Gemensam fiende förenar parterna

Förutom ett nytt tonläge mellan Byggnads och Sveriges Byggindustrier finns redan en preliminär planering för möten och förhandlingsdatum – men framför allt tid. Parterna har en 13:e månad på sig.

Är det en styrka att vara tillbaka i LO-samordningen?

– Ja, definitivt. Vi sa ja också i fjol, andra sa nej. Nu gick det bättre. Det är inte lätt att enas mellan 14 förbund.

Rent praktiskt betyder LO-samordningen att märket, exportindustrins normerande inverkan på avtalen, inte ifrågasätts denna gång.

– Vi kan fokusera på andra frågor med våra respektive motparter. Nivån sätts inom ramen för LO.

Förutsättningarna för byggsektorns aktörer är exceptionella nog, menar Torbjörn Hagelin, än att tvingas kriga både mot arbetsgivarparter och andra LO-förbund.

– Vi har nästan miljonprogramsnivå på bostadsbyggandet, svår arbetskraftsbrist och ökande inslag av lönedumpning och sämre villkor.

Det är problem man har gemensamt med Sveriges Byggindustrier, menar Torbjörn Hagelin. Det är en svår utmaning för det svenska kollektivavtalssystemet att hantera.

– Det måste vara ett lika svårt problem för BI:s små och medelstora företag som för oss. Hur ska de konkurrera med företag som inte följer reglerna utan får jobb och uppdrag som en följd av de låga kostnader de har på grund av fusk?

Det största problemet är inte de utländska avtalen i sig – även om Byggnads är kritiska mot dem – utan att de inte tillämpas, avtalen är bara fasader, enligt Byggnads.

– Man kan ha tvingats skriva på överenskommelser att de förbjuds kontakta svenska myndigheter eller fack eller att jobba större delen av dygnet än lagen tillåter.  Jag vet byggföretag som inte klarar konkurrensen. Det är ett växande problem. Även kollektivavtalsbundna bemanningsföretag går nu på knäna, utträngda av svartjobb i denna tappning. Det är så lönedumpningen ser ut i praktiken.

Byggnads upplever att de inte kommer åt fusket.

– Man ser till att vi inte får kontakt med arbetarna.

Grundproblemet är när långa kedjor av underentreprenader arrangeras på ett vis som sätter huvudentreprenörsansvaret ur spel. Ett företag kan åta sig jobbet och i nästa steg ett projektledningsföretag, i ett tredje steg ett antal nya nivåer av underentreprenörer.

– Vi har sett ett antal konstiga företag, F-skattare som egentligen är anställda. Svaren på vad de är i projekten varierar beroende på hur vi ställer våra frågor. Ena stunden är de UE, i nästa är de egenföretagare eller kommer via bemanningsföretag. Det finns många möjligheter att runda regelverket, säger Torbjörn Hagelin.

Vad betyder då huvudentreprenörsansvaret från 2013 års avtal?

– Vi tycker oss se en positiv effekt. Företagen börjar skaffa sig system och kontroll på ett annat sätt. De har samma intressen som vi och Sveriges Byggindustrier i grunden, ordning och reda i branschen. Klarar vi inte av detta ses vi som bovar allihop. Unga skräms bort av rubriker om dödsolyckor och ekonomiskt fusk. Varför ska jag välja bygg? Hur klarar man ett helt arbetsliv om arbetsmiljön och säkerhet försummas?

Det återspeglas i det sjunkande söktrycket till byggprogrammen. Plåt, VVS, el och bygg – alla byggyrken har stora problem med återväxten.

– Det var ett jättemisstag att inte längre ha yrkesprogrammen som obligatoriskt högskoleförberedande.  Att utesluta den chansen att läsa vidare har skadat branschen. Att det blir frivilligt med tillvalsämnen ändrar inte detta.

Frågan om lägre ingångslöner inom bygg som ett sätt att underlätta för flyktingar att komma in i branschen har Byggnads hittills avvisat men parterna har en arbetsgrupp som arbetar med utbildningsavtalet.

– Vi får se om det behöver kompletteras på något sätt, säger Torbjörn Hagelin. Vi måste kunna arbeta med hela befolkningen, män, kvinnor, invandrare, det är utgångspunkten.

