Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag07.07.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Lokaler

Med kontoret på fickan i Delhi

Publicerad: 23 Maj 2011, 11:48

Gösta Ericson är Swecos man i New Delhi. Sweco är just nu involverad i en serie projekt som ingår i ett stort statligt investeringspaket för att bygga oljelagringsanläggningar. Gösta Ericson ser gärna att aktiviteten utökas, kanske via förvärv. "Jag skulle gärna se att Indien blir en hemmamarknad för Sweco. Potentialen här är enorm", säger han.


Det är dammigt. Vi skakar fram i bilen på högt varv, omgivna av svärmar av mopeder, motorcyklar, rickshaws och gengasdrivna bussar. Alla tutar oupphörligt (och uppmanas ständigt via vägskyltar och stickers på var och varannan bagagelucka att fortsätta tuta).

Gösta Ericsons chaufför är hyrd månadsvis. Han rattar obehindrat. Så gott som inga västerlänningar kör bil själva mitt inne i de stora indiska städerna.
Att köra bil i indiska städer är en akrobatisk balansakt.

Vi sveper längs New Delhis stora breda paradgator – från vår lunch på lyxiga och svindyra Radisson hotell, längs ambassadkvarteren i riktning mot stadens allra heligaste, The India Gate, presidentpalats och parlament – i varm, dammig smog. Luften är usel och slemhinnorna blir snabbt irriterade.

New Delhi är Indiens politiska och administrativa centrum på samma sätt som Mumbai är landets finansiella hjärta medan Bangalore fungerar som ett kluster för de expansiva it-branscherna.

Gösta Ericson bevakar Swecos intressen, sköter kundkontakter, odlar och sköter om de nödvändiga nätverken och hans bas är New Delhi.

– Om vi tittar på vår utlandsstrategi så bygger den till allra största delen på projekt- eller snarare uppdragsexport. Men man kan gå andra vägen också: skapa nya hemmamarknader. Jag skulle gärna se att Indien blir en hemmamarknad för Sweco, säger han.

Han började jobba med projekt utomlands redan 1981 och sedan dess har han varit ute i olika perioder.

– Det är spännande, utmanande. Allt är inte färdigpaketerat på samma sätt som hemma, säger han.

Gösta tillhör den sista generationen väg- och vatteningenjörer som hann vara med och uppleva den stora projektexportruschen i Nordafrika, Mellanöstern, Latinamerika och Sydvästasien. Den stora boomen följde i spåren av Opecs mobilisering i början av 1970-talet och den formliga förmögenhetsexplosion som inträffade i oljeländerna söder om Medelhavet.

Sweco var också med i det spektakulära Uri-projektet i Kashmir. Den indiska marknaden hade praktiskt taget varit stängd för utländska entreprenörer från slutet av 1960-talet till början av 1980-talet. När marknaden öppnades igen hade svenska byggexportörer slipat sina verktyg, inte minst beträffande projektledning, på de då spirande marknaderna i Nordafrika och kring Persiska viken.

Den svenska konstellationen med Skanska, ABV (som senare blev NCC), Asea (senare ABB) och Sweco landade med ett signerat kontrakt 1989 - ett turn key-objekt inklusive finansiering.

Projektet – till stora delar svenskfinansierat – hade en projektbudget på drygt 5 miljarder kronor.

Vattenkraftanläggningen i Uri hade under sin peak ungefär 220 svenskar på plats tillsammans med cirka 4 700 indier och under projekteringsfasen hade Sweco (VBB Viak) ett trettiofemtal ingenjörer i gång med konstruktionsarbetet som till slut resulterade i ungefär 4 000 ritningar.

På sätt och vis blev Uri-projektet kulmen på den stora svenska projektexportepoken.

När projektet var färdigt 1997 hade storbolagen Skanska och NCC börjat ändra sina strategier. Bjässarna började etablera sig sig som permanenta, ledande aktörer på utvalda nationella marknader främst i Norden, men i Skanskas fall även i Nordamerika och Centraleuropa.

