörsansvar och principen att alla deltagande parter ska ha och tillämpa villkoren i svenska kollektivavtal vilket kan betyda antingen det centrala kollektivavtalet mellan Sveriges Byggindustrier och Byggnads eller ett hängavtal med Byggnads.

Konkurrensen har hårdnat i byggsektorn, tvärtemot vad många, inte minst politiker ofta hävdar, menar Mats Åkerlind.

För honom är det uppenbart att kollektivavtalet i ett sådant läge ifrågasätts av allt fler byggarbetsgivare. Varje år startas omkring 8 000 nya byggföretag och enbart en liten del av dessa gör de ansträngningar som krävs för att kvalificera sig för ett medlemskap i Sveriges Byggindustrier, där det tar två år att komma in och görs en vandelprövning.

Räknar med att gå under radarn

Många nya räknar med att gå under Byggnads radar. Och om de tvingas att förhandla så väljer de hängavtal. Sveriges Byggindustrier växer visserligen men långt ifrån i samma takt som byggsektorn i stort.

Byggnads som trendmässigt tappar medlemmar förlorar ännu mer.

Man räknar med att det finns 97 000 företag inom bygg varav 41 000 har anställda. 17 procent av dessa är formellt företag men är i praktiken oftast byggnads­arbetare med F-skatt som säljer tjänster. Men 18 procent av sammanlagt 320 000 som är anställda inom byggsektorn saknar kollektivavtal.

Det är en utveckling i stort som Mats Åkerlind ser som en varningsklocka. Det gäller Byggnads i samma grad som Sveriges Byggindustrier. Man borde enas kring det gemensamma intresset att stärka kollektivavtalens ställning i förhållande till en oreglerad byggarbetsmarknad, anser han.

Inte minst gäller detta den delen av ekonomin som påverkas av rot-avdragen. Att sänkningen av rot skulle öka svartjobb och mindre seriösa företag var förutsägbart, menar Mats Åkerlind.

Motståndet är ett hot

Motståndet till kollektivavtal från små byggföretag och professionella byggföre­tags uttåg från hushållsmarknaden är ett hot mot grundläggande ordning och reda-frågor på arbetsmarknaden.

Att avtalen i sig är den främsta garanten för arbetsmiljö, säkerhet, löner och försäkringsfrågor, är en uppfattning som delas av arbetsgivarna och de fackliga motparterna sedan länge.

– Det är kollektivavtalen som ger ordning på ett systematiskt sätt. Men den stora frågan nu är hur vi tillsammans kan göra kollektiv­avtalen så attraktiva att förstahandsvalet för nya arbets­givare är att ansluta sig?

Viktigt att understryka är att de är precis lika mycket anställda hos sin arbetsgivare underentreprenören och förtjänar kollektivavtal som är anpassade till deras aituation.

Mats Åkerlind är ganska säker på att dessa tankar också finns hos Byggnads och att det kommer att sänka konfliktnivåerna på sikt. De många konflikterna skrämmer företagen som om de kan helt enkelt rundar systemet.  Eller – om situationen uppstår – teckna ett hängavtal som skydd mot konflikter. Det kostar inte företagen ett öre till Byggnads, man kan ofta ändå betala lön efter bärkraft, ackord är ovanliga, och är för många ett enklare och billigare alternativ.

Uppskattningsvis tre till fyra gånger så många byggföre­tag har på så vis hängavtal i stället för Byggavtalet, cirka 12 000 jämfört med Sveriges Byggindustriers 3 200 medlemsföretag.

Måste tala klartext

Förr eller senare måste Sveriges Byggindustrier och Byggnads tala klartext om konkurrensen mellan de organiserad och oorganiserade, vad det betyder och vad man kan göra åt det, anser Mats Åkerlind. Med ett avtal anpassat för mindre arbetsgivare blir kollektivavtalen ett lockande alternativ.

Med ordning och reda högt upp på agendan för två organisationer, Sveriges Byggindustrier och Byggnads, borde en utgångspunkt för förhandlingar vara annorlunda än hittills:

Hur kan 3 200 kollektivavtalsbundna medlemsföretag konkurrera om jobb och uppdrag med 6 000 byggföretag som inte har kollektivavtal och deras 56 000 anställda?

Inför den förra avtalsomgången, hösten 2015, fanns det fortfarande förhoppningar om ett samverkansavtal mellan byggsektorns arbetsgivarparter och facken. Tanken med detta var att skapa en motsvarighet till Industriavtalet för byggsektorn kring gemensamma bedömningar av det ekonomiska läget och en förhandlingsordning för ett minimum av konflikter. Det föll när Byggnads lämnade samtalen.

Mats Åkerlind ser gärna ett nytt försök.

– Marknadsutvecklingen pekar på att det vore klokt.

Staffan Åkerlund