Avtalsförhandlingarna 2017 ska klaras av utan medling, understryker Torbjörn Hagelin. Även motparten, Mats Åkerlind, förhandlingschef på Sveriges Byggindustrier uttryckte samma förhoppning härom veckan i Byggindustrin.

Läs mer: 2017 kan bli fredens år för byggavtalet.

– I medlingen i våras fick vi bägge en ordentlig känga av medlarna. Det har vi tagit till oss och har en annan ton i dag. Och våra konflikter har aldrig berott på person, det kan både Mats och jag skriva under på, säger Torbjörn Hagelin.

Kontrasten till stridsrop mot tvångsackord i förra avtalsrörelsen som fick Byggnads att gå i taket kunde knappast vara större.

För Byggnads del var det ett knivhugg i hjärtat, menar Torbjörn Hagelin. Han tog anklagelsen hårt och det gjorde även Byggnads medlemmar, som i mätningar efter konflikten såg det som ett omotiverat påhopp.

– Om vi var extremt emot tidlöner så skulle de inte finnas på 70 procent av alla arbetsplatser. Att prestationslön ska vara huvudlöneform har funnits i avtalet i snart ett par decennier. Vi tror på prestationslön på ett tidsbaserat underlag där det är lämpligt.  För oss handlar detta inte om att springa mer, det handlar om att planera mer. De flesta företag har ju redan uppskattat tidsåtgången när de bjuder på jobben. Resultatlön däremot är vi kritiska mot eftersom resultatet inte är transparant nog att kunna bedömas rättvist.

Är inte ackorden trendmässigt på tillbakagång? Det brukar i alla fall Byggnadsarbetaren regelbundet rapportera om.

– Nej, det går upp och ned. Det är hur riksföretagen driver frågor om resultatlönesystem som gör det så infekterat emellanåt.

Låsningen i Östergötland blev till slut ett problem som parterna själva inte kunde ta sig ur. Det krävde en medlad central uppgörelse med en särlösning för Östergötland i Byggavtalet 2013.

– Vill man ändra lönesystemen ska det göras under avtalsförhandlingarna, inte under mellantiden då det ska vara arbetsfred, säger Torbjörn Hagelin.

Historiskt sett har Byggnads inte alltid drivit ackordkraven. 1984 krävde Byggnads månadslön, vilket vid den tiden avvisades av byggarbetsgivarna. Byggnadsarbetare var vid den tiden fortfarande objektanställda, från projekt till projekt. Fasta anställningar kom först 1988–89 och då under hårt motstånd från arbetsgivarsidan. Ackordfrågan var ingen tvistefråga vid den tidpunkten, strax innan 90-talskrisen bröt ut.

Byggavtalet från i våras öppnade för en utveckling som Torbjörn Hagelin ser mycket positivt på. Byggnads har möjligheten att med fullmakter ge sina förtroendevalda i företagen, lagbasar, skyddsombud och MB-ledamöter rätt att förhandla på företagsnivå.

– De är ju vår förlängda arm i företagen och är de som känner förhållandena bäst.

Det skulle kunna vara en möjlig öppning för mer företagsnära lönebildning?

– Ja, det blir ju så. De kan få fullmakter från oss i sina företag. Men de har fortfarande ett centralt avtal att förhålla sig till.  Och fungerar det inte tar vi tillbaka fullmakterna och går via regionerna igen.

Är det här en rörelse i tiden?

– Ja, definitivt, jag tror jättemycket på det. Vi är bara i början men har fått positiv respons. Vi har mycket intressanta diskussioner med både lokala och regionala företag. Våra förtroendevalda sitter med företagsledning och diskuterar vilka frågor som lämpar sig att hantera i företaget med hjälp av fullmakter och hur vi kan gå vidare.  Bara att vi sitter vid samma bord med frågorna betyder att vi kommit en bit.

Men det är för tidigt att dra stora växlar på detta ännu, betonar Torbjörn Hagelin.

– Vi fick möjligheten nu i våras. Ge det ett år eller två. Om vi skyndar långsamt och gör det noggrant så kommer det här att fungera jättebra.

Att Byggnads sällan enligt Torbjörn Hagelin har problem med små och medelstora företag, tror han beror på just närheten mellan arbetstagare och arbetsgivare.

– Och det här kan ge ännu bättre incitament till dialog.  Jag är väldigt positiv.

Staffan Åkerlund