Trafikverket ointresserat av annan lösning för snabbtåg

Järnvägsgruppen på KTH föreslog i Byggindustrin den 30 augusti att de svenska snabbtågen skulle byggas på ballastspår i stället för fixerade spår på betongdäck, något som i sig skulle spara många miljarder. Hastigheten skulle då behöva sänkas ned mot 280–300 kilometer i timmen på vissa sträckor. Samtidigt öppnar detta för möjligheten att linjeföringen anpassas mer efter geografin och leds runt exempelvis berg och vattendrag, vilket gör att man slipper bygga en del kostsamma tunnlar och broar. Restiden mellan Stockholm–Malmö och Stockholm–Göteborg skulle trots detta inte förlängas med mer än cirka fem minuter, enligt Järnvägsgruppen.

Läs mer: Alternativ teknik kan göra snabbtåg billigare.

Louise Melander, kommunikationschef på Trafikverket berättar hur utredningen om höghastighetstågen ligger till.

– I maj kom vi med nya kostnadsberäkningar och i juni presenterade vi en samhällsekonomisk kalkyl. Just nu kompletteras de samhällsekonomiska beräkningarna där vi ser över hur de överensstämmer med de transportpolitiska målen och vilken fördelningspolitisk effekt de kommer att få. Dessutom gör vi känslighetsberäkningar med kalkyler på vad det innebär för totalberäkningen om en eller flera faktorer ändras, säger hon.

Sebastian Stichel, professor på KTH och föreståndare i Järnvägsgruppen, anser att Trafikverket alltför tidigt bestämt sig för ett fixerat spår med förebild ibland annat Japan, i stället för att se över alternativet med ballastspår.

– Den typen av ballastspår kräver mycket mer underhåll och är inte ett alternativ när vi ska bygga en ny generation järnväg. Vi planerar för 320 kilometer i timmen, kommenterar Louise Melander.