Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag07.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Byggfolk

De nya bygginvandrarna

Publicerad: 21 Mars 2009, 10:48

Mindre och medelstora byggföretag – åtminstone i storstadsregionerna – snackar om polacker och balter. De syns här och där. De väcker känslor, inte minst på snabbt krympande marknader med stenhård konkurrens. Men vilka är de? Ingen verkar veta. I Skatteverkets utlandskontor finns 959 f-skattande utländska byggföretagare. Det är i promille i relation till de totalt drygt 72 500 f-skattare som finns registrerade inom byggbranschen i Sverige. Hos Sveriges Byggindustrier finns i dag 32 utländska medlemsföretag och hälften kommer från Polen. Vi har träffat några av de omsusade bygginvandrarna.


Greger Steckiewicz: ”Lite krångligare i Sverige”
– Det är inte svårt att förstå hur reglerna i Sverige fungerar, men vissa saker är krångliga här. Utan ett svenskt personnummer kan du inte öppna bankkonto exempelvis, vilket är ett incitament för svartjobb. I England går man in på banken och öppnar kontot.

Greger Steckiewicz kom till Stockholm första gången 1993 för att hälsa på en kompis, och åkte sen tillbaka till Polen igen och jobbade på en byggfirma. Språket lärde han sig andra gången han kom till Sverige.
Han tog diverse jobb, bland annat på en svensk byggfirma i Skåne som specialiserat sig på polsk arbetskraft.

– Det var 2003. Han som ägde företaget betalade inte ut lönerna. Två gånger möttes vi i tingsrätten för att jag skulle få mina pengar, men han blåste mig på lönen.

Därefter sökte Greg jobb, men hittade inget. Startade enskild firma 2004, som han omvandlade till aktiebolag 2008. Han jobbar med underentreprenöner, ”samarbetspartners” som han kallar dem. En revisor sköter ekonomin.

Hans samarbetspartners är kompisar, folk han träffar på ute på jobb – svenskar, polacker, nationaliteten är inte väsentlig, bara de är duktiga.
Det går inte att generalisera och peka på kvalitetsskillnader eller säga vilka som är snabbast, bäst, noggrannast på grund av nationalitet, anser Greg.
Inte heller kan man generellt säga att fler polacker jobbar svart. De som kan jobbar vitt.

Greger Steckiewicz. Foto Cecilia Larsson


Skillnader mellan svenskt och polskt sätt att jobba?
– Inte särskilt påtagliga faktiskt. En skillnad är att i Polen gör ofta samma personer, 1–2 personer, alla jobb. Det är inte lika hårt med certifieringar. Visst de finns, men efterlevs inte lika strängt. Men nu kanske man blir hårdare och börjar tillämpa mer av europeisk standard.

Polska byggnadsarbetare har under flera år sökt sig till just den engelska och irländska byggmarknaden, även om man nu skönjer en tillbakaströmning till hemlandet. Även Island har stått högt i kurs, enligt Greg, då det har gått att tjäna bra med pengar där.
Sverige är det inte lika många som talar om.

Greg tror att byggmarknaden är ljusare i Polen än i Sverige i dag, lågkonjunkturen har inte riktigt tagit mark där än, tänker han, kanske till följd av att landet inte haft någon bankkris.

Själv har Greg haft gott om jobb, men säger att det går för bra för att vara dåligt och för dåligt för att vara bra.
– Det flyter på. Jag har lätt att få kontakt med kunder och sådär. Men i november slog det till och började märkas en nergång.

Ett jobb på 100 000 svenska kronor, vad skulle du ta i Polen för motsvarande arbete?
– Det är lite svårt att jämföra, ofta är det olika saker som ska göras och lite olika upplägg, men säg 70 procent av vad jag tar i Sverige.

I dag har Greg permanent uppehållstillstånd. Tidigare har det varit olika tidsbestämda uppehållstillstånd.

– Under 2002 jobbade jag och betalade skatt här – hela tiden var det tjafs och dravel för att få ett förlängt uppehållstillstånd.

Detta föranledde duster med Migrationsverket, som han uppfattar som ineffektiva och slösar pengar med sina påkostade tvister med advokater. ”Alla som har ett jobb borde få stanna”, resonerar Greg själv.

– I sommar ska jag söka svenskt medborgarskap, då har jag varit här sammanhängande fem år i sträck. Jag hade tänkt söka medborgarskap tidigare, men då jag nästan varit här i fem år åkte jag till Polen. Sverige är som mitt andra land; det är bra här.

Tänker du bli svensk nu då?
– Nej, nej. Bara för att en katt går in i ett stall blir den inte en häst, eller hur?



