Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag03.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Bostäder

Tyskland siktar direkt på svaga hushåll

Publicerad: 3 Maj 2017, 04:00

Anna Granath Hansson, doktorand vid KTH, har jämfört den svenska och den tyska bostadsmarknaden.

Foto: Mattias de Frumerie

Möjligheter att få bostäder är centrala både i det tyska välfärdssystemet och i det svenska. Men den tyska skiljer sig från den svenska genom att redan från början inriktar sig på de ekonomiskt svagare hushållen. De med normalinkomster, den stora majoriteten, klarar sig på egen hand, är den tyska grundhållningen.


På ett övergripande plan, hur skiljer sig bostadspolitik i Sverige och Tyskland?

Bostaden är i Tyskland som i Sverige en del av välfärdssystemen, alla har rätt till bostad, betonar Anna Granath Hansson.

– De insatser man gör där är till stor del inriktade på de med små inkomster, för andra på bostadsmarknaden kan tillfredsställa sitt boende på egen hand. I Sverige har vi en generell bostadspolitik, alla ska omfattas – vilket gör det svårare att nå fram till de som behöver det mest. Utgångspunkten var ju att omfattningen på bostäder skulle vara så stort att alla skulle omfattas. Att detta inte har fungerat på länge har många orsaker.

I dag har vi i storstäderna höga priser på bostadsrätter där den stora nyproduktionen sker och även de nyproducerade hyresrätterna är dyra. Billiga, äldre hyresrätter är den stora bristvaran. Och hushåll med låga eller inga inkomster har liten chans att komma in på de villkor som gäller på den svenska hyresmarknaden i dag.

Foto: Mattias de Frumerie

Vill undvika segregation

Den tyska bostadspolitiken fokuserar mycket på socialt blandade bostadsområden eftersom segregationen ses som ett stort samhällsproblem och är något man vill undvika.

I många tyska städer tillämpas så kallad inkluderande planering, vilket betyder att byggherrarna avkrävs att avsätta en andel billiga hyresrätter eller äganderätter i sina bostadsprojekt I gengäld får de kompensation genom olika typer av process- och finansieringsstöd.

Den tyska planlagstiftningen innehåller fyra olika vägar till bygglov, så att kommunen kan välja olika processer beroende på hur komplicerat projektet är och hur prioriterat det är för kommuninvånarna. I vanliga bostadsprojekt, som kommunen vill ha, kan processen fram till bygglov vara smidig. Dels finns möjlighet till ett förenklat detaljplaneförfarande, dels kan man i vissa fall gå direkt på bygglov utan detaljplan. Ett visst utrymme för privata initiativ i planeringen kan också avlasta kommunen och förkorta processen. I det fallet görs ett planförslag av byggherren och kommunen tar sedan beslutar om att godkänna eller inte.

Bonava, som har en stor del av sin bostadsutveckling i bland annat Tyskland, sa i samband med sin börsintroduktion i Sverige förra sommaren, att de räknar med att med sina tyska erfarenheter kunna sänka kostnaderna i de svenska projekten med omkring 25 procent.

Är det möjligt som du ser det?

– Ja, det är inte omöjligt.

Vad är drivkraften till att man har en smidigare detaljprocess i Tyskland?

– Man har den inställningen att om kommunen inte har ett behov av en plan, så varför göra en? Men om väldigt tydliga intressen kan störa stadsbyggandet, då gör man en plan. Man har alltså en annan inställning än i Sverige som har den motsatta uppfattningen, att det måste finnas en plan.

I Sverige har det diskuterats att ge översiktsplaner i kommunerna en betydelse som gör detaljplaner mindre avgörande.

Hur fungerar det i Tyskland med politiska styrmedel på den nivån?

– I de tyska städer där man vill öka bostadsbyggandet gör man en förstärkning av översiktsplaneringen för att detaljplaneringen ska bli enklare och snabbare.

Anna Granath Hansson välkomnar de svenska diskussioner om förstärkta översiktsplaner som ett sätt att höja blicken i stadsplaneringen.

– Det är väldigt klokt. Det finns många övergripande frågor som kan bestämmas i ett tidigt skede. Detta skulle göra detaljplanearbetet mycket smidigare. Det gäller inte minst frågor kring statliga intressen men även när det handlar om gestaltningen av nya stadsdelar. Man kan göra program i ett tidigt skede för hela området och säga att det är det här som gäller. Det föregriper problem som annars kommer att dyka upp på detaljplanenivå.

Jämför förutsättningarna för typgodkännande

I en artikel som Anna Granath Hansson är på väg att publicera i en tysk vetenskaplig tidskrift granskar hon förutsättningarna för typgodkända flerbostadshus i Sverige och Tyskland. Behovet av ytterligare verktyg i bostadsproduktionen välkomnas av bägge ländernas regeringar, inte minst i spåren av flyktingkrisen.

Här finns motstridiga intressen, konstaterar hon i artikeln, men att typgodkännande som ett sätt att snabba upp byggprocessen ytterligare ändå är trolig i bägge länderna. En slutsats i artikeln är att Sveriges väg mot typgodkännande av flerbostadshus förmodligen skulle bli snabbare än i Tyskland. Förklaringen är färre beslutsnivåer och starkare parter som är för ett införande. Förbundsrepubliken har en omfattande makt i respektive delstat där beslut om typgodkännande tas.

– Och frågan är känslig i bägge länderna, säger Anna Granath Hansson. Typgodkännande betyder att kommunerna får mindre makt över den tekniska utformningen, men de behåller sin makt över byggnadens utplacering på mark.

Staffan Åkerlund

Dela artikeln:


Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.