Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Kompetensförsörjning

Rätt plats för lärlingar

Publicerad: 22 februari 2013, 10:24

Medan det är svårt för många att få lärlingsplats efter grundutbildningen går bland annat Tierp och Jönköping mot strömmen. Där får de flesta jobb – oavsett konjunktur.


– De flesta i min klass har fått lärlingsplats – antingen på någon mindre firma i Tierp eller hos någon av de större i Uppsala, säger snickarlärlingen Simon Sjöberg som gick ut bygg- och anläggningsprogrammet i Tierp i somras.

Just nu är det stombygge som gäller på bygget där Simon Sjöberg jobbar. Det är inte så många moment, mycket handlar om att bära, berättar han.

Men sedan han började som lärling på Peab i Uppsala i somras har han gjort ”lite av allt”: byggt mellanväggar, tak, jobbat med filigran en dag.

– Man lär andra saker också. Hur det fungerar, att inte ta åt sig av jargong. Det här är helt annorlunda än i skolan, säger han.

I Arbetsförmedlingens yrkesprognos för träarbetare/snickare från i januari står det att situationen för lärlingar är kärv. ”Utbildade med kort eller ingen yrkeserfarenhet möts definitivt av hård konkurrens. Orsaken är att för många väljer denna inriktning.”

Och det är en verklighet som många känner igen.

Men en undersökning från Svenskt Näringsliv visar att av dem som gick ut från bygg- och anläggningsprogrammet på Högbergsskolan i Tierp 2005 hade alla jobb fem år senare. Av dem som gick ut 2008 hade 92,9 procent jobb efter två år.

Simon Sjöberg säger att han blir behandlad som en lärling men ändå inte. – Man är en del av alltihop och kan ändå fråga och få förklarat.

Han tycker att det är bra att som lärling aldrig jobba ensam och att det känns som en bra säkerhet med egen turordningslista för lärlingarna om det skulle bli uppsägningar – ett skydd från principen ”sist in först ut”.

– Man vet att man får lön och det är jäkligt skönt, säger Simon Sjöberg samtidigt som han ser fram emot att bli klar och få snickarlön i stället för lärlingslön.

Fredrik Brunn, personalsamordnare på Peab i Uppsala, berättar att företaget försöker anställa lärlingar varje år oavsett konjunktur. Förra året tog man in tre och oftast är det mellan en och fyra per år.

– Det är ett sätt för oss att rekrytera nya medarbetare, säger han. – Många säger att riktmärket är en lärling på fem. Men det beror på hur organisationen ser ut, hur många byggen man har. Vi har haft problem att hitta handledare men med hjälp av de fackliga företrädarna har vi kommit en bit på väg.

Mikael Taxén som är Simon Sjöbergs handledare tycker inte att någon ska vara avskräckt från att bli handledare.

– Man behöver inte jobba ihop med lärlingen – jag ser till att han har det bra, att han jobbar med bra personer och får växla arbetsuppgifter. Och snickarbasen är väldigt bra och hjälper till, säger han.  

Mikael Taxén har gått en tredagars handledarutbildning på Peabskolan i Solna och berättar att företaget satsar på lärlingar. Handledarna får sätta upp den tid som krävs men mycket sköts ändå på rasterna och det handlar mycket om att vara social.  

– Jag förklarar att bygg är en hård arbetsplats. Det är inte lätt att komma hit från skolan. Det är viktigt med tider och säkerhet. Just säkerhet förstår många inte, de tror att de är odödliga. Jag ser till att de sköter säkerhetsutrustningen och är försiktiga. Och mobiltelefon får bara användas på rasterna eller när det är väldigt nödvändigt.

Mikael Taxén har varit ledare i Scouterna och har själv tre tonårsbarn.

– Så jag inbillar mig att jag kan göra en insats. Men det gäller att inte vara en extraförälder, säger han.