Ahad Bayramov: "Kunden är viktigast"
Ahad Bayramov kom till Sverige från Azedbadjan för sju år sedan som en följd av oroligheter i landet. I dag äger han ett aktiebolag med tre anställda, och står inför att anställa två personer till. Krisen har inte påverkat hans verksamhet negativt. Och han räknar med att höja sin omsättning.

Ahad Bayramov. Foto Cecilia Larsson

Sina första i landet fem månader steg han upp och lärde sig svenska mellan 7 och 11 varje morgon genom att sätta sig och läsa.

– Jag behövde språket för att kunna söka jobb på internet.

Efter ett år i landet fick han jobb på rörmokarfirman T-Rör.

– Jag fick gå kurser och lärde mig massor. Vi har fortfarande samarbete och hänvisar kunder till varandra. Chefen för företaget säger till mig att ”jag har jobbat i 28 år, ändå har du fler kunder än jag”, säger Ahat med glimten i ögat, inte utan stolthet.

Ahad har jobbat med Greg under tre år. Han konstaterar precis som Greg att det inte är intressant var de han jobbar med kommer ifrån, bara de är duktiga.

Skillnaderna mellan Sverige och Azedbadjan uppfattar Ahad inte som särskilt stora, åtminstone inte i dag.

– Fram till fyra år innan jag lämnade Azedbadjan använde man bara stålrör med gängor. 1998 började började man med kopplingar.
Man har liknande säkerhetsregler, även om försäkringsbolagen inte är lika starka och mer ovilliga att betala där.

Skatten är högre här, för höga menar Ahad, det försvårar för företagare att jobba vitt.

– De begår ett misstag. Jag drev byggfirma ett par månader när jag kommit hit, men la ner den, det skulle bli alldeles för svårt att få den att gå runt. Och svartjobb gör det svårare för mig att konkurrera.

– Som rörmokare måste man jobba vitt. Men jag har träffat på mycket svartarbete. Ett scenario var när en villa skulle renoveras. Villaägaren hade anlitat en byggfirma svart, och i stället för att kasta överblivet kakel och annat skräp på tippen hade de dumpat det i skogen. Miljöförvaltningen hittade bråten och när de började undersöka kaklet hittade de en ordersedel med villaägarens namn och adress och kontaktade honom. Han greps av panik och uppgav min firma eftersom jag var den enda som var anlitad på rätta grunder. När jag blev kontaktad av miljöförvaltningen ringde jag upp villaägaren och sa åt honom att han hade två timmar på sig att reda upp saken, vilket han gjorde. Miljöförvaltningen ringde upp och tackade mig.

– Att kunden är nöjd är det viktigaste för mig, det är viktigare än pengar. Kunder brukar maila mig och tala om att de tycker att jag gjort vackert, det gör mig glad.



Mario Kwasniak: "Polacker kollar priser"
– Många återvänder nog till Polen och bygger arenor och infrastruktur inför fotbolls-VM 2012, men jag tycker det är ok här, jag stannar i Sverige.

Mario kom till Sverige 2003 med sin polska fru. Hennes syster och svåger var redan här; därför blev det Sverige. Han hade då gjort färdigt sin byggutbildning och militärtjänsten.

– I början kunde jag ingen svenska, ingen engelska, eftersom jag lärt mig ryska i skolan. Det var ett hinder, dels i arbetet såklart, exempelvis när jag skulle hämta ut varor. Privat var det jobbigt bara att handla i en affär eller köpa en pizza. Jag ringde ofta hem till kompisar i Polen, eller till mina föräldrar. I dag pratar jag bättre svenska, även om det är begränsat till fackspråk inom byggbranschen.


Mario Kwasniak. Foto Cecilia Larsson


Planer på att återvända har han inte. En semestermånad i Polen per år räcker.

– Det finns mer jobb och är bättre betalt i Sverige. Polacker jobbar hårt, och är inga bidragstagare.

Mario var den förste som började arbeta med Greg sedan han startat aktiebolag. Själv har han en svenskregistrerad enskild firma.

Vad är skillnaden att renovera åt svenskar och polacker?
– Jag tycker att svenskar handlar utan att jämföra priser. Polacker skulle åka runt och kolla på alla tänkbara ställen och sedan välja det billigaste. I Polen är det svårt med krediter, man som regel inte låna av banken till renovering utom till nybyggen. Man har de pengar man har, och försöker få så mycket för dem som möjligt.

Ingrid Gallagher - ingrid@byggindustrin.com

Dela artikeln:


Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.