Landmärke får ge plats för bostäder i hamn

Ännu står den största av de silos som har varit kännetecknande för Norrtäljes hamn stadigt. Men snart är industrihamnensmonument ett minne blott. Just nu pågår rivningen av den sista och största av de spannmålssilos som har präglat hamnen sedan 1970-talet.

Grävmaskinen hissas ned från den 60 meter höga silon.

Foto: Mattias de Frumerie

Det är en 60 meter hög Silo som består av sex olika spannmålsrör med väggar emellan. Silons konstruktion och storlek gör det lite komplicerat att riva ner den. Rivarna från NKR Demolition måste använda sig av flera olika tekniker. Att spränga har inte varit aktuellt – det skulle, hur motsättningsfullt det än kan låta – ta för lång tid.

– Det kräver alldeles för mycket borrning om man ska spränga, eftersom man måste borra igenom alla väggar. Det skulle ta alldeles för lång tid och det är inte tillräckligt säkert heller. Man måste borra inifrån för att få ett fallhuggg, berättar Ted Reuterskiöld, maskinist på NKR Demolition som genomför rivningen.

Och silon är för hög för att ta ner helt med hjälp av en kran med kula använder och att ta in en ännu större kulmaskin skulle överstiga maxbelastningen för marken i hamnen. Så det blev till att hitta en annan metod.

Därför har Ted Reuterskiöld tillbringat de senaste tre veckorna av sin arbetstid uppe i en 14 ton tung grävmaskin uppe på silons tak. Därifrån har han jobbat med att riva byggnaden uppifrån.

Ted Reuterskiöld tillbringat de senaste tre veckorna av sin arbetstid uppe i en 14 ton tung grävmaskin uppe på silons tak. Foto: Ted Reuterskiöld

Lite läskigt kan tyckas.

– Nej, man är lite försiktig precis i början, men sedan är man så koncentrerad på det man gör. Jag har haft stora balkar som skydd för att inte larva för långt åt något håll, säger Ted Reuterskiöld.

Grävmaskinen lyftes upp med hjälp av en stor lyftkran. Men innan de kunde börja var de tvungna att göra noggranna hållfasthetsberäkningar och provtagning av betongen i silon för att säkerställa att byggnaden skulle klara en så tung grävmaskin.

– Vi lyfte också upp flera extra tjocka stockmattor som grävaren skulle stå på för extra säkerhet, säger Ted Reuterskiöld.

Där uppifrån har han rivit bort ett torn, och taket och delar av golvet ungefär ungefär fem meter ner på silorören. Rivningsmassorna har hamnat inne i silon.

Förra veckan hade Ted och grävmaskinisten gjort sitt. Det var dags att lyfta ner den stora grävmaskinen igen och göra plats för kulkranen.

– Kula är den vanligaste metoden att riva. Det finns höjdrivare också men det finns ingen i Sverige som är så hög, säger Ted Reuterskiöld.

Kranen med kula skiktar silon inåt, bit för bit med en jättelik kila som kan väga upp emot 1000 kilo. Kranen kan riva cirka 6–7 meter en bra dag, berättar Andreas Eriksson, platschef på NKR Demolition.

– När man kommer in på de små rören tar det lite längre tid. Då blir det kanske bara 2–3 meter om dagen på grund av att det är tätare mellan väggarna, berättar Andreas Eriksson.

När omkring 10 meter av sädesmagasinet återstår används en så kallad höjdklippare, en grävmaskin utrustad med betongsax som tuggar sig igenom betong och armeringsjärn.

Rivningsmassorna sorteras och återvinns. Armeringsjärnen kramas ut och säljs och betongen krossas på plats för att användas till fyllningsmassa.

Rivningen av den stora silon startade i april och beräknas vara klar till midsommar. Norrtälje stads nya stadsdel har kommit ett steg närmare förverkligande. Kajen är förstärkt och på tomterna intill silon pågår redan markförberedelser. Här startar byggnationerna i sommar. Och så småningom kommer Norrtälje stad kanske ha ett nytt landmärke i form av ett 16 våningar högt bostadshus i stället för silosarna.