Claes Wallin, yrkesutbildningsansvarig för Sveriges Byggindustrier (BI) i Uppsala län, håller med om bilden av Tierp som en ort där utbildningen fungerar bra och leder till jobb. Lärarna där är välutbildade och har kontakt med branschen, utbildningsnämndens ordförande är också ordförande för programrådet för byggutbildningen och man lyssnar på branschen, säger han.

I Tierp är det 15–16 elever som går ut bygg- och anläggningsprogrammet per år. När skolan kom med förslag att man skulle ha gymnasiala lärlingar och utöka antalet platser höll branschen inte med.

– Vi tycker att antalet platser är precis lagom. Och skolan lyssnade på oss, säger Claes Wallin.

Många studenter hamnar på små lokala företag som han menar inte är så konjunkturberoende, men det finns också studenter som jobbar på riksföretagen. För byggföretagen i Tierp ger det här också fördelen att de har låg medelålder och slipper stora pensionsavgångar. Den nära kontakten med företagen och att det är en liten ort gör också att man har lättare att fånga upp svaga elever. Företagen vet vilka personerna är och hjälper dem mer.  

Till för 5–6 år sedan utbildade Högbergsskolan mest träarbetare, men efter påverkan från BI/Byggnads genom Byggnadsindustrins Yrkesnämnd går det nu att välja mycket annat, som att bli murare, väg- och anläggningsarbetare, plåtslagare, golvläggare eller vvs:are. Då förläggs utbildningen på företag från andra året, med undervisning i kärnämnena i skolan. Även här är responsen bra från företagen.

– Det handlar kanske om 4–5 elever per årskull och företagen tar sig tid att utbilda, säger Claes Wallin. Göran Pettersen har varit bygglärare på Högbergsskolan i Tierp i 23 år och han tycker att branschen har varit väldigt involverad hela den tiden.

– Man ställer upp för skolan och företagen är duktiga på att ta hand om eleverna. De släpper dem inte när skolan är slut.

Men han säger också att eleverna hänger med i konjunktursvängarna. Är det lågkonjunktur fylls inte klasserna för då är det färre som söker.

– Det är bra för det följer efterfrågan. Men ibland blir det fel. Rent logiskt är det ju i lågkonjunktur man ska utbilda sig, och mycket hinner ju hända under de fem åren det tar med utbildningen och som lärling, säger han.

Också i Jönköping är samarbetet bra. Politiker och lokala företag är med i programråden och lärlingsplatser finns oftast oavsett konjunktur.

– De som vill stanna inom branschen efter gymnasiet kan i princip alltid få en lärlingsplats, säger Jan-Åke Andersson, chef för Sveriges Byggindustrier (BI) i Jönköping.

Även här håller man sig till 16–20 platser per år på byggutbildningen.

– Politikerna förstår eftersom vi har lokala företag med på mötena att här har vi inte mer utrymme än det här antalet elever. Vi frågar företagen hur de känner och de säger hur många APL-platser de kan ta emot, säger Jan-Åke Andersson.

Här ordnas särskilda skolledar- och lärarträffar och en viktig del i samarbetet är också att BI Syd driver en Yh-utbildning tillsammans med Högskolan i Jönköping. Företagen är med och utformar utbildningen som vänder sig till erfarna yrkesarbetare som ska bli byggproduktionsledare. Men man erbjuder också lärare på byggutbildningen att gå den.  

– 3–4 lärare per år går utbildningen i Jönköping och de får massvis av god teoretisk-teknisk utbildning som de kan använda i skolan och känner sig uppdaterade. Samtidigt träffar de massor av arbetsledare och det blir lätt att placera eleverna.    

Jan-Åke Andersson säger att man har ett bra samarbete med facket för att få tillräckligt med lärlingsplatser.

– Om ett företag till exempel bara har jobb i några månader, om de inte har en längre orderstock, så godkänner vi att de tar lärlingen så kort tid. Sedan brukar det rulla på och lärlingen blir kvar.

KARIN THORSELL - karin@byggindustrin.com

Dela artikeln:


Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.

Se fler branschtitlar från Bonnier News