Ekonomiprofessor: ”Stora risker med att gå över märket”

Avtalsrörelsen 2016 berör en majoritet av de svenska löntagarna. Närmare 500 avtal som gäller cirka 3 miljoner löntagare ska omförhandlas under 2016. I sin första rapport konstaterar Arbetsmarknadsekonomiska rådet att löneökningarna på ett par års sikt bör hållas tillbaka om arbetslösheten ska sjunka på lång sikt. Sedan 2012 har reallöneökningarna varit mellan 2,0 och 0,6 procent högre än vad parterna har avsett.

Samtidigt kan alltför låga löneökningar vara sämre för produktion och sysselsättning i dagsläget, enligt Arbetsmarknadsekonomiska rådets analys, och de förordar därför ett flerårigt avtal med något högre löneökningar än normalt 2016, men lägre än normalt 2017–2018.

– Det vore den ultimata tidsprofilen. Med ett ettårsavtal är risken arbetsgivarna ser framför sig en mycket starkare konjunktur framöver. Då är risken att man håller emot väldigt mycket och att det blir lite för lågt nu i början och sen i nästa avtal blir det för högt och då hamnar man långsiktigt för högt. Det är så i avtalsförhandling att är man för lyckosam på kort sikt kan det slå tillbaka på lång sikt, säger Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet och ordförande i Arbetsmarknadsekonomiska rådet.

Arbetsmarknadens parter har en komplicerad och delvis motstridig verklighet att förhålla sig till inför den stundande avtalsrörelsen. Industriavtalet, som innebär att den exportberoende industrin ska sätta märket för löneökningar i hela ekonomin, är i gungning.

I och med att LO har beslutat att inte samordna sina förbundsförhandlingar denna gång finns det frågetecken kring i vilken utsträckning som arbetsgivarsidan kan bidra till att upprätthålla industrins märkessättande roll som har varit modell för lönebildningen sedan 1997.

– Det här är första gången som industriavtalet, den modell för lönebildning som vi har haft i Sverige sedan 1997 verkligen hotas. Det gäller för arbetsgivarna att hålla emot, men samtidigt kan det vara kontraproduktivt att hålla emot för mycket för grupper som har högt marknadstryck. Det måste finnas lite flexibilitet, säger Lars Calmfors.

Han syftar då på främst på kvinnodominerade yrkesgrupper som lärare och sjuksköterskor där det går att hantera löneökningar utöver märket eftersom dessa halkat efter under en lång tid.

– Det skulle till och med kunna vara marknadskonformt, säger Lars Calmfors.

Byggbranschen hör inte till de områden där det skulle vara samhällsekonomiskt motiverat att lönenivåerna hamnade över märket. På onsdagen presenterade sammanslutningen 6 F (Byggnads, Målarna, Elektrikerna, Fastighetsanställdas förbund och Seko) ett krav på löneökningar på minst 800 kronor i månaden och 3,2 procent räknat på avtalsområdets genomsnittsförtjänst i ett 1-årigt avtal.

– När det gäller 6F finns det en väldig risk om de skulle få högre löneökningar än industrin. Risken är att industrin skulle vilja kompensera sig för detta och att det skulle ge upphov till en lönespiral. Det har hänt tidigare på 1970- och 1980-talen, då samtalen bröt ihop helt, säger Lars Calmfors.

Han ser en betydande konfliktrisk inom samhällsbyggnadssektorn i den kommande avtalsrörelsen.

– I och med att facken går samman i gemensamma krav så rör det också väldigt många och då får det större konsekvenser. Det handlar inte bara om ett enskilt avtal. Tanken med att gå ut gemensamt är också att man kan gå ut med större stridsförmåga, säger Lars Calmfors.

När det gäller den allmänna diskussionen inför avtalsrörelsen 2016 tycker Arbetsmarknadsekonomiska rådet att den har kommit att handla allt för mycket om inflationsprognoser.

– Det skulle vara bättre att tala i klartext om hur höga löneökningarna bör vara, säger Lars Calmfors.

Arbetsmarknadsekonomiska rådet vill inte ge några rekommendationer på det området men tror som sagt att möjligheterna att hamna rätt är större med ett flerårigt avtal.

– Vi tycker att parterna har ett stort ansvar för sysselsättningen. Det är inte bara en fråga för regeringen och Riksbanken, säger Lars Calmfors.