Tanken på mobila (och ytterst kunniga) projektteam som hoppade runt på den globala arenan mellan olika stora infrastrukturprojekt i internationell anbudskonkurrens var inte lika lockande längre.

Den svenska fastighetskraschen i början av 1990-talet hade medfört att koncentrationen förskjutits från volym till slutrad. Riskhantering och riskbedömning fick en ny betydelse och tyngd hos både ledningsgrupper och i styrelserummen.

Hos de större konsultföretagen var läget ett annat. Sweco fortsatte operera internationellt och 2005 var det dags för en indisk comeback.

Den indiska regeringen hade då några år tidigare bestämt sig för att satsa på ett investeringspaket för strategisk lagring av råolja. Programmet är uppdelat i tre faser, där första fasen består av tre anläggningar som tillsammans ska kunna lagra drygt 5 miljoner kubikmeter olja. Skanska hade varit involverat i förstudierna redan 2000/01, men nu skulle all indisk verksamhet inom Skanska avvecklas.

– Det var så vi kom in i bilden. Skanska hade redan gjort mycket av jobbet och till slut blev det så att vi från Sweco, Skanska Teknik och Midroc Engineeering slog ihop våra påsar i ett gemensamt anbud och i slutet av 2006 fick vi uppdraget att vara expertrådgivare i samband med projekteringen och byggskedet för en av anläggningarna.

Anläggningen ligger på östkusten i Visakhapatnam, mellan Kolkata och Chennai. Kontraktet är på 35 miljoner kronor och innebär att det svenska konsortiet tillsammans med kunden Engineers of India Limited, EIL, har utvecklat konceptdesign, sammanställt dokument för entreprenadupphandling och genomfört entreprenadledning under byggfasen.

Det stora indiska anläggningsföretaget Hindustan Construction, HCC, tog hem anbudstävlingen och byggstartade projektet i mars 2008 och hela anläggningen ska vara klar under våren 2012.

Gösta Ericson är den ende från Sweco som sitter permanent i Indien. En skaplig del av arbetsvolymerna har kunnat göras från Sverige och sedan har arbetsgrupper rest till Indien relativt regelbundet. Sweco har också använt olika experter från sina bolag i Norge och Finland. Just nu är 10-15 Sweco-medarbetare involverade i de indiska projekten, dock inte på heltid.

När det var dags för konsultupphandling för den andra anläggningen till fas ett förlorade Sweco till en fransk konkurrent, men för den tredje och största anläggningen blev Sweco handplockad till rollen som rådgivare åt byggherren.

– Det var rätt smickrande och betyder rimligtvis att de tycker att vi gjorde ett bra jobb i Visakhapatnam. Den här anläggningen ligger i Padur i delstaten Karnataka på västkusten, söder om Goa. Vi har varit med och värderat anbud och fungerat som rådgivare under byggskedet. Det är en mycket stor anläggning. Lagringsvolymen är på tre miljoner kubikmeter och kan möjligtvis bli världens största råoljelager.

Jobbet var så stort att det delades upp i två entreprenader. Det ena kontraktet gick till indiska HCC och det andra till koreanska Sunkyong Engineering & Construction.

– Nu har vi tagit ett par rejäla kontrakt och nu försöker vi se om vi kan bita oss fast. Det gäller att utnyttja våra nätverk. Potentialen för infrastruktur är enorm framöver. Den indiska planeringskommissionen talar om ett investeringsbehov de närmaste fem åren på 1 000 miljarder dollar när det gäller infrastrukturen och beställar- och finansieringsmässigt är det en blandning mellan federalt, delstatligt och privat, säger Gösta Ericson.

– Och behoven av tillskott av internationell kapacitet är rätt uppenbar både vad gäller projektering och byggande. Från Swecos sida satsar vi främst på de nischer där vi är kompetens- och expertmässigt konkurrenskraftiga, där vårt prisläge passar.

