Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag27.09.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Forskning

Forskare undersöker vertikal förtätning

Publicerad: 31 Januari 2017, 09:00

En stark trend inom bostadsbyggandet i dag är vertikal förtätning – att bygga högt och på utvalda platser i städernas A-lägen. Nu ska en forskargrupp vid SLU i Uppsala titta närmare på konsekvenserna av vertikal förtätning.


Ämnen i artikeln:

byggforskninghöga husstadsmiljö

Att bygga på höjden och förtäta i städernas kärnor är en rådande trend inom bostadsbyggandet just nu. Förtätning motiveras ofta med att det ska bidra till ett mer klimatsmart stadsbyggande med energisnålare städer och mindre transportarbete.

– Det är det vi ska titta på nu, om det stämmer. Vi ska också titta på vad höga byggnader får för effekter på stadslivet och på ljus- och ljudförhållanden på gator och torg. I tidigare historiska skeden när man har förtätat på höjden har man sett att det blir lite mörkare och ofta blåsigare, säger Per Berg, forskare vid SLU och ansvarig för forskningsprogrammet.

Formas har beviljat 3 miljoner kronor i stöd till forskningen som ska pågå i tre år på heltid med start den 1 januari 2017.

– I tidigare skeden när man har förtätat på höjden, vid förra seklets början, i slutet av folkhemseran på 1950-talet och i slutet av miljonprogrammet på 1970-talet, så har man sett att det blir både mörkare och lite blåsigare, säger Per Berg.

Att bygga högre hus har helt enkelt varit vanligt i perioder av stor bostadsbrist, enligt Per Berg.

Han anser att det finns platser där det är lämpligt att bygga höga, enstaka hus, såsom signaturbyggnader, men det är sällan lämpligt att bygga en hel skog av höga hus. Det blir inte så trevligt för människor att bo där. Det verkar inte passa människors psyke och sinnen, säger Per Berg.

Den danske arkitekten Jan Gehl har forskat kring stadsrummets betydelse för människors välbefinnande. Han har utvecklat en praktisk teori kring hur ett attraktivt stadsliv ser ut och vad som är en mänsklig skala utifrån människans fysiologiska förutsättningar.

Det är en aspekt som forskningsprogrammet kring vertikal förtätning också kommer att beakta.

– Vi vill se om det är så att de som bor högt upp i höga hus är bortkopplade från det som händer på gatan, på torgen, innergårdarna och i parkerna och så att säga lever sitt eget liv utan att engagera sig i det som händer utanför husen. Det är problematiskt eftersom vi som medborgare i ett samhälle behöver gnuggas med andra människor, säger Per Berg.

De senaste 20 åren har förtätningen i svenska storstäder ökat markant. I de nya områden som utvecklats i Stockholm märks det tydligt.

– Om man jämför Hammarby sjöstads tidiga etapper – där man hade ett exploateringstal på 1,5 – med exempelvis Liljeholmskajen så ligger den senare stadsdelen tre gånger högre med ett exploateringstal på över 4 i enskilda kvarter och i den planerade Hagastaden blir det ännu tätare och högre med ett exploateringstal på mellan 5 och 8, säger Per Berg.

Han beskriver det som att staden håller på att få en ny årsring mellan de yttre delarna av stadskärnan (malmarna) och närförorterna, som blir betydligt tätare en den gamla stenstaden som redan som sådan är ganska tättbebyggd. Stockholms innerstad ligger på plats 12 i världen när det gäller befolkningstäthet (cirka 8 000 invånare per kvadratkilometer), enligt Per Berg, med ett exploateringstal på cirka 2 – liknande exempelvis det i Paris och Barcelona.

– Det innebär att ska man förtäta måste man ofta bygga på höjden eller mellan husen. Den tendensen är ett faktum, men motiven till det är lite grumliga – förutom att det finns en efterfrågan på bostäder. Den verkliga drivkraften är att man tjänar mycket mer pengar på att bygga högt och tätt i centrala lägen, säger Per Berg.

Täta stadskärnor påverkar också stadens grönytor och platserna där människor kan vistas utanför husen.

– Vi har börjat komma tillbaka till ett stadsbyggande från förra sekelskiftet – när det var bostadsnöd och folk kom till städerna från landsbygden – som vi vill undvika. I 1950-talskvarteren är bostadshusens gårdsytor cirka 20 kvadratmeter per person, i stadskärnan har vi länge haft 10 kvadratmeter per person. I Liljeholmskajen exempelvis är det cirka 1 kvadratmeter per person. Det blir för trångt framför allt för barnen, säger Per Berg.

