Samverkan omvandlade surhål till blickfång

För att hitta ett projekt som kan mäta sig storleksmässigt med Glänningeskolan får man gå tillbaka 30 år då stadshuset byggdes. Ur andra aspekter är det svårt att hitta någon föregångare överhuvudtaget. Både skolbyggnaden och den tillhörande idrottshallen är certifierade enligt den internationella passivhusstandarden. De är dessutom byggda med en ovanlig samverkansform, den så kallade Knivstamodellen.

Stommen i skolbyggnaden består av prefabricerade betongelement, som bildar en bärande yttervägg. Den komplementeras med isolering och en klimatskyddande fasadskiva. Taken är klädda med papp. Foto: Elin Bennewitz

När Stefan Lundström tillträdde som vd för Kommunfastigheter i Laholm 2013 låg nya Glänningeskolan redan i pipeline. Hans uppdrag var att skapa en professionell beställarorganisation med kapacitet att hantera ett stort och komplext projekt.

– Eftersom det var länge sedan kommunen haft något större byggprojekt behövde vi också knyta kontakter med byggare. Vi bjöd in ett antal byggföretag och förklarade vår samverkansmodell, säger Stefan Lundström.

Stefan Lundström, vd för Kommunfastigheter i Laholm, och Fredrik Schjöld, arbetschef hos projektets byggentreprenör MVB Syd. Foto: Elin Bennewitz

Samverkansmodellen hade han plockat med sig från Knivsta, där han varit vice ordförande i styrelserna för Knivstas tre fastighetsbolag. Knivstamodellen är utvecklad för att medelstora byggherrar ska kunna bygga i samverkan utan att hamna på åskådarplats gentemot entreprenören. Modellen bygger på att aktörerna gör en gemensam prognos över totalkostnaden och sedan slår fast vilken vinst – i kronor och ören – som entreprenören ska få. Samtidigt står byggherren för alla kostnader och all risk. I det läget har byggherre och entreprenör samma intresse – att hålla nere kostnaderna. Byggherren eftersom de står för notan, och entreprenören eftersom lägre totalkostnad ger en bättre vinstmarginal.

– Med fast pris och ABT hade vi haft en slutnota på minst 300 miljoner kronor. Nu ligger notan på 270 miljoner kronor, säger Stefan Lundström.

Han får medhåll av Fredrik Schjöld, arbetschef hos projektets byggentreprenör MVB Syd.

– Jag tror heller inte att vi hade blivit klara i tid utan samverkansmodellen, säger han.

Idrottshallen står i en slänt. Den är platsgjuten några meter upp, sedan tar en stomme av stål vid. Taken är delvis sedumklädda. Foto: Elin Bennewitz

Trots tre geotekniska undersökningar bjöd byggplatsen nämligen på en överraskning. Eller rättare sagt tre stycken – två surhål och en sjö.

– Det här dök upp först när vi avskogade marken så det var relativt sent i processen och krävde att vi hanterade de nya omständigheterna skyndsamt. Det gick bra tack vare den positiva förtroendespiral som vår samverkan genererade, säger Fredrik Schjöld.

Överraskningarna hanterades med tjockare och stabilare bottenplattor till huskropparna samt en anpassning av utemiljön. Nu utgör sjön ett naturligt blickfång mellan lekytorna och byggnaderna.

Glänningeskolan har en kompakt huskropp. Det är ett resultat av passivhuscertifieringen. Stor volym i förhållande till fasaden ger generellt bättre energiprestanda. Foto: Elin Bennewitz

Stefan Lundström tror att samverkansmodellen var en förutsättning även för att kunna bygga enligt den internationella passivhusstandarden. Ett passivhus är tätt och välisolerat. I kombination med effektiv ventilation gör det att husets energiförbrukning blir minimal. MVB hade byggt enstaka passivhus tidigare, men de flesta i teamet som arbetade med Glänningeskolan saknade personlig erfarenhet av att bygga passivhus.

– Vi hade just byggt en annan skola med krav på täthet 0,3. Nu skulle vi bygga med betydligt tuffare krav, säger Fredrik Schjöld.

Men det gick bra. Både skolbyggnaden och idrottshallen har en lufttäthet på 0,1 liter per sekund och kvadratmeter, vid en tryckskillnad på 50 pascal. Det är imponerande även för ett passivhus. Inför byggstarten fick MVB:s snickare vidareutbildning i hur skarvar, genomföringar och andra känsliga moment ska hanteras i ett passivhus.

– Det var uppskattat. De tyckte det var kul att det var fokus på deras hantverksskicklighet, säger Fredrik Schjöld.