I dagsläget löper de projekt som Sweco har för EIL:s räkning fram till 2014. Nu jagar man nya projekt.

– Det ska vara inom segment där vi har tillräcklig konkurrenskraft och där våra nordiska arvodesnivåer är försvarbara. Det betyder att konventionella bygg- och anläggningsprojekt inte är någonting för oss. Inte en chans. Det måste vara nischat och med en komplexitet som passar just oss, säger han.

– Oljelagring är ett bra exempel. Det här har aldrig gjorts tidigare i Indien och det finns en fortsättning med etapper som ännu inte kommit ut för upphandling.

– En annan nisch är vattenkraft, en gammal svensk paradgren där VBB som numera ingår i Sweco hade en huvudroll. Vi hänger med på vad som händer inom det här området, säger Gösta.

Problemet med vattenkraftanläggningar är att den naturliga potentialen finns i norr intill Himalaya. Det handlar bland annat om Kashmir med en ständig lågnivå av terrorism och spänningar mellan muslimer och hinduer. Folk dör i området hela tiden, men talen är inte så stora att de väcker något större internationellt intresse.

– Kashmir är oroligt, men det finns affärsmöjligheter och vi är gärna med i leken, säger Gösta Ericson.

En tredje möjlighet som Sweco tittar på är slutförvaring av kärnbränsle. Kärnkraft är big business i Indien där man för inte så länge sedan gjorde upp med USA.

– Sverige är egentligen inte en spelare på det här området längre. Det är framför allt amerikaner och fransmän som slickar sig om munnen. Men vi försöker bevaka och hänga med på slutförvaringssidan. Det är en klar nisch som kan passa oss, liksom förövrigt all komplicerad underjordsverksamhet, även militärt, säger Gösta Ericson.

– Det enda är bara att vi då börjar närma oss känsliga områden. Det ska vägas mot vårt varumärke och vår goodwill. Sedan finns det naturligtvis ett sug efter miljötekniktjänster. Behoven när det gäller vattenrening och avloppsrening är enorma.

– Stadsplanering är en annan grej. Sweco har ju lyckats attrahera kineserna på ett framgångsrikt sätt. Och det behövs en del radikala grepp i Indien. Som du ser, det finns alla möjliga uppslag. Men det ska finnas en viss grad av komplexitet.

När vi pratar är det nästan underförstått att Gösta Ericson gärna skulle se ett uttalat tillväxtmål på den indiska marknaden från Swecos ledning. Antingen via en organisk uppbyggnad eller via en serie förvärv.

Det finns inga startegiska koncernbeslut, men Gösta Ericson är inte alls främmande för att Sweco inom loppet av några år kan ta steget från att vara tjänsteexportör till att etablera sig och bli en nationell, indisk spelare.

– En bra indisk partner är en förutsättning för att lyckas. Det går inte att komma hit och ha ett Tintin-perspektiv på världen. Indierna är bra och de vet om det. Sedan har vi inom Sweco en bredd i vår kompetens och sitter med en hel del expertkunskaper som kan vara svåra att hitta i Indien. Det finns många olika områden för oss att titta på, infrastruktur, vatten, luft, avfall. Miljötekniska tjänster håller på att börja växa rätt snabbt, säger Gösta Ericson.

– Vi ser en del internationell konkurrens inom våra områden. Det är britter, amerikaner, fransmän, kanadensare och naturligtvis även asiater, främst japaner och koreaner. Trenden är att alla skaffar väletablerade partners eller att de rent av gör företagsförvärv, säger Gösta Ericson.

Referensobjekt är oerhört viktiga och en av Gösta Ericsons kanske viktigaste uppgift under den närmaste tiden är att se till att de svenska insatserna på bergrumssidan uppmärksammas. Anläggningen i Visakhapatnam har haft bra press så här långt och har bland annat vunnit pris för sin höga nivå beträffande arbetsmiljön. Allt talar också för att man går i mål, både tids- och budgetmässigt.