Forskarnas tes är att vertikal förtätning även påverkar segregationen i samhället.

– Det sker just nu en gentrifiering av staden, där de som har höga inkomster och stark social bakgrund, är de som har möjlighet att flytta till de nya husen, medan de andra trängs ut i utkanten av staden eller utanför staden, säger Per Berg.

Han ser även en annan effekt av trenden med vertikal förtätning.

– Det är att man helst bygger i stadskärnan. Alla vill bygga i A-lägen och förtäta i övergivna industriområden, men även nagga i kanten av grönområden och parker och då drivs markpriserna upp. Det ger en spiral där priserna ökar. Då blir det ännu mer attraktivt att bygga centralt och följden blir färre bostäder än vad som skulle behövas, säger Per Berg.

Hur ekonomin i bostadsprojekten påverkas på det här sättet är också något som forskarna ska titta på. Liksom hur effekten skulle vara om man valde att i stället bygga över hela staden.

– Egentligen finns det inget bättre tillfälle att bygga i småorter än nu i ett läge där vi har överhettning. Det är olyckligt om man bara vill bygga i centrum. Kapacitetsmässigt så klarar vi inte att bygga 700 000 nya bostäder i stadskärnan, säger Per Berg.

Han menar att vi redan nu är inne i ett nytt miljonprogram. Enligt Boverkets senaste byggbehovsprognos (juni 2016) behövs det 710 000 nya bostäder till 2025.

– I år startade vi 51 000 lägenheter och 13 400 småhus enligt Statistiska Centralbyrån, SCB. Det är 64 000 bara i år. Med nuvarande ökningstakt kommer vi ha producerat ett nytt miljonprogram inom 10 år, säger Per Berg.

Det råder total politisk konsensus om att det behövs ett kraftigt bostadsbyggande menar Per Berg, men han säger att det är byggföretagen, byggherrarna och politikerna som bestämmer hur man ska bygga – stadsbyggnadskontoren säger ofta att de inte har riktigt grepp om detta, säger han.

– Alla vill ha ett snabbt och högt bostadsbyggande. Frågan är var gränsen går mellan tätt och för tätt? När blir det högre användning av energi och mer problem med dagvatten exempelvis? Det finns en gräns när det blir för tätt och ibland kan skillnaden mellan lyckad och problematisk förtätning handla om bara en eller två våningar. Det är det vi ska undersöka.

I nuläget är tio städer intresserade av att vara med i forskningsprogrammet, men Per Berg tror att det nog kommer att bli cirka 20 där man kommer att utvärdera städernas nya områden utifrån bland annat PEBOSCA-modellen som listar sju kriterier för hållbarhet.

Forskarna kommer att ta hjälp av kommuner, konsulter och fastighetsägare för att undersöka hur förtätningen har skett och hur det kan ske på ett bra sätt. Forskarna tar sin utgångspunkt i både internationella kriterier för hållbarhet, FN:s Habitat Agenda och Boverkets nationella delmål för God bebyggd miljö. Man kommer också att förhålla sig till 25 kriterier för hur man bygger hållbara städer/stadsdelar i 7 Europeiska städer.

Orter som ingår i dagsläget:

■ Gävle.
■ Uppsala.
■ Örebro.
■ Huddinge.
■ Kävlinge.
■ Halmstad.
■ Östhammar.
■ Sundbyberg.
■ Umeå.

Forskarna hoppas även intressera Karlshamn, Täby, Norrtälje och Malmö. Flera konsult- och byggföretag i Uppsala och Göteborg är också med i studien (Ramböll, Werket, Karavanlandskap, INOBI och Rosendals Fastigheter).

PEBOSCA-modellen identifierar sju nyckelresurser för hållbar stadsutveckling:

■ Fysiska resurser (till exempel energi, vatten och material).
■ Ekonomiska resurser (till exempel kostnader för kommunen, byggföretag och de boende).
■ Biologiska resurser (till exempel parker, gröna innergårdar, träd och odlingar).
■ Organisatoriska resurser (till exempel service, transporter, kommunikationer och stadens form).
■ Sociala behov (till exempel relationer mellan boende och mellan dem som arbetar och verkar i staden).
■ Kulturbestämda värden (till exempel platsers historia, traditioner, ceremonier, scenkonst och bildkonst).
■ Estetiska värden (till exempel arkitektur, landskapsarkitektur, mikroklimat och det som rör våra sinnen).

Nomi Melin Lundgren

Redaktör

nomi@byggindustrin.se

Dela artikeln:


Få nyhetsbrevet som ger dig bäst koll på byggbranschen

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.