Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag02.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Kompetensförsörjning

"Vi ska bygga en ny entré"

Publicerad: 26 Maj 2011, 07:34

Unikt företagsprojekt får skoltrötta elever att ta tag i skolan.


En förmiddag i våras ringer telefonen på jobbet.

– Du är intresserad av bygg?

– Javisst, vi gör en tidning om det varje vecka.

– Kan du komma till Hjulstakolan, vi ska bygga en ny entré´.

Den som ringde var en av högstadietjejerna som går i studievägledaren Haris Curiz hjärteprojekt "Företaget".

I dagarna har man just har genomfört sitt fjärde verksamhetsår och Haris Curiz är säker på att hans teser om hur segregerade högstadieelever kan motiveras att ta tag skolan håller.

Nyligen gjordes en utvärdering av projektet av en forskare vid sociologiska institutionen vid Stockholms Universitet som bekräftar framgångarna för de första tre åren med projektet. "En andra chans? En utvärdering av Företagsprojektet vid Hjulstaskolan 2008-2010". Rapportförfattaren Hanna Sofia Johansson har intervjuat elever, lärare, rektor och projektledaren Haris Curiz. Elevernas närvaro och betyg har klättrat på ett sätt som överraskat skolans övriga lärare.

Över lag får projektet "Företaget" höga betyg. Modellen fungerar. Det är en väg att bryta segregationen och öppna vägarna in i det svenska samhället.

– Jag vill göra hela skolan till ett stort företag. Jag vill koppla in alla typer av företag så att eleverna kan välja utifrån sina intressen.

Tillsammans med byggföretaget JM har "Företaget" genomfört sitt hittills största projekt. I onsdags invigdes det. Koncernchefen Johan Skoglund klippte bandet och lovade eleverna i företagsklassen att den stolthet de känner idag kommer de att bära med sig i många år.

När JM kom in i bilden för tre år sedan höll Zdravko Markovski ett bejublat tal i skolans aula, påminde Hjulstaskolans förra rektor, Elisabeth Sörhuus, när hon träffade honom på senaste invigningen. Det faktum att en av de högsta cheferna i JM själv är andra generationen invandrare imponerade på Hjulstaeleverna. Och hans berättelse om hur företagen varje dag öppnar för sina anställda att bygga liv och karriärer hade fått precis den verkan på eleverna som Elisabeth Sörhuus hade hoppats på.

Studierektorn själv, Haris Curiz, är jublande glad. Projektet blev större detta år än han hade tänkt sig. Och mer komplicerat. Men nu är det klart. JM har återigen varit med hela vägen. Eleverna har fått låna JM:s lokaler och styrelserum med jämna mellanrum de senaste åren när klassen har suttit ner tillsammans för att bestämma hur byggprojektet ska utformas.

Samtidigt har de regelbundet fått träffa JM:s högsta chefer, som har berättat vad de gör och hur de vill utveckla sitt företag. JM har ställt upp med sakkunskap och praktisk byggledning på plats.

Efter en inte helt spikrak ny utbildningsresa satt Haris Curiz så för fyra år sedan i sin första anställningsintervju som nyutexaminerad studie- och yrkesvägledare. Mitt emot honom satt Hjulstaskolans dåvarande rektor, Elisabet Sörhuus.

– Jag kom till intervjun med en mycket klar bild av vad jag ville åstadkomma och ställde det som krav för att jag skulle ta jobbet, säger Haris Curiz.

Idén var att starta ett företag i en klass för att den vägen, med själva företagandet, lära eleverna hur det svenska samhället fungerar.

Teoretiska ämnen som matematik blir ett verktyg för att kunna lösa företagets uppgifter. Svenska språket ett verktyg för att klara marknadsföring och kommunikation. Samarbetet i klassen för att kunna ta gemensamma beslut blir en övning i demokrati.

Genom att samarbeta med företag hoppades rektorn och Haris Curiz också att få in ny spetskunskap i skolan. Företag ligger ofta i framkant när det gäller kunskapsutveckling.

Det övergripande målet var att locka fram lusten att lära sig på ett nytt sätt. Eleverna skulle få vara med att bestämma verksamheten, strikta krav på närvaro skulle motsvaras av tydliga belöningar när eleverna svarade och bjöd till.

Första året bestämde sju elever, nästan alla kända av polisen för småkriminalitet, att de skulle sluta att skolka och delta.

– Två lyckades på en termin höja sina betyg till gymnasiekompetens. Alla förbättrade sina resultat och hade mindre än tio timmars frånvaro, gränsen för att ha rätt att delta i klassens skolresa. Och alla släppte kriminaliteten.

Andra året med "Företaget" på Hjulstaskolan kom JM in i bilden. År två byggde "Företaget" en trappa. Tredje året ett litet hus på skolans innergård att "softa i". Och i år en ny entré både utvändigt och invändigt.


98 procent invandrare och 40 olika språk

Hjulstaskolan, en högstadieskola med 650 elever, har regelbundet klassats som en av länets svagaste. 98 procent har invandrarbakgrund. Eleverna har bortåt 40 språk och för många är enda chansen att tala svenska skolan.

– I teorin funkar allt så bra i Sverige för flyktingar och deras barn. Utbildning, bostad, jobb. I verkligheten ser det annorlunda ut. Kontakterna mellan det svenska majoritetssamhället och invandrarsamhället är minimala.

– Skolan löser inte problemet, den snarare cementerar skillnaderna. Många upplever att de är chanslösa i den svenska skolan, menar Haris Curiz och får stöd hos Hanna Sofia Johansson på Stockholms universitet.

”Hjulstaområdet är ett segregerat område”, skriver hon i rapporten. ”Segregationen leder till att vissa medborgare systematiskt hamnar utanför de etablerade samhällsstrukturerna.”

Hon citerar en svensk forskarkollega:

”Då ungdomarna inser att det är mycket svårt för dem att lära sig behärska svenska tillfullo, väljer de att avstå, som en slags vägran att acceptera avskiljandet och underordningen.”

– Eleverna är normalbegåvade men skoltrötta, säger Haris Curiz. Problemet är om de inte förstår hur det svenska samhället fungerar. Deras föräldrar, som ofta inte kan språket eller förstår kulturen, kan inte hjälpa dem. Vi behöver många företag här på skolan.

Tillsammans med JM fick Hjulstaskolan ett samarbete med Svenska Mentor. På invigningen lovade generalsekreteraren Karin Jordås en satsning modell större.

– Vi erbjuder mentorer som vuxenförebilder till alla elever som vill det.



Haris Curiz kom som flykting för 13 år sedan

Haris Curiz kom till Sverige som flykting från Bosnien för 13 år sedan. Trots utbildning och yrkeserfarenhet fick han liksom många andra svårt att få in en fot i det svenska samhället.

– Jag blev upprörd. Jag tyckte jag mötte motstånd överallt.

Hans examen i pedagogik från Bosnien kunde inte översättas till en svensk motsvarighet.

I stället blev det en lång radda påhugg, oftast städning, diskning och liknande. Lagom till 2000-talet fick han plötsligt en chans till en kortare IT-utbildning. Inte heller den öppnade några dörrar.

I stället sökte sig Haris till Malmö högskola. Helst hade han velat bli socionom, men poängen räckte inte. Andravalet var studie- och yrkesvägledning och där kom han in.

Staffan Åkerlund

Dela artikeln:


Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.