Kemregler stramas upp under fem år

Reach är en EU-förordning som reglerar användningen av kemiska ämnen. Förordningens främsta syfte är att skydda miljön och människors hälsa från skadliga ämnen. På sikt ska lagstiftningen leda till att hälso- och miljöskadliga ämnen ersätts med säkrare alternativ. Ett annat syfte är att öka den Europeiska kemikalieindustrins konkurrenskraft och innovation.

Reach omfattar alla ämnen, gamla som nya, och även ämnen som ingår i en blandning eller en kemisk produkt som fogmassa.

– Men vissa ämnen är undantagna, till exempel ämnen som omfattas av annan lagstiftning, som läkemedel, och ämnen som finns naturligt i miljön, som vatten, säger Inger Cederberg på Kemikalie­inspektionen.

Enligt Erik Gravenfors på Kemikalieinspektionen varierar kunskapsnivån om Reach inom byggsektorn.

– Reach är inte så etablerat i byggsektorn som det borde vara. Det finns mycket okunskap. När det gäller de stora aktörerna, NCC, JM, Skanska och Peab, så vet jag att kunskapsnivån är god på central nivå. Jag har regelbunden kontakt med dem. Men hur väl de implementerar sin kunskap och hur de lyckas föra ut den i organisationen vågar jag inte svara på, säger han.

Förordningen började gälla 2007 men bestämmelserna fasas in stegvis. Huvuddelen av Reach trädde i kraft 2008 men först 2018 kommer lagstiftningen att gälla fullt ut.

Reach ställer olika krav på företag beroende på om de är tillverkare, importörer eller användare av ämnena. Tillverkare och importörer måste registrera sina ämnen hos den europeiska kemikaliemyndigheten ECHA och har ansvar för att ta fram information om ämnenas egenskaper. De ska identifiera risker och lämpliga riskhanteringsåtgärder. Dessa ska redovisas i ett säkerhetsdatablad som lämnas till mottagare av ämnet.

– När man köper en kemisk produkt ska man kontrollera att det finns ett registreringsnummer från ECHA. Saknas det kan det bero på att företaget bara handlar med små mängder, men ett säkerhetsdatablad ska alltid finnas om det finns farliga ämnen i produkten, säger Erik Gravenfors.

Om riskerna med ett ämne anses stora, kan ECHA inskränka möjligheten att använda dem. För somliga ämnen krävs tillstånd för användning, andra kan vara helt förbjudna. Första steget är att placera ämnet på den så kallade kandidatförteckningen. Tillverkare och importörer som handlar med ämnen som finns på kandidatförteckningen måste informera sina kunder om ämnet ingår i en vara i en halt över 0,1 procent. Kravet gäller om ämnet ingår i en vara, till exempel ett fönster, och gäller oavsett ämnets mängd.

– Många byggföretag och leverantörer arbetar proaktivt. De använder kandidatförteckningen som en kristallkula för kommande tillståndskrav och begränsningar och försöker hitta bättre alternativ redan nu, säger Erik Gravenfors.

De som använder ämnen som någon annan tillverkat eller importerat – så kallade nedströmsanvändare – ansvarar för att de riskhanteringsåtgärder som beskrivs i säkerhetsdatabladet uppfylls. En nedströmsanvändare som vill använda ett ämne på ett annat sätt än vad tillverkaren beskriver i säkerhetsdatabladet får ytterligare skyldigheter.

Läs mer i Byggindustrin 14/13, som kom ut 19 april:

• Förordning eller direktiv?

• Reach-förordningens regler kan delas upp i fyra processer: registrering, utvärdering, tillståndsprövning och begränsning.