– Vi har fått ett bra rykte och det märks. Under det senaste året har vi aktivt kontaktats av olika indiska aktörer som är intresserade av samarbete, säger Gösta Ericson.

Sweco har givetvis tittat på och funderat över eventuell indisk offshoring (se BIN nr 13). Gösta Ericson tror att det kan bli aktuellt på sikt, men menar också att det inte är någonting man ska rusa in i. Det behövs, menar han, en hel del eftertanke om varför och hur man i så fall lägger upp offshoringverksamheten.

– Jag ser ju att det hela tiden växer och jag vet att Skanskas verksamhet i Pune fungerar väl. Det tar litet tid och det behövs en aning tålamod och det verkar Skanska ha i det här fallet. När vi tittar nu ser vi att löneläget och kontorskostnaderna hunnit bli rätt höga i städer som New Delhi, Mumbai, Chennai och inte minst i Bungalore.

– Man måste bort från de stora metropolerna. Vi tittar på andra ställen. Vi kanske kan halvera kostnaderna om vi exempelvis etablerar kontakter i Kerala som är ett av de ställen som fortfarande betraktas som rejält konkurrenskraftigt kostnadsmässigt, säger Gösta Ericson.

Han är ense om de flesta andra: nivån på de indiska ingenjörerna är hög och det finns gott om välutbildade människor att leta emellan. Även Gösta har hört siffran 300 000 examinerade civilingenjörer per år.

– Jag umgås med indiska familjer med ungar i den åldern och de verkar inte ha några problem att hitta de jobb de vill ha, trots utbudet på arbetskraft. Tillväxten är hög och det händer saker. Faktum är att det för några år sedan talades om brain drain. Välutbildade indier åkte till USA för att göra karriär. Nu är det nästan tvärtom. De kommer tillbaka, ser möjligheterna. Löneläget blir konstant bättre och det går att leva väl så behagligt i Indien om man har pengar, säger Gösta Ericson.

I dag har Gösta Ericson en lägenhet och ett sommarställe i Sverige, men han bor med sin fru i New Delhi och som det ser ut i dag utesluter de inte att bo kvar i Indien efter pensioneringen.

– Det är ett fint land att vara i och man har aldrig tråkigt. Det är en demokrati och det engelska språket binder ihop landet och alla männi-skorna. Jag ser ett land som växer så det knakar, säger han.

Gösta Ericson har kontoret hemma i sin hyrda lägenhet på fem rum och kök i de välordnade diplomatstadsdelarna, inte långt ifrån svenska ambassaden och fem-tio minuters bilresa från The India Gate-monumentet.

Allting fungerar. Han betalar skatt i Indien, hyr sin chaufför på månadsbasis och i lägenheten har de ett hembiträde som sköter städning och kökssysslor.
Och han är nöjd med det sociala livet.

– Vi träffar och umgås med rätt många nordbor. Min fru är aktiv i i en klubb som kallas Nora, ett nätverk för nordiska kvinnor. Själv är jag med i GID, Gentlemen in Delhi, som har ett hundratal nordiska medlemmar.

– Men jag jobbar också mycket mot indier och umgås en hel del med dem också. Jag pratar en smula hindi och har lärt mig att förstå cricket. Sånt går hem. Det är trivsamt att jobba med indier. De är varma, trevliga och det är lätt att känna sig inkluderad.

Intresset, även det svenska, för Indien ser ut att öka. Enligt Export-rådets undersökningar etablerar sig i snitt två nya svenska dotterbolag i Indien varje månad. Men det här är inget som Gösta Ericson märkt så mycket av hittills.

– Uppriktigt sagt träffar jag fler svenskar här som jobbar åt indiska företag än som jobbar åt svenska. Men visst, det här kommer att förändras. Det svenska intresset för Indien har varit förbryllande svalt, men det dröjer nog inte länge förrän rätt många börjar hänga på låset, säger Gösta Ericson.

Per Hindersson

Dela artikeln